Lugn och lovande musikfest

Närmare 30 band spelade på Tullakroksängen under lördagen. Fler hade det kunnat bli. Alla är nämligen välkomna att delta på musikfesten som påminner alltmer om hur det var förr.

Nog pratas det minnen mellan picknick-filtarna på Tullakroksfestivalen. Alla verkar känna alla och många av besökarna på årets akustiska musikfest har varit med förut.

– Det här är precis som det var en gång i tiden, säger Anna Åback.

Hon besökte Tullakroksfestivalen för första gången i slutet av 70-talet. Sedan dess har hon besökt festivalen så ofta som möjligt.

– Förr pågick festen hela natten, men nu får vi inte vara här lika länge. Det har blivit mer en eftermiddagsgrej.

Tullakroksfestivalen återuppstod för några år sedan som en akustisk picknick-fest. Besökarna hejar på varandra och stämningen är lika varm som solen. Flera är lika mycket besökare som de är deltagare, och de bjuder på ett par melodier på scenen.

– Vem ska gå på nu, ropar Mats Nilsson när han och bandet Rag-And-Bone lämnar scenen.

Han samordnar arrangemanget men vill inte kalla sig arrangör, utan snarare initiativtagare och kapellmästare. Tanken är trots allt att alla ska hjälpas åt och vara delaktiga.

– Folket och bandet är på samma nivå, säger han och pekar mot det kvadratiska plasttält som agerar scen.

– Vi har märkt att folk gärna flyttar efter solen, men tyvärr kan vi inte flytta scenen.

En bit bort står Eva Dahlberg. Även hon har bidragit till kvällens artistlista med ett par låtar. Hon har besökt festivalen många gånger förut men årets tillställning är speciell. På Facebook fick hon kontakt med Lars-Göran Gunnarsson från Växjö och hon bjöd in honom att vara med. Tidigare under eftermiddagen spelade han ett par låtar. Händelsen är typisk för Tullakrokfestivalen. Den som vill spela får spela, åtminstone en låt.

– Tanken är att engagera så mycket folk som möjligt. Jag vill att de som sitter och spelar hemma ska spela här, säger Mats Nilsson.

Eva Dahlberg tycker att det är bra. Hon kommer vara med fler gånger.

– Det här blir bara bättre och bättre. Ingen vet riktigt vad som kommer härnäst, de överraskar hela tiden, säger hon.

Fanny Ernestrand
fanny.ernestrand@hd.se