Omöjligt klara godkänd uteplats
ÄNGELHOLM. Det gick inte att klara altanerna. Dessutom skulle utsikten skyddas. Kommunens förre miljöchef Björn Berséus är troligen den från kommunen som vet mest om hur tankarna gick kring tågbuller i Skälderviken.
Numera är han miljödirektör i Lund. På miljökontoret i Ängelholm finns inte någon kvar som var med om miljöprövningarna kring Västkustbanan genom Skälderviken.
– Vi la ner mycket jobb. Dessutom fanns knappt något att gå på. Det hade ju inte byggts järnvägar i Sverige på hundra år, säger Björn Berséus.
Det fanns en mängd frågor, en var vilket regelverk som skulle gälla. Var det en ny eller gammal järnväg? De nya dubbelsåren skulle ju följa det gamla, och bebyggelsen fanns redan.
– Utgångspunkten var att man måste kunna bo där utan att bli sjuk. Och buller, särskilt nattetid är skadligt. Även om man inte vaknar så störs den djupa sömnen, säger Björn Berséus som fått syssla mycket med trafikbuller även i Lund.
När väl principbeslutet var taget att järnvägen skulle fortsätta att gå genom centrum och Skälderviken gällde det för miljökontoret att minimera störningarna. Det var också de som skulle ställa miljökraven på Banverket, nu Trafikverket.
Särskilt från Skeldervikens byalag framfördes önskemål om spårnära, lägre bullerskärmar. De skulle kunna göra nytta utan att stjäla utsikt.
– Det var tvärt nej från Banverket. De bullerskydden var inte godkända. Vi tittade till och med efter höj- och sänkbara skärmar, säger Björn Berséus.
Tidigt fick kommunen släppa målet att klara riktvärdet för uteplatserna. Det var tekniskt omöjligt. Istället blev det en kompromiss som för de flesta skulle ge en bullerminskning med på minst tre decibel vid uteplatserna.
Inomhusmiljön skulle klaras genom åtgärder på husen.
– Kraven ställdes med bullerplank på olika höjder där siktlinjen styrde. Såg man stranden skulle man fortsätta att se samma strandlinje. De som bara kunde se hav kunde få en smalare remsa, säger miljöchefen.
För delen vid småbåtshamnen slopades bullerskärmarna. Här bedömdes utsikten viktigast.
Järnvägsbygget stoppade efter Rhoca Gil-skandalen i Hallandsåsen 1997. Länge var denna del av Västkustbanan ett frågetecken.
När det kom igång igen blev det protester och överklaganden av bullerplanken. Både i Skälderviken och i Vejbyslätt fanns många som valde utsikt före buller. Till och med kommunens byggnadsnämnd sade nej, och vägrade bygglov.
Domstolarna kom fram till att miljökontoret hade gjort ett bra jobb. Det blev precis de skärmar som bestämts långt tidigare.
– Men jag förstår de som klagar. Att dra järnväg för godstrafik här var dåligt. Hade den följt motorvägen och fått anslutning till flygplatsen hade vi sluppit detta, säger Björn Berséus.
Hade ni kunnat göra något bättre den gången för att minska tågbullret?
– Nej. inte utan ett annat godspår.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus