"Det var döda människor överallt"
Bildmaterial
ÄNGELHOLM. — Det var bomber och döda människor överallt. Staden var utom kontroll.
Mustafa berättar om krigets Mosul, som han flydde efter hotet från Al-Qaida. Han bodde hos sin morbror och sprang ned i källaren så fort det knackade på dörren.
— Jag var rädd och blev jättesjuk. Ibland ville jag inte vakna på morgonen.
Efter 1,5 år i gömstället lämnade han Irak bakom sig. Föräldrarna bekostade resan med pengar som de hade sparat till en annan av sönernas bröllop. De sålde också halva huset till en släkting.
Mustafa och många andra pojkar och män låg i specialbyggda dolda utrymmen i lastbilar, natt efter natt, och nådde till slut Malmö där de praktiskt taget dumpades.
— Allt de sa innan de körde iväg var: "Många taxichaufförer är araber, fråga dem om hjälp".
— Hur skulle jag kunna leva här? Jag kände ju ingen. Det var så många tankar.
Mustafa skjutsades till Migrationsverket och fick slutligen plats på asylboendet i Vejbystrand. Där har han bott i nästan ett år nu.
— Ibland är det bra, ibland inte. Det är pojkar från många olika nationer och folk flyttar ut och in, så man får inte några riktiga kompisar, säger han.
Det är en orolig och oviss tillvaro. Beskeden att han inte ska få stanna i Sverige har tagit mycket hårt på Mustafa, som båda gångerna lagts in på ungdomspsyk.
— Han var apatisk. Han låg som ett skal i sängen och det gick inte att fånga hans blick, man fick inte några svar, säger god man Björn Wallin.
— Jag var inte här, säger Mustafa.
Mustafa pratar redan så bra svenska att han klarar av en lång intervju. Han läser IV-programmet på Rönneskolan och tränar taekwondo på fritiden.
Ett permanent uppehållstillstånd skulle till att börja med öppna dörren till en egen lägenhet och sedan till - ett helt nytt liv. Målet är att läsa vidare på hotell- och restaurangprogrammet.
Men drömmar, det har han inte några.
— Åh nej, jag har glömt hur man drömmer.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus