Så resonerade man då
Ängelholm. Ulf Henningsson, kommunalråd (M) 1989-1991
– Jag var inte så inblandad i järnvägsbygget. Det avgjordes efter min tid. Men jag var för att man skulle ligga kvar inne i stan och följa den gamla sträckningen. Jag tyckte det var bäst då och har inte ändrat mig i dag, även om det naturligtvis innebär problem för några.
Else Ekblom, kommunalråd (M) 1992-2001
– Från början var jag helt inne på att järnvägen skulle följa motorvägen hela vägen. Men Båstad ville inte ha station i Östra Karup och erfarenheterna från Laholm som fått station utanför centrum var dåliga. Till det kom mycket stora kostnader som Banverket ville att kommunen skulle ta, motstånd från markägare i Barkåkra och Naturvårdsverkets krav på skydd av våtmarker i söder. Därför ändrade jag mig.
Har du ändrat dig igen sedan dess, tycker du fortfarande det var rätt att behålla den gamla järnvägssträckningen genom centrum och Skälderviken?
– Jag är inte säker på att det blivit bättre med en östlig dragning. Det finns stora fördelar med station i centrum och de gamla nackdelarna med ovilliga markägare och högre kostnader finns kvar. Å andra sidan har vi nu sett att det kan fungera bra med en station utanför centrum, som i Landskrona.
Hade du som högste företrädare kunnat göra mer för att minska exempelvis bullerproblemen?
– Vi försökte i alla fall. Jag var nog rätt besvärlig för Banverket även om det säkert hade gått att hitta ännu bättre förhandlare.
Var vägfrågorna med i diskussionerna, nu är ju stationen ett av de viktigaste argumenten för Pytteleden?
– Jag röstade nej i folkomröstningen. Tycker fortfarande att vi kan klara oss utan Pytteleden. Då fanns ingen koppling till järnvägsstationen. Det var ju knappt någon som åkte tåg, och ingen såg den utveckling vi fått. Vägarna till och från stationen var inte alls avgörande.
Ebbe Nilsson (S) veteran i kommunpolitiken t o m 2006.
– Vi var inne på en östlig dragning, men bönderna med Ingemar Larsson och Ulf Henningsson sade nej. Banverket tryckte ju dessutom på rejält för att behålla den gamla sträckningen. Antagligen kunde de tvinga sig fram, men om vi från kommunen varit eniga skulle det kanske ha blivit ett östligt alternativ.
Ebbe Nilsson var också engagerad i gymnastikrörelsen och Lingvallen. Här drog han en vinstlott:
– Vi förhandlade fram en ersättning på 175 000, om jag minns rätt. De skulle utnyttja vår mark under byggtiden. Det blev aldrig av, men vi fick ändå pengarna. Dessutom hade Banverket för sig att kommunen skulle betala gång- cykelvägen under järnvägen vid Lingvallen. Då satt jag på den sidan och Banverket fick stå för hela kostnaden.
Lars Gustafson (S) oppositionsråd 1986-2002
– Järnvägsfrågan ledde till stor splittring inom Socialdemokraterna. Inte ens i min egen förening Rebbelberga var vi överens. Där blev det en majoritet mot det östliga alternativet. De ansåg att problemen den nya barriären som järnvägen skulle skapa var värre. Även vår centrumförening var oense och kunde inte stå emot. Till slut blev det ett ja även från oss att ligga kvar längs de gamla spåren. Det var det minst dåliga.
Hade kommunen kunnat ändra spårdragningen.
– I praktiken fanns bara ett alternativ för Banverket och SJ. Visserligen skulle de inte bygga om järnvägen mot vår vilja, men då skulle istället själva Ängelholm lämnas orört och vi hade förlorat ett antal stopp för SJ:s tåg.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus