Striden om bron ingen höna av en fjäder
Den är skenbart liten till namnet men ges en stor betydelse. Så stor att många kommuninvånare tycker att bevarandet av Pyttebron och miljön runtomkring överskuggar alla andra lokala valfrågor.
Bildmaterial
Pyttebron intresserar ängelholmarna och har till och med blivit en fråga som hamnat på politikernas bord. Johan Brinck berättar historien om den gamla järnvägsbron. Idylliskt som här i Ebba Kristina Wingårdhs målning i gallerian.
Bakgrund Pyttebron
Nätverket "Rädda Pyttebro-området!" har samlat in ett betydande antal namnunderskrifter och stöds av 2 700 personer på Facebook. Och nu visar även vår valundersökning hur starkt motståndet är.
Det är planerna på att bygga en ny bilbro intill Pyttebron, som blir kvar som gång- och cykelbro, som väcker känslor. Syftet är att avlasta Nybron och Skolgatan vid Stadsparken. Över "Pytteleden" kommer 7 300 bilar per dygn att passera, enligt kommunens beräkningar. Detta skulle förstöra naturen och lugnet i området, anser kritikerna.
Den borgerliga majoriteten har efter protesterna valt att bordlägga frågan till efter valet. Nya utredningar ska göras och andra alternativ övervägas.
Pyttebron vid Danielslundsparken byggdes för att betjäna tågtrafiken på Pyttebanan mellan Klippan och Ängelholm. Den har fungerat som gång- och cykelbro sedan mitten av 1950-talet då järnvägen lades ned.
Namnet Pyttebron är sprunget ur en fejd som utspelade sig 1918. Johan Wilhelm Hall, som bodde vid järnvägen, lät sina höns, pyttorna, spatsera fritt mellan spåren. Om detta tyckte stinsen inte och det hela drogs inför rätta. Snickaren och poeten Hall dömdes till två kronor i böter för "förseelse mot stadens ordningsstadga". Men han tog, till påtaglig allmän munterhet, ut sin lyriska hämnd med följande nyskrivna text till "Tre trallande jäntor" publicerad i Engelholms Tidning:
"Där gingo små pyttor på banan
som går genom Vången på sne'.
De hade den syndiga vanan
Att kacka en smula brevé.
De trivdes ej inne i husen
och trodde sig vandra i fre'.
De gingo som trygga på grusen
och alla så plockade de.
Men stinsen han gjorde sig möda
och sade: det här får ej ske.
De glodde på kammen den röda
och alla så skrockade de."
ÄNGELHOLM. Pyttebron är, näst efter badhusets placering, den enskilt viktigaste lokala valfrågan i kommunen. Det visar vår stora undersökning med 400 tillfrågade personer.
Men vad är det som får denna stålkonstruktion att väcka sådana känslor?
Rätt man att svara är Johan Brinck, ordförande i Ängelholms lokalhistoriska förening.
För det första, konstaterar han, är Pyttebron gammal, 106 år. Den har funnits där "alltid" och alla nu levande generationer kan relatera till den på ett eller annat vis. Och - den löper över en för staden ännu starkare symbol.
– Åmiljön är väldigt kär för ängelholmarna, den är en unik och stor kvalitet. Ån är ett liv där man kan följa årstidens växlingar, och människan och vatten hör ihop, säger Johan Brinck.
Det nostalgiska värdet är något som Jan Wilhelmsson, infödd ängelholmare, skriver under på. Han var en av dem som direkt sa "Pyttebron" när vi gjorde vår undersökning på stan. Han minns den gamla goda tiden med metspön som agnades med rullade brödkulor.
– Jag har legat och fiskat mycket från bron som grabb. När tåget kom gömde vi oss i rännan vid spåret för att inte bli upptäckta och få en utskällning. Det var strängt förbjudet av säkerhetsskäl att vistas där och mycket spännande!
Visst, säger Jan Wilhelmsson, Pyttebron lär under alla omständigheter finnas kvar, men den blir aldrig det samma om den bilfria omgivningen försvinner.
Reidun Johansson vill också värna om det gamla. I vår undersökning satte hon siffran 1 framför "Pyttebron" och ringade in namnet för att betona dess betydelse.
– Bron är en mysig och pittoresk symbol för gamla tider, den är Ängelholm. Det ska inte bara finnas en massa nya saker. Den är också förbindelsen mellan staden och naturen, och att komma dit blir allt viktigare i vårt stressade samhälle, säger hon.
Så vad står det i nästa kapitel om Pyttebron? Johan Brinck påminner om att det har förts diskussioner om en annan användning av den allt sedan järnvägen lades ner i mitten på 1950-talet. För 20 år sedan lade tunga förvaltningschefer fram ett förslag snarlikt det som nu mötts av protester.
– Det skulle inte förvåna mig om det här slutar på samma sätt som då - med att ingenting händer. Moderaterna har ju blivit skraja, säger historieexperten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus