Slaget om drogerna

Möt narkotikapolisen på spaningsuppdrag, socialarbetarna som söker dialog och 25-årige Per - missbrukaren som fick ett brutalt uppvaknande när han misshandlades av sin pappa. NST gav sig ut i ett Ängelholm som trappat upp kampen mot narkotikan. En kamp som rasar på tröskeln till kommunens skolor.

ÄNGELHOLM. — Älskling. Säg inget förrän vi har pratat med advokat.

Den 18-årige mannen står upptryckt mot husväggen omringad av fyra narkotikaspanare. Han söker febrilt kontakt med en 19-årig flickvän som hulkande försöker förklara varför hon har en marijuanacigarett i handen.

Det är tisdag i ett februarikallt och blåsigt Ängelholm. Tillslaget mot de två ungdomarna sker snabbt och de få förbipasserande vid det gamla polishuset eller det gamla kronohäktet på Tingstorget kastar undrande blickar.

— Överraskningsmomentet är det bästa. Vi fick ett tips för några veckor sedan att killen håller på att sälja. Nu blev det jackpot, säger Tenny Svensson, för dagen gruppchef för ungdoms- och narkotikagruppen och som de senaste sju åren arbetat med narkotikaspaning.

--------------

På Storgatan 63 C sitter socialsekreterarna Mats Brunkenstam och Agneta Persson. Här har Ängelholms fältgrupp haft sin bas sedan 1997. Största delen av arbetstiden är dock förlagd där ungdomarna befinner sig. Ute på stan, på ungdomsgårdar och på disko. De kan vittna om en missbruksproblematik som är mer komplex än någonsin tidigare.

— Det är inte lika tydligt i dag som det var på 60- och 70-talet. Missbruket är mer dolt och svåröverskådligt. Synen på droger är mer liberal och missbruket har gått lägre ner i åldrarna, säger Mats Brunkenstam som har arbetat med ungdomar och missbruk sedan 1960-talet.

---------------

På Café Lågan på Åsbogatan har 25-årige Per hittat sin tillflyktsort. Han har nu varit ren i ett år efter ett mer än tioårigt missbruk av hasch, alkohol, amfetamin och en rad andra substanser.

— Jag rökte min första joint på en studsmatta utanför ett dagis när jag var 13 år. Sen kom langarna och öste hasch över oss i Hjärnarp. Det blev ett par gram varje dag tills jag blev 19 år. Den sista tiden gick det utför snabbt. Jag blev av med bostad, jobb, ja allt och slutade på bänken med a-lagarna.

----------------

Den 19-åriga kvinnans urinprov gav utslag för hasch. På stående fot tas beslutet om husrannsakan. En timme efter gripandet av de två ungdomarna går färden i ilfart upp till en ensligt belägen stuga på Hallandsåsen. Även kvinnans skåp på den gymnasieskola hon går på kontrolleras. En hundförare kallas in från Malmö.

— De nekar in i döden, tills urinprovet visar vad de har tagit. Huvudmålet för oss är att störa missbrukarna så mycket som möjligt och försöka hitta säljarna på gatunivå. I detta fall har vi fått flera tips att killen dealar med hasch, säger Tenny Svensson som följer hundföraren i hasorna in i stugan.

-----------------

— Jag tror det är lättare att få tag på narkotika än sprit. Det är vanligt. Man känner ingen som säljer men man vet vilka som köper. Det räcker med ett par samtal, säger André Magnusson och Lucas Tidblad 16 respektive 14 år som poängterar att de själva inte har testat när de båda fältarbetarna Mats och Agneta kommer fram.

De båda killarna står och hänger tillsammans med sina vänner utanför Källan i centrala Ängelholm. En av få fritidsgårdar. I lokalerna spelar ett trettiotal ungdomar tv-spel och biljard eller ser på tv och snackar. Det stora flertalet ger samma bild. Fler och fler testar narkotika i allt lägre ålder. Främst cannabis.

-----------------

Vändningen för Per kom i november 2009. Då blev han brutalt misshandlad av sin pappa. Per som festade varje dag sjönk djupare och djupare ner i missbruksträsket. En ödesdiger kväll fick han som så många gånger förr skjuts av sin pappa som arbetade som taxichaufför i Helsingborg. Hemma i lägenheten som de delade uppstod dispyt när Per satte på musik. Plötsligt small det. Pappan tog strupgrepp på honom bakifrån och slog honom upprepade gånger i huvudet.

