Så firades julen på kustsanatoriet
Att vara barn och fira jul på sjukhus är naturligtvis inte så roligt, men på KVK gjorde personalen allt för att skapa julstämning.
Bildmaterial
Patienter och några från personalstyrkan på KVK samlade i en sal vid juletid 1942.
LJUS JUL. Det lyser i fönstren i huvudbyggnaden på KVS, men även i den gamla köksbyggnaden. Varje jul sätter vaktmästaren Micke Nilsson upp ljusstakar i fönstren.
VEJBYSTRAND.
De unga patienter som hamnade på kustsanatoriet hade ofta flera års vård framför sig. Därför var det ofrånkomligt att de även måste tillbringa de stora helgerna där.
I boken "Livet gick vidare på Kronprinsessan Victorias Kustsanatorium i Vejbystrand" har Karl-Eric Axenström och Karl-Erik Steen sammanställt några av patienternas och personalens berättelser om vardag och helg på sjukhuset. Vi har plockat ut några avsnitt med anknytning till julen.
Anna-Lisa om julafton 1927
"Så kom min första jul på KVK, med julgran och girlanger i taket och julklappar som vi önskat hemifrån. Syster Maria skrev hem till mina föräldrar med jämna mellanrum. Jag har kvar tre små brev, som Mor sparat i sin bibel, och dem är jag mycket rädd om."
Ruth om julafton 1938
"På morgonen var ett fint julbord med julmotiv inburet på rummet. Sedan vi beundrat vårt eget bord fick vi gå in på de andra salarna och se hur fina borden var där.
Vi fick god julmat klockan tolv. På eftermiddagen samlades alla barnen och fröknarna i lekhallen som fanns på avdelningen. Förväntan var stor för nu skulle tomten komma.
Syster Signe hade sparat julpaketen vi fått hemifrån. Av sjukhuset fick vi alltid två julklappar, något klädesplagg, en parfymflaska, en liten ring eller något annat vi gärna ville ha. Det var ju så spännande att öppna allt.
Denna, den första julen, fick jag en stor docka med blå klänning, som mamma sytt. Hon hade också skickat hemkokta karameller, vilka påminde om polkagrisar, men mycket godare."
Doris om julafton 1940
"Vi kördes alla ut i lekhallen. Där var det julmusik och personalen var utklädd till tomtar.
Jag fick nog en fyra, fem paket, som i sin tur innehöll mindre paket. Bland annat sände mig min syster Margit ett litet lamm.
Jag fick ett kapptyg, brunt och fiskbensmönstrat. Det var det fulaste tyg jag sett, tyckte jag då. En sömmerska i samhället skulle sy mig en kappa. Än i dag tycker jag att just fiskbensmönstrat är det tråkigaste man kan se."
Karl-Johan om julafton 1944
"En sak jag minns från den första tiden var alla flygplan. Varje natt var det överflygningar av utländska plan på väg till Tyskland för att bomba. De återvände senare på natten. Julafton och juldagen var det så tyst i luften att man trodde att det blivit fred. Men annandagen var det full fart igen. Ett plan störtade i Skälderviken!"
Karl-Eric om julafton 1944
"Julafton började som vanligt med havregröt och sen bäckenrundan. Lunchen bestod av bruna bönor, potatis, surkål, rödbetor och fläskkorv. Vi hade roligt åt blandningen. Till middag var det lutfisk och risgrynsgröt.
Med dagens post kom en massa brev och julkort från olika håll. Jag hade en känsla av att vara särskilt gynnad med post på hela salen.
På eftermiddagen fick vi kaffe - äkta kaffe - med julkakor, och därefter kom julklapparna. Vi fick de stora paketen först. Jag fick paket hemifrån med boken 'Soldat med brutet gevär' av Vilhelm Moberg samt frukt, choklad och kakor.
Efter middagen tog julbesöken vid. Det blev en väldig röra. Personal och uppegångare körde sängliggare mellan avdelningarna. Jag hade ingen att besöka så jag låg kvar på min plats, men i stället kom flera på besök hos mej."
Den gemensamma nämnaren i alla berättelser om livet på KVK är den positiva tonen. På grund av den långa vårdtiden lärde patienter och personal känna varandra väl, och värmen och gemenskapen genomsyrade verksamheten. Minnena från sjukhuset är många. Det här var några av dem.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus