"Den bästa arbetsplats jag har haft"
Hela historien börjar med att doktor Ernst Lindahl inleder behandling av tuberkulossjuka barn i Villa Helena i Skälderviken. Efter ett par år inleds verksamheten vid Kronprinsessan Victorias kustsanatorium i Vejbystrand. Nu, mer än 100 år senare, står KVS-området inför en omdaning. I en artikelserie möter vi människor och miljöer från förr samtidigt som vi blickar in i framtiden.
Bildmaterial
TILLBAKA IGEN. Den siste överläkaren på KVS, John Perlhagen, tar sig runt på sjukhusområdets kända stigar.
Grundaren Ernst Lindahls porträtt hänger just innanför entrén till KVS-museet.
John Perlhagen ser tillbaka på KVS-tiden med både glädje och vemod.
KVS i några årtal
1901. Doktor Ernst Lindahl börjar vårda tuberkulossjuka barn i en villa i Skälderviken.
1903. Första byggnaden vid Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium i Vejbystrand tas i bruk.
1910. Kronprins Gustaf Adolf inviger KVK.
1928. KVK firar 25-årsjubileum och är i stort sett färdigbyggt.
1950. Vården av poliodrabbade inleds.
1959. Tuberkulosvården avvecklas.
1968. KVS blir specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar.
1975. Kristianstads läns landsting tar över sjukvårdsanläggningen.
1987. Sjukhuset blir flyktingförläggning.
1993. Flyktingförläggningen upphör och all verksamhet avvecklas.
1995. Området säljs och huvudbyggnaden omvandlas till lägenheter och äldreboende.
2004. Fastighetsägarna Gösta Melin och Ulf Leeman presenterar planerna för fortsatt bostadsbyggande på KVS-området.
VEJBYSTRAND.
. Han rör sig hemtamt på stigarna runt de gamla byggnaderna, och man får känslan av att han kan berätta något om varje sten och träd på området. John Perlhagen arbetade på KVS från 1965 till 1981 och blev sjukhusets siste överläkare. Han är också ordförande i Vejbyföreningen, som svarar för driften av KVS-museet.
— Det känns fortfarande lite vemodigt att gå omkring här, säger han. Det här är den bästa arbetsplats jag har haft.
På KVS arbetade Perlhagen med flerhandikappade barn och han slutade när barnverksamheten lades ner. Barnsjukvården har han dock fortsatt med på olika sjukhus inom Region Skåne, och KVS-området har han daglig överblick över, eftersom han bor just intill.
— Det här var ett slutet samhälle och man måste passera portvakten och grindarna för att komma in. Anläggningen var till stor del självförsörjande med egna grisstallar och eget bageri. Köksträdgården med grönsaksodlingarna låg där Viktoriagården ligger i dag.
Sanatoriets källare var något av en centralpunkt. Här fanns pannrum, elcentral och smedja, men även bandageverkstad och snickeri. Här var också utrymmen för skolundervisning och arbetsterapi. Sjukhuset var ett samhälle i samhället.
De kraftiga grindar som skilde KVS från världen utanför har sålts i ett par omgångar och i dag är det ingen som riktigt vet var de finns. Enligt Perlhagen finns det dock möjlighet att återskapa grindarna, om man så önskar.
Historien om KVS är också historien om dess överläkare. Grundaren Ernst Lindahl intar en självklar tätposition genom sina banbrytande insatser i kampen mot tuberkulosen.
Ernst Lindahl avgick 1935 och efterträddes av Gösta Odelberg-Johnson, högt uppskattad av både patienter och kolleger. Odelberg-Johnsson led själv av en svår lungsjukdom och avled 1948. Efter honom kom John Brolin, som tidigare tjänstgjort som sanatorieläkare. Han gjorde sig känd både för sin yrkesskicklighet och samarbetsförmåga och var kvar som överläkare fram till pensioneringen 1966.
Karl-Gustav Herrlin tillträdde efter Brolin och sedan var det dags för John Perlhagen, den siste i raden, att ta över rodret. Under en period på 1970-talet verkade båda som överläkare, Perlhagen då med inriktning på barnsjukvården.
Den mest intensiva perioden på KVK/KVS inträffade från 1920-talet och ett par decennier framåt. Då var det ofta full beläggning med runt 300 patienter och cirka 250 anställda. Många arbetade i fruktodlingen och trädgården, där även vissa patienter kunde hjälpa till.
Vi fortsätter vår rundvandring tillsammans med Perlhagen och letar oss ut i terrängen runt sjukhusbyggnaderna.
— Anläggningen hade som mest en yta på 40 tunnland. Då klassades allt som parkmark och hölls väl i ordning. Det som är kvar i dag betraktas som skogsområde.
Så börjar han fundera över hur det ska bli i framtiden. Enligt planförslaget ska den befintliga bebyggelsen bevaras, så långt det är möjligt, och nybyggnationen ska anpassas till hur det ser ut på området i dag.
— Garaget försvinner nog, men det är sagt att murarna ska bevaras. Det sägs om tvätten också, men den byggnaden är ganska sliten. Vi får se hur det blir.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus