Hemlighetsfulla tumlare hoppar i Skälderviken
De är skygga och fridlysta. Ingen vet hur många det finns eller vart de tar vägen när de ska kalva. Nu försöker nyfikna marinbiologer avslöja tumlarens hemligheter i Skälderviken.
Bildmaterial
Med motor och ekolod avslagen vågar sig de skygga tumlarna ibland så nära som fyrtio meter från båten. Vi lugnt väder kan man till och med höra dem andas ut när de kommer upp till ytan. I bakgrunden syns Bjärehalvön med Torekovs kyrka till höger.
På sommaren ser arbetet ut som fritid. "Men vi åker ju ut i november också, då är det tuffare", säger David Börjesson, som lägger i och tar upp tumlarklickdetektorer ur Skälderviken varje vecka. Daniel Åberg och Maria Boström ska sköta arbetet under semestern.
"Den är helt vattentålig. Går att skriva i till och med när man dyker", säger David Börjesson som noterar alla tumlarobservationer i en skivbok.
Tumlarklickdetektorerna placeras två meter ovanför bottnen. Där registrerar de klickljuden som tumlarna skickar ut när de söker efter föda. Varje detektor kan lagra upp till 800 000 klick.
SKÄLDERVIKEN. Det ser ut som semester. Men den brunbrända mannen i solglasögon, shorts och sandaler, som just klivit ner i en öppen plastbåt, är mitt uppe i en arbetsdag. David Börjesson är marinbiolog på länsstyrelsen och ansvarig för den inventering av tumlare som just nu pågår i Skälderviken.
– Tumlare är ganska okända djur. Jag vågar inte ens gissa hur många som finns här. Vi vet nästan ingenting om hur de lever. Man tror att de kalvar i grunda vatten, men ingen vet säkert, säger David Börjesson medan han plockar ihop inför utfärden.
Viktigast är hydrofonerna, eller tumlarklickdetektorerna. De ska placeras ut på olika platser i viken. Där registrerar de det speciella klickljud som tumlare gör. Om en vecka tas de upp igen, och informationen de samlat förs över till en dator.
– Vi kan inte se hur stor populationen är, det vi ser är förekomstfrekvensen. Vi får info från hela dygnet och kan se skillnader mellan olika områden och årstider, berättar David Börjesson som idag har sällskap av sina semestervikarier Maria Boström och Daniel Åberg.
När båten glider ut ur Arilds hamn är det alldeles stilla. Vattenytan ligger ljusblå och blank. Solen som redan står högt får varje krusning att glittra.
– Perfekt väder för att se tumlare. Är det mer vind så syns de inte för vågorna. De är skygga, så man kan aldrig vara säker, säger David Börjesson och styr mot Grytskär.
Men det tar inte mer än två minuter. 800 meter från hamnen skär den första tumlaren vattenytan med sin ryggfena, och strax efter ännu en.
David Börjesson slår av motorn och under en kvart cirklar de två valdjuren i närheten av båten. En gång bara fyrtio meter bort. Så nära att ett tränat öra kan höra det puffande ljudet när den andas ut.
– De måste upp till ytan för att andas, säger Daniel Åberg som är passionerat intresserad av marina däggdjur och arbetar som förvaltningsansvarig på Kullaberg i vanliga fall.
Så kommer två motorbåtar in i viken och djuren ger sig av.
– De blir lätt störda av motorbuller och av ekolod, säger David Börjesson och antecknar vad han sett. Visuella observationer ingår också i tumlarinventeringen.
Väl framme vid en av mätplatserna går arbetet snabbt. David Börjesson fäster hydrofon nummer 13 vid ett sänke. Exakt tid och plats antecknas av Maria Boström. Och så likadant på nästa ställe. Runt omkring bara vatten, förutom någon enstaka trut eller ejder.
– Vi har hållit på med mätningarna sedan april. Vi ska fortsätta till årsskiftet minst. Det behövs mycket data för att kunna dra några slutsatser om tumlarnas liv, säger David Börjesson.
– De här är så spännande att det inte är sant. Inga liknande undersökningar har gjorts tidigare, säger Daniel Åberg och ser ut som att han inte kan vänta en dag till på resultaten.
Det är inte bara inbitna marinbiologer som är nyfikna på de speciella djuren i Skälderviken. När båten kommer in till hamn igen vill en man genast prata med David Börjesson.
– Det var några i grannbyn som såg två som hoppade. Det såg ut som delfiner, sa de. Inte kan väl det vara tumlare?
– Jo, de kan faktiskt hoppa, men det är ovanligt att de gör det. Tumlare håller sig oftast precis vid ytan.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus