Skarp kritik mot utbildning av flyktingbarn
De lärarledda lektionerna på gymnasieskolan är få. Ungdomarnas scheman är ofta fyllda av håltimmar. De ensamkommande flyktingbarnens skolgång på Rönnegymnasiet får skarp kritik.
Bildmaterial
Björn Vallin är god man för 17-årige Amin som kom ensam från Irak för två år sedan. Han är kritisk till den låga undervisningstakten för de ensamkommande flyktingbarnen i kommunen.
Ensamkommande barn
Ängelholm har ett avtal med Migrationsverket om att ta emot 40 flyktingar om året.
I Vejbystrand finns tio platser för ensamkommande barn som söker asyl.
För ensamkommande flyktingbarn med permanent uppehållstillstånd får kommunen ett statligt schablonbidrag på 82 200 kronor för en tvåårsperiod. Det ska bland annat täcka merkostnader för barnens skolgång. Utöver detta kan kommunen eftersöka ersättning för barnens boende.
Av de ersättningar kommunen får för flyktingmottagandet går två miljoner kronor om året till barn- och utbildningsförvaltningen.
ÄNGELHOLM. För drygt två år sedan kom Amin ensam till Sverige från krigets Irak. Han är 17 år och har förlorat sin familj.
I väntan på permanent uppehållstillstånd bor han hos en släkting i Ängelholm. Samtidigt går han på Rönnegymnasiets introduktionsprogram för att få behörighet till gymnasieskolan.
Men han är frustrerad över utbildningen. Trots att han talar förvånansvärt bra svenska behöver han lära sig mer för att klara ämnen som SO och NO. I dag går det alldeles för långsamt, anser han.
Svårigheten är att han har mycket få lektioner. Den som tittar på hans schema ser att en stor del av tiden är håltimmar. På måndagar har han schemalagd tid i tre timmar. Likadant ser det ut på tisdagarna. Sammanlagt har han omkring 17 timmars lektionstid i veckan.
– Jag har svårt att studera helt på egen hand när jag inte har språket, berättar han.
Vad gör du när du är ledig?
Amin rycker på axlarna.
– Ingenting speciellt, säger han och förklarar att han vill ha längre skoldagar. Så han snabbt kan bli behörig och komma in på gymnasieskolans el- och dataprogram.
Samtidigt väntar Amin på besked om uppehållstillstånd. Det gör inte den lediga tiden lättare att hantera.
– Ungdomar med den här bakgrunden behöver något att hänga upp sin tillvaro på. Annars riskerar de att må mycket dåligt, säger Björn Vallin, som är god man för Amin och flera andra ensamkommande flyktingbarn i kommunen.
Tidningen har tittat på flera av de ensamkommande ungdomarnas scheman på gymnasieskolan. Lektionstider och ämnen varierar men gemensamt är att håltimmarna är många.
Ett av barnen som varit i Sverige i omkring två år har till exempel 50 minuter idrott varje tisdag. Mer schemalagd undervisning har hon inte den dagen, totalt har hon omkring 16 timmars schemalagd tid i veckan. En annan flicka, som bott i Sverige i omkring ett år, har bara omkring 14 timmars lektionstid i veckan.
På kommunens gruppboenden för de ensamkommande barnen talar flera i personalen om skolsituationen som ett problem. Ingen av dem vill uttala sig i tidningen men de förklarar att ungdomarna har svårt att hantera den lediga tiden. De vill lära sig mer och ta sig igenom studierna fortare.
– De här ungdomarna har inte tillräckliga språkkunskaper för att studera på egen hand. Det är ett förfärligt resursslöseri, säger Björn Vallin.
Vid sidan om sin roll som god man är han folkpartistisk politiker i barn- och utbildningsnämnden. Han och flera andra vårdnadshavare och gode män till ungdomarna har vid flera tillfällen tagit upp frågan om undervisningen på Rönnegymnasiet. Men de upplever inte att de får gehör.
Jüri Soomägi är vårdnadshavare för en pojke från Afghanistan som i dag går i en av kommunens grundskolor.
– Jag förstår inte hur gymnasieskolan och beslutsfattarna tänker. De här barnen har inte tid att gå sysslolösa.
Han tycker att samhället i högre grad borde se ungdomarna som en resurs.
– Det rör sig om starka, unga människor som tagit sig hit på egen hand. Får de rätt stöd kan de bli en stor tillgång för samhället.
Hans erfarenhet av barnens situation när de går över till gymnasiet gör att han idag inte vet vad hans ska göra när det är dags för pojken han är vårdnadshavare för att börja i på gymnasieskolans introduktionsprogram i höst.
– På det här sättet fungerar det inte. Ungdomarna riskerar att falla igenom helt med så lite undervisning, säger han.
