Kampen mot den oönskade jättelokan

Förekomsten av jättebjörnloka har ökat kraftigt i år. Växten är ovälkommen eftersom den ger brännskador om man rör vid den. Betesdjur tycks vara de enda som gillar den.

Med sommaren kommer de enorma jättebjörnlokorna eller jättelokorna som de också kallas. De växer gärna vid våra vattendrag. För Ängelholms kommuns del gäller det framför allt längs Kägle å, längs Vege å och längs Rössjöholmsån samt dess biflöden.

– I år verkar det vara väldigt mycket, säger miljökontorets chef Karin Valtinat.

Problemen med växten är enligt Karin Valtinat dels att den är så täckande att den konkurrerar ut annan växtlighet och dels att den är giftig och kan ge brännskador, särskilt om huden samtidigt utsätts för solljus. Jättebjörnlokan är tvåårig men fröna är levnadskraftiga i sju-åtta år. Vill man försöka utrota den tar det tio år.

Från miljökontoret har man skickat ut informationsbrev till ett par hundra markägare som uppmanas att bekämpa växterna. I brevet ges också råd om att bearbeta jättelokorna mekaniskt.

Ytterst är det naturvårdsenheten på länsstyrelsen som har ansvar för bekämpningen.

– Det hade varit oerhört mycket lättare om kommunen hade haft tillsynsansvaret. Då hade kommunen kunnat förelägga markägarna att man måste bekämpa växterna, säger Karin Valtinat.

Marie Jeppson som är chef för länsstyrelsens landsbygd och miljöenhet är av samma åsikt.

– Så som lagstiftningen ser ut finns det möjlighet för länsstyrelsen att vidta tvångsåtgärder, men vi prioriterar inte denna arbetsuppgift. Vi försöker påverka naturvårdsverket att ändra lagstiftningen så att kommunerna tar över, säger hon.

På kommunens hemsida står det att man regelbundet bekämpar jättelokor som växer på kommunal mark. Man uppmanar också sina invånare att höra av sig om man hittar växten på kommunens ägor.

– Det är den enda grödan där vi har fått dispens för att använda bekämpningsmedel, säger parkingenjör Birger Ekenstierna.

Maria Ille André
maria.ille.andre@hd.se