Hård rock och mjuka takter
2008 års upplaga av Tullakrok har bredd i musiken, även om det har ordnats namnstarkare festivaler här. Med regnet i luften var det lugnt tidigt på lördagskvällen, med bra skjuts i musiken.
Bildmaterial
Jesper Persson i headbangande Hearts Alive fick fart på sin lilla publik.
Plats för musik men också tid för en kyss eller två.
Bulletrain debuterade på Tullakrok men sångaren Robban vill redan hit fler gånger.
Tullakrok slapp inte undan festivalgyttjan men det gick bra att dansa ändå.
Robin på gitarr och Tim på bas spelade tajt hårdrock i 80-talsstil, när Helsingborgsbandet Bulletrain öste på under Tullakroksfestivalen i Ängelholm.
ÄNGELHOLM. För den obekante kunde Hearts Alive på Lilla scenen låta som en speedad, guttural ljudgröt. Men den rätta beteckningen på stilen för Helsingborgs/Ängelholmsbandet är Metal Core.
De tog steget in i kvällsdelen av Tullakroksfestivalen med åtta egna låtar. Några är skrivna av nye sångaren Jesper Persson från Helsingborg. Bandet har spelat här tidigare, men det var debut för honom.
– Det fungerar okej, tyckte han, men det kunde förstås ha varit en större publik.
Från scenen såg de fem musikerna ett 50-tal ungdomar, de flesta i huva, någon med Sex Pistols-emblem på jeansjackan. En kille i publiken viftade med en festivalflagga med texten ”Pirat”. Tre killar brottades på skoj, i fyllan, i lervällingen.
– Vår publik kan nog se ut lite hur som helst, konstaterade Jesper.
Tvärs över grönområdet står Stora scenen, i ungefär samma format. Där soundcheckade Bulletrain, medan Hearts Alive körde sista numret ”In the absence of light”.
– Det störde oss inte, försäkrade Jesper.
Hårdockande Bulletrain från Helsingborg gjorde sju egna gitarrgnisslande låtar. Öppnade med ”Route 27” och avslutade med ”Live in a dream”. Vid det laget hukade sig sångaren Robban framme vid scenkanten och lät publiken sjunga med i den 80-talsinfluerade hårdrocken.
– Men man kan kalla stilen japansk jazzfunk, skojade han.
Tillade allvarligare, att Bulletrain har en avsikt med sina texter.
– ”Eat me raw” handlar till exempel om att man inte ska ta skit från andra.
Första gången för bandet på Tullakrok, men gärna en fortsättning nästa år, menade medlemmarna. Robban hade aldrig satt sin fot här tidigare, så han visste inte vad han kunde vänta sig.
– Men det ska bli fler gånger, ja för fan! utbrast han när sista riffet ekat ut över festivalområdet.
Just då checkade Nilla Nielsen in backstage med sina tre musiker. De skulle gå på Stora scenen klockan 21. Lördagskvällens större namn fick spela i 45 minuter, medan de tidigare måste klara sig med en halv timme.
– Min musik tilltalar alla, trodde hon. Vi ska både rocka och spela mjukare, melodiska låtar från mitt senaste album ”Shellshocked” och den tidigare repertoaren. Vi hinner med elva låtar.
På väggtidningen geeloo.se höger om Stora scenen uppdaterade bland andra Vicci Nilsson och Linnea Lundborg festivalens händelser med intervjuer och bilder. Där kunde nyss anlända se om vad som skett under dagen.
Inger Persson från Ängelholms Lottakår stod vid en av de två entréerna. Hon sa, att hon hade noll koll på hur många som hade betalt biljetter.
– Det vet vi på söndag.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus