Tvätten blev en mötesplats
KVS 8
Bildmaterial
MÖTEN OCH MINNEN. Tvätten med personalbostäderna, en vacker men sliten byggnad.
I somras var Hasse Andersson, tillsammans med Monica Forsberg, tillbaka på KVS, fast då som underhållare.
Den kvinnliga personalen hade sina bostäder ovanpå tvätten.
En del av den gamla tvättutrustningen finns kvar.
Ett par kvarglömda skor minner om gamla tider.
VEJBYSTRAND.
. En av de största byggnaderna på KVS-området är Tvätten, som även inrymde bostäder för personalen. Huset, som är beläget mellan KVS-museet och gravkammaren, har stått oanvänt i många år och är därför tämligen nedgånget. I detaljplanen för området föreslås dock att Tvätten ska bevaras.
I ett fönster står ett par damskor. Tvättgrytor och torkställningar är kvar, liksom spännande handfat och kranar. Det mesta har dock röjts bort.
— När vi rensade ut här hittade vi en hel del, både gamla kläder och tidningar från den tiden, men allt kastades, säger vaktmästaren Micke Nilsson, som följer med på vår rundvandring.
Tvätten togs i bruk 1925 och av de planerade två våningarna blev det tre, ovanvåningarna för personalen och bottenvåningen för tvättinrättningen. Eftersom hygienen är a och o inom sjukvården hade Tvätten naturligtvis stor betydelse.
I boken "Minnen och möten" berättar Gunilla Neuman om arbetet i den stora anläggningen. Här tvättades allt från sänglinne och patientkläder till personalens arbetskläder. De anställda hade egna tvättnummer, och allt som lämnades in kunde hämtas ut manglat, struket och bländande vitt.
Varma känslor spirade på KVS, både bland patienter och anställda, och det var utan tvekan så att personalbostäderna i Tvätten utövade en lockelse på traktens grabbar.
— Här har många killar hängt för att få träffa töserna som jobbade här, säger Micke Nilsson.
En som har minnen av detta är Hasse "Kvinnaböske" Andersson, som träffade sin förra fru Inger just här. Båda var anställda på KVS, men Hasse bodde ovanpå panncentralen, som revs 1998.
— Jag kom till KVS första gången 1966. Jag hade börjat så smått med musiken och spelade med ett showband som vid ett tillfälle underhöll på sjukhuset. Jag jobbade som plåtslagare då, men tyckte det var så mysigt med ungarna att jag gick hem och sa upp mig och fick jobb på KVS i stället.
Hasse Andersson började som lärarassistent och blev sedan fritidsledare. Han läste till fritidspedagog och gick speciallärarlinjen på lärarhögskolan men återkom hela tiden till KVS och avslutade tiden där som chef för fritidsverksamheten. Patienterna under den här tiden var förståndshandikappade med rörelsehinder och Hasse minns dem med värme.
— Det var ett gäng entusiaster under rektor Leif Roslunds ledning som jobbade med de här barnen, och vi försökte göra det så bra som möjligt. Vid julen tog vi de ungar med oss hem som inte fick besök.
Hasse Andersson och hans gäng fick ordentlig fart på fritidsverksamheten. I samarbete med lärarna ordnades resor till Åre, Bornholm, Ven och till och med Teneriffa.
— Det var skitskoj. Vi var överallt. Och så hade jag hand om Radio Victoria, den interna radiostationen. Jag skrev till skivbolagen och vi fick massor av skivor.
Vid den här tiden var Hasse ännu inte etablerad inom nöjesbranschen, men han hade ändå en del kontakter och lyckades locka artister till KVS.
I somras var han själv tillbaka som underhållare utanför KVS-museet, då tillsammans med Monica Forsberg, och han glömmer aldrig tiden på sjukhuset.
— Jag är glad över den perioden i mitt liv. Den har format mig som person. Och jag har fortfarande kontakt med många av ungarna från den tiden. Det var svårt när verksamheten lades ner och många, som kanske bott ihop i tio år, spreds över landet. Men KVS vänner finns kvar och vi träffas ibland. Vi är till och med några stycken som har funderat på att bygga ett ålderdomshem där vi kan sitta och berätta historier för varandra.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus