Fyra veteraner minns Tullakrok

ÄNGELHOLM Publicerad 19 juli 2012 kl. 04:00
  • HD/NST Aline Lessner

  • HD/NST Aline Lessner

  • Tre av dem var med vid starten i början av 70-talet. Alla har sett numera kända band spela på Tullakrok för fickpengar. Trots fördomar utifrån tror de att EMF gav dem erfarenheter som lärde dem entreprenörskap och att navigera samhället. 1. Maria Jarlsdotter Johansson - Gymnasiechef. 2. Lars Magnusson - Revisor. 3. Per Johansson - Lärare. 4. Mats Nilsson - Kulturell mångsysslare.HD/NST Aline Lessner

  • HD/NST Aline Lessner

Civilisationen har tagit tillbaka ängen som varit känd som festivalområde i nästan 40 år. Dungen där besökare "fulkampade" är rensad från undervegetation, och buskagen där en del brukade gömma sig för att röka hasch är nedklippta.

När Mats Nilsson, Lars Magnusson, Pelle Johansson och Maria Jarlsdotter Johansson träffas på Tullakrokängen vid Hembygdsparken har regnmolnen precis lämnat staden. Avlägsna motorsågar vittnar om upprensningen som pågår i området. Efter tre år utan festival snyggas området till.

– Det märks att festivalen är nedlagd, säger Mats Nilsson och ser sig om.

Annat var det för 37 år sedan.

1970 revolutionerades musiken i Sverige. Året innan hade Woodstockfestivalen lämnat ett stort skotthål i kulturvärlden. Och där dök svenska musikföreningarna och deras festivaler upp som svampar ur jorden. Nya arenor för rock, folkmusik och pop bildades över hela landet.

– Alternativen var dansband och schlager. Det fanns inget annat då, säger Lars Magnusson som tillsammans med Pelle Johansson, Maria Jarlsdotter och ett antal andra unga Ängelholmare ordnade musikfestival i Höja 1973. Två år senare hade Engelholms musikforum blivit en förening och Tullakrokfestivalen låg i startgroparna.

– Det fanns ett sug efter att spela live, säger Maria Jarlsdotter Johansson.

Festivalen blev en hit och EMF etablerade sig som en samlingsplats för unga musikintresserade. Småningom fick föreningen sin första lokal vid Rönneskolan. Lokalen döptes till Ewalds och föreningen arrangerade barnpassning med teater och måleri. Sedan dess har föreningen använt ett antal byggnader.

– Alla EMFs lokaler är rivna eller ska rivas, konstaterar Mats Nilsson med en besk ton i rösten. Han tycker inte att Ängelholm har utrymme för en levande ungdomskultur. Själv har han flyttat till Malmö där han gör musik och film.

Den sista generationen ungdomar har lämnat EMF utan att några nya fyllt på enligt föreningens framgångsrecept. Maria Jarlsdotter Johansson tror att kommunen går miste om en grupp ungdomar som skulle kunna gå långt.

– Vissa kanske trodde att EMF var bråkstakar. Men det var den tidens entreprenörer, skulle man kolla alla som var med så är de flesta akademiker idag, säger Maria Jarlsdotter Johansson

Stående på Tullakrokängen avlöser EMF-veteranerna varandra med berättelser från deras tid i föreningen, som för vissa slutade för 20 år sedan. Mats Nilsson fiskar i en plastficka och får upp en sång de skrev för många år sedan. Helt plötsligt står fyra Ängelholmare i övre medelåldern och sjunger mitt på Tullakrokängen.

Sången avlöses av skratt och någon suckar.

– Det är trevliga minnen, säger Maria Jarlsdotter Johansson och tittar på människorna som hon drivit Engelholms musikforum med.

På lördag samlas de på Tullakrokängen för en akustisk musikpicknick. För även om EMF och festivalen tynat bort smyger föreningens veteraner ut ur villorna en dag om året för att spela tillsammans på Tullakrok.

– Ingen el, inga tillstånd, konstaterar Mats Nilsson.

Inte helt olikt 70-talets festival. Bara 37 år äldre.

Anders Clark

Textförstoring

Dela

De har spelat på Tullakrok

The Cardigans, The Hives, Bob Hund, The Ark, Petter, The Soundtrack of Our Lives, Broder Daniel, Träd, Gräs och Stenar, The Sounds, Backyard Babies, Wilmer X, Torsson, José González, The Keffat Liv, Svenska Akademien. Och på nästan varje festival: Little Stalin blues band.

Läs mer

Kommentarer

Ängelholm