Drömvillan är ett vattentorn
Förvandlingen av det gamla vattentornet i Vejbystrand är i full gång. Nu kan paret Holst bo tillfälligt i sexvåningsvillan. Fast bara i bottenplanet.
Bildmaterial
Gjutningen är klar på andra våningen. Tårtbitarna i trä är Roberts egen konstruktion av gjutformar. Nu ska de vidare uppåt.
Det gamla vattentornet i Vejbystrand har fått nytt liv. Robert och Ritha Holst gör det mesta arbetet själva
Än så länge går bara bottenvåningen att använda. Här ska Ritha Holst ha sin målarateljé, men nu är det både vardagsrum och kök. Och när maken Robert jobbar intensivt medm vattentorn blir det även sovrum.
Tjocka vitputsade väggar, välvda fönster och högt i tak ger nästan känsla av kyrka. Tegelstenar som plockats bort rengörs och återanvänds.
VEJBYSTRAND.
I fjor höstas berättade tidningen om Robert och Ritha Holst och deras planer
för vattentornet bland sommarstugorna. Paret hade då precis lämnat in sin
bygglovsansökan.
Första åtgärden för byggnadsingenjören och
fuktskadeexperten Robert Holst var att såga sönder den 27 ton tunga
vattentanken av betong högst upp. Tanken lyftes ner som ringar och finns nu
i det som håller på att bli trädgård.
— Det gäller att återanvända så mycket som möjligt. Här har jag fått två
trädgårdsdammar, en uteplats och väggarna till ett förråd. Med tak på liknar
det lite en afrikansk hydda. Det ser nog bättre ut när jag fått på
träklädseln, säger Robert Holst.
Med tanke på dammarna fick en inhägnad av den lilla
tomten högsta prioritet. Idag omges en del av grovt armeringsnät med skarpa
kanter. Nätet lär nästa sommar ha försvunnit bland nyplanterade växter.
Extra skarptaggade rosor kombinerat med bambu ska hindra barn från att
klättra över det lägre staketet mot gatan.
— Nu är här stökigt, men det är en byggarbetsplats. Trädgården ska stensättas,
och förhoppningsvis blir det tillräckligt klart för att jag ska kunna ta in
besökare på ateljén redan nästa sommar säger Ritha, som disponerar
bottenvåningen för sitt måleri.
Idag är det den enda våningen som är åtminstone nästan färdig. Tegel som
blivit över när fönster och dörrhål tagits upp i de 40 centimeter tjocka
väggarna har lagts som golv. En toalett har byggts och en del av del av det
som nu mest liknar vardagsrum har fått ett tillfälligt kök. Det riktiga
köket ska byggas högre upp.
Väggarna är vitputsade och svarta stallfönster med
fönsterbrädor av mörk sten tillsammans med hög takhöjd ger det förnimmelse
av kyrka.
— Vitputsade väggar ska det vara på alla våningsplanen. Men bottenvåningen är
lite speciell. Det går inte att hänga upp vilken taklampa som helst, säger
Ritha, som ändå har krav på bra belysning för tavlorna.
Värmen ska komma via slingor i golven. Energikällor blir dels en kakelugn
högst upp, dels en värmepump. Att kakelugnen med vattenmagasin inte sätts i
botten som för de flesta blir det naturliga valet beror på att skorstenen
skulle bli ett nästan omöjligt projekt.
— Vi ska även ha solfångare. Det gäller att tänka långsiktigt på
energikostnaderna. Stallfönstren här nere kompletteras med utvändiga
isolerglas under vintern. Det blev fult att fästa dem invändigt, förklarar
byggaren.
Varje våning ska få sina färger och sina träslag. I
botten blir det ek, och det mest framträdande blir nog fotstegen på
spiraltrappan som ska gå rakt igenom hela bygget. Trappan är anpassad till
tornets ursprungliga balkkonstruktion.
Balkarna styr höjden för varje våningsplan. Tredje våningen bli lägre än de
andra, bara 2, 20 i takhöjd. Det blir också enda våningen utan vanlig dörr
mot hissen.
— Det är grovkök och tvättstuga. Robert räknar väl med att det mest är jag som
ska vara där, och jag är ju inte så lång, skrattar Ritha.
Än så länge har inte paret stött på några större problem. I alla fall inte
mer än vad de räknat med.
— Jag tycker nästan att vi bara har haft tur. Hela tornets konstruktion
inbjuder till det här projektet. Tänk bara så mycket svårare det hade varit
att möblera rund rum. Dessutom har några musikintresserade bekanta berättat
att just åttakantiga rum ger den bästa akustiken, förklarar Robert Holst.
Trots att arbetet går framåt i hyfsad takt gäller samma
tidsplan som vid starten.
— Jag sa fem år när vi började. Och jag säger fem år till idag också, skrattar
fuktskadeexperten som vill pensionera sig i ett eget vattentorn.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus