Hon tror på den förtäckta porren

Hon är konstvetaren och kontrarevolutionären som tycker att Ängelholms kulturliv är som att "räcka ut tungan i regnet". Före detta kommunalrådet Else Ekblom saknar inte politiken och vill se mer konst som försörjer sig själv.

Fontänen "Druvan" i Stadsparken är porr för en svunnen tid. En rätt mesig och avklädd kvinna som för länge sedan slutade uppröra med sin nakenhet.

– Med dagens mått mätt är hon en rätt så fjompig dam. Men jag är övertygad om att de nakna kvinnokropparna inom konsten var sin tids förtäckta pornografi, säger Else Ekblom.

Det finns inget storslaget över de fyra strålarna som nästan försynt sprutar ut vatten vid Druvans fot. Ändå är det här Else Ekbloms favorit bland de offentliga konstverken i Ängelholm. Och det beror på tidsandan.

– När hon restes engagerade Druvan hela staden. Då spelade en brassorkester varje söndag för människorna som kom för att beskåda Ängelholms första skulptur. Numera intresserar den offentliga konsten väldigt lite. Vi ser helt enkelt inte det som finns mitt framför oss, säger hon.

Det är snart ett sekel sedan Stadsparken fick sin Druva. Även om det inte är fullt lika länge sedan, så har det gått ett antal år sedan Else Ekblom slutade som politiker. För det är fortfarande som borgerligt kommunalråd hon är känd för de flesta i Ängelholm.

– Från början visste jag inte om Moderaterna var mitt parti, jag kom ju inte från någon som helst politisk bakgrund. Men de åren kring 1968 kändes det som alla sprang åt ett håll, det vill säga vänster. Jag antar att jag blev en sorts kontrarevolutionär, säger hon och fortsätter.

– På den tiden ställde jag mig upp och sade precis vad jag tyckte eftersom man inte visste bättre. Men det var också en väldigt gubbig kommun.

Hon säger att hon har lämnat politiken bakom sig. Nu är det konsten det viktigaste i hennes liv. Igen. Men trots det har hon fortfarande sina värderingar kvar. Kultur ska vi ha. Helst massor – men den måste kunna betala för sig själv.

– Konstnärer kan aldrig hålla sams. Nu kommer det att vara flera som vill avsätta mig från mina uppdrag, men om jag säger det så skriver du ju det i vilket fall, det finns allt för få konstnärer med entreprenörsanda.

Helst av allt vill Else Ekblom att Ängelholm ska bli en skulpturstad. En plats där vanliga människor får vara med och ta på konstverken och där barn får klättra på statyerna. Det svåra är bara att få stadens näringsliv och andra privatpersoner att förstå värdet av en sådan satsning på offentlig kultur. För den ska inte kommunen betala.

– Det handlar om att entusiasmera alla företagare och att inte vara rädd för det som väcker debatt.

Men Ängelholms kulturliv i nuläget ger hon inte mycket för.

– Det är som att räcka ut tungan i regnet. Jag tycker visserligen väldigt mycket om Pål Svenssons skulptur på Stortorget men där var jag ju själv med i juryn och valde ut.

Trots att det inte finns särskilt mycket för den kulturellt intresserade att hämta i staden så tror Else Ekblom ändå på ängelholmarna.

– De kan om de vill. Titta bara på "Druvan". Där var det enskilda personer som gjorde statyn möjlig. På den tiden fanns skulpturer i princip bara i storstäderna.

Erik Pettersson
erik.pettersson@hd.se