— Jag var odräglig. Det var jag, men farsan var jävlig i barndomen. Sånt bubblade upp när jag drack. Detta var första gången han pucklade på mig fysiskt. Han tyckte att jag parasiterade på honom och det hade han väl rätt i.

Per anmälde pappan och vid rättegången blev denne dömd.

— På ett sätt kan jag tacka för det. Jag hade inte suttit här i dag om inte det hade hänt.

-------------------

Husrannsakan i stugan gav inget. Efter kontroll av skåpet i skolan släpps de båda ungdomarna. Ärendet slutar med misstanke om ringa narkotikabrott. Den 19-åriga kvinnan har gråtit sig igenom förhöret men nekar inte till anklagelserna om att ha rökt. Den 18-årige mannen som misstänks för försäljning nekar till alla anklagelser.

— Här i Ängelholm handlar det först och främst om cannabismissbruk, även om vi ofta stöter på andra substanser typ amfetamin och heroin också. De vi tog i dag har kommit in i det och kommer garanterat inte att sluta. Bäst är annars om vi kommer in tidigt. Då kan vi få folk att lägga av. Vi kopplar numera alltid in sociala myndigheter, säger Tenny Svensson.

------------------

På Källan har man en strikt policy när det gäller droger. Det råder nolltolerans och när några ungdomar slog larm förra hösten agerade de ansvariga snabbt. En liten grupp hade rökt på och narkotikaspanarna tillkallades.

— Det används säkert mer än man tror. Just nu är det lugnt men höstarna tenderar att vara en puckel. Det ryktades tidigare att det var mycket narkotika på Källan men så är det definitivt inte. Här ska ungdomar kunna känna sig trygga och vi agerar så fort vi hör eller ser något. I detta fall slog de själva larm och vi tog dem som rökte på bar gärning, säger Kristina Klang ansvarig fritidsledare på Källan.

--------------------

Per har aldrig åkt fast. En anledning påstår han är att han inte har finansierat sitt missbruk med kriminella aktiviteter. Det gjorde kompisgänget.

— Jag var den paranoide. Den som hade koll. Det är nog därför jag kunde hålla på så länge. Mina polare snodde bilar och rörde sig på stan med de tyngre missbrukarna. Då får man också ögonen på sig.

Vid några tillfällen har skolan fattat misstankar, men enligt Per var det lätt att kollra bort dem. Föräldrarna däremot var en annan femma. Per berättade ganska snabbt vad han höll på med. Mamman försökte få honom att sluta medan pappan valde en annan metod.

— Farsans reaktion var att ta med mig till Christiania i Köpenhamn och visa hur det skulle gå till att röka på riktigt. Han använde det själv. Då tyckte jag det var fräckt men när jag tänker på det i dag är det helt sjukt.

---------------------

— Se här. De flesta heroinister har ett sådant här kit i fickan. Cabbar kallas det, säger Tenny Svensson och lyser med ficklampan mot ett antal centimeterlånga plaströr.

Dagens pass börjar närma sig slutet och efter några timmars spaning mot kända missbrukares adresser befinner sig narkotikapolisen i källarutrymmet i ett flerfamiljshus på bostadsområdet Villan.

Här avslöjades en haschgömma för en tid sedan undanstoppad i en grushög under en av trapporna.

— Här har de suttit och rökt på och injicerat. Nu på vintern söker de skydd. På våren och sommaren kan man hitta dem i stan, vid Vita räck, i Hembygdsparken, ja i princip över allt där de kan gå undan.

----------------------

Alla för de en kamp mot drogerna. Och alla har de sina personliga upplevelser. Samstämmigt ger de dock bilden av ett växande problem där attityden till droger bland ungdomar blir allt mer liberal.

— Ungdomarna är väldigt pålästa och de argumenterar att en öl är värre än exempelvis en joint. Riktigt så enkelt är det inte. Det är olagligt och i de flesta fall håller man sig inte till en joint, man fastnar eftersom det inte bara handlar om ett beroende utan också om de sociala förutsättningarna. Håller kompisarna på med det måste jag göra det, säger Mats Brunkenstam.

Per ser för första gången en framtid utan droger och alkohol. Efter en vistelse på behandlingshemmet Englamark har han nu skaffat lägenhet och praktikplats och drömmen om ett fast jobb finns där.

— För mig är det ett under. Sista sommaren satt jag med de renodlade a-lagarna på bänken. Jag vill inte döma någon. Det enda jag vet är att narkotika inte fungerade för mig. Det är ett jävla skit. Du fastnar och det leder ingenstans.

Marcus Ekdahl marcus.ekdahl@hd.se042-489 90 00