Hon gör rum för pedagogik
Hon är byggingenjören som varvar keramik med karate och inspireras av Europas storstäder. Men viktigast av allt är familjen hemma i Tåstarp.
Bildmaterial
Maria Persson har varit med och ritat många förskolebyggnader. "Det viktiga är att lyssna på pedagogerna", säger hon.
Fakta: Maria Persson
Ålder: 46 år
Bor: Hus i Tåstarp
Familj: Mannen Kent Persson samt två döttrar och en son.
Jobbar: På Karin Petterssons arkitektbyrå
Favorituppdrag: Ombyggnader. Det är lite klurigt, som ett pussel. Man måste spara och ta hänsyn till det gamla i den nya konstruktionen.
Intressen: Keramik och karate
Ser fram emot: Jag och min man ska åka till Kina om två år.
Ängelholm. Maria Persson sitter bland ritningar och bilder över förskolor runt om i Skåne. Hon och kollegorna på Karin Petterssons arkitektbyrå har ritat många. Och uppväxt i Hjärnarp har hon en särskild relation till bygden där det senaste projektet nu ska ta form.
– Behovet i Hjärnarp är skriande, den förskolan skulle ha byggts för längesedan, säger hon.
En förskola är inte vilken byggnad som helst och det innebär samarbete med de pedagoger som ska jobba där. Eftersom verksamheten på Hjärnarps förskola kommer att vara Reggio Emilia-inspirerad utgår man från tanken att det ska finnas flexibilitet i miljön som skapar nyfikenhet för barnen. Från början planerade man till exempel nivåskillnader i byggnaden, men det blev för kostsamt.
– Det är jätteviktigt att lyssna på vad pedagogen säger. I Hjärnarp har det gått fantastiskt bra och pedagogerna har haft massor av idéer.
Det som utmärker den nya förskolebyggnaden är att det finns en gemensam entré där alla barn och föräldrar går in till ett torg som ska fungera som matplats och utrymme för kreativt arbete.
– Förr hade man ofta en stor lekhall på förskolor, men de utrymmena brukade bli ganska röriga eftersom ljudnivån var hög. Därför är det viktigt att vi jobbar med akustiken.
Sedan 1986 har hon arbetat som byggingenjör, men när hon inte jobbar är Maria Persson hobbykeramiker. Det började med en kvällskurs 1987 och sedan dess har intresset brunnit. För ett par år sedan åkte hon på två veckors kurs på Öland.
– Det fanns ingen tv, inga tidningar och jättedålig mottagning på mobilen. Det var fantastiskt.
Hon pekar på det stora fruktfatet på kontoret som är ett av många bruksföremål hon tillverkat. Men mer än en hobby kommer det inte att bli.
– Jag tror att det är svårt att försörja sig som keramiker. Och så blir det som ett tvång, jag vill hellre göra det jag tycker är roligt. Det har hänt att jag tillverkat saker på beställning, men det är inte samma sak, då kan det lätt bli som ett ok.
Viktigast av allt är familjen.
– Först och främst är jag mamma, säger Maria Persson.
Att hon har det andra blåa bältet i karate började egentligen som ett sätt att få i gång sonen. Han slutade, men både hon och hennes man har fortsatt.
En stor del av inspirationen till jobbet kommer från studieresor med arkitektbyrån.
– Det är jättenyttigt att komma i väg och se vad andra har gjort. Sist var vi i Amsterdam, där byggs det otroligt mycket nu.
Tidigare har de rest bland annat till Helsingfors, Barcelona och Berlin.
– Det är ju i storstäderna det händer mycket nytt, Berlin är väldigt häftigt till exempel. Nu gör ju inte vi storstadsprojekt även om vi gärna skulle göra mer kommersiellt. Men trots att man tittar på stora projekt kan man ta med sig delar av det, material och materialmöten till exempel, säger hon.
Och de jobbar med allt från att hjälpa till med trädgårdsplank till projekt som Brännborn center och nyproduktion av flerbostadshus.
– Vi brukar säga att inget jobb är för litet och vara öppna för alla projekt. Likheten mellan dem är att man alltid måste vara lyhörd för beställaren och omgivningarna. Man är lite psykolog också.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus