Beresta systrar vill åka igen

Jorden runt på ett år för två systrar. Nu är de hemma i Skälderviken igen. Flera erfarenheter rikare.

Familjen Westelindh består av tre systrar. Som många andra ungdomar har de två yngsta gjort en långresa. Alexandra Westelindh har haft ett sabbatsår från studierna i internationella relationer och mänskliga rättigheter på Malmö högskola och sparat pengar en längre tid bland annat genom att jobba på lager. Josefine Westelindh jobbade ihop pengarna till resan i Norge, dels inom äldreomsorgen, dels genom att köra truck.

– Vi började titta på kartan och ville till olika ställen. Då blev det jorden runt. Vi tycker ofta motsatsen. Alexandra är mer ordentlig. Jag viker inte mina kläder varje morgon, säger Josefine.

– Josefine är mer utåtriktad. Hon köpte fyra par klackskor medan jag köpte fem böcker, säger Alexandra.

Resan började den 19 juni förra året då de tog flyget från Kastrup till Moskva. De hade bokat resan ända fram till Australien men hade inget boende längs vägen. Det fanns också en hållpunkt i El Salvador, dit de var bjudna till jul.

Från Moskva tog systrarna transsibiriska järnvägen till Ulan Bator i Mongoliet.

– Tågresan var som en bubbla i världen. Vi hade ingen kontakt med omvärlden och såg ingen civilisation. Man brydde sig inte om vad klockan var, säger Alexandra Westelindh.

– Alla hade dörrarna öppna till sin kupé. Vi var som en liten familj, säger Josefine Westelindh.

De blev säkrare och mer spontana allt eftersom de fick större resvana. Utvecklingen var stor från de första veckorna i Asien där de hade svårt att hitta rätt till de sista månaderna i Sydamerika där de ibland valde resmål efter vad som lät vackert.

I Nepal vandrade de i bergen och fick ibland klättra över resterna av jordskred som hade skett bara några timmar tidigare. På kvällen fick de påhälsning av en svart insekt stor som en hand. "Hur kan ni vara rädda för små djur men inte för jordskred?" undrade guiden.

Under rundresorna i Asien, Australien, Nya Zeeland, Central- och Sydamerika klaffade det mesta. De blev dock bestulna i Indonesien och rånade i Mexiko.

Alexandra Westelindh tycker att de viktigaste sakerna i hennes niokilospackning har varit trekkingskorna, flip-flopsen och sjalen som hon kunnat använda till allt från kudde till handduk. För Josefine Westelindh har kameran varit viktig.

– Det är din baby. Du har ju sovit med den i huvudkudden, säger Alexandra Westelindh.

Omkring 3 000 bilder har Josefine tagit under resan. Kanske blir det en utställning på ett galleri i Stockholm. Hon funderar också på att gå någon fotoskola framöver.

För Alexandra fortsätter studierna till hösten.

– Jag har faktiskt saknat pluggandet, men vi har redan börjat planera att resa igen, säger hon.

– Det skulle vara kul med Afrika, säger Josefine.

Maria Ille André
maria.ille.andre@hd.se