Nobbas hiss till bil och frihet

Hon har fyllt 85, men har både bil och elskoter i garaget. Enda hjälpen från kommunen är ett larm. Men lägenheten Eva Ekman har bott i sedan huset var nytt är nästan ett fängelse. Kommunen och förvaltningsrätten nekar trapphiss med märkliga argument.

Vi hälsar på hos en pigg dam som bjuder på kaffe och hembakta bullar. Bakning är en hobby, och kommer hon bara ut klarar hon även att handla själv. Fast mjölinköpet från senaste turen ligger kvar i bilens koffert.

– Även när det är en bra dag som i dag kan jag inte bära upp själv, förklarar Eva Ekman, som bor på tredje våningen.

Hon har haft samma lägenhet i 49 år, och vill inte flytta så länge allt fungerar där hemma. Inte ens den omtvistade Pytteleden som ska byggas nedanför hennes balkong är något större bekymmer.

– Den diskussionen har jag varit med om så många gånger. Jag gillar inte vägbygget, men tror inte att det stör så mycket heller, säger Eva Ekman, som med hjälp av son och sonhustru klarar nästan allt själv. Allt utom den långa trappan ned och upp.

– Det är en trapphiss jag behöver, betonar hon.

Om den saken verkar egentligen alla vara överens. Det är svårt, för att inte säga omöjligt för henne att ta sig upp och ned själv. Och så har det varit i flera år. Nästan lika länge som den halvlyckade knäledsoperationen för åtta år sedan.

Redan i samband med den operationen försökte Eva Ekman få ortopeden att byta även den utslitna höftleden. Men läkaren sade nej. Det var helt enkelt en för svår operation där det inte gick att lova bra resultat. Sedan dess har hon stött på sjukvården flera gånger, med samma resultat. Höften ska inte, opereras.

– Dessutom är det en rätt hög ålder. En sådan patient hamnar nog inte högst upp i prioriteringen. Operationen kräver lång rehabilitering, då man också måste kunna komma in och ut ur lägenheten, säger sonhustrun Ingela Ekman.

I vintras togs kontakt med kommunen, och Eva Ekman begärde hjälp. De två som kom på besök var överens om att något måste göras.

– Men det kom aldrig något besked. Jag ringde flera gånger, men den jag pratade med verkade mest bli irriterad, säger Eva Ekman.

I mitten augusti, nästan sex månader efter hembesöket, kom socialförvaltningens beslut. Avslag. Visserligen fanns ett behov, men eftersom problemet satt i den dåliga höften skulle det kunna lösas med operation.

Därför fanns inget varaktigt behov av hiss, och ansökan om bostadsanpassningsbidrag fick nobben.

Varken en begäran om omprövning i socialnämnden eller överklagande till förvaltningsrätten i Malmö hjälpte. Beskedet står fast.

Eva Ekman har ett behov av hjälp för att komma in och ut ur lägenheten, men genom en operation skulle det behovet kanske försvinna. Därmed är trapphiss onödigt.

– De verkar inte förstå. Hon har ju försökt bli opererad i flera år, men sjukvården säger nej. Om man bara tänker rent ekonomiskt måste det dessutom vara billigare att sätta dit en hiss, säger sondottern, som skrivit ett överklagande till kammarrätten.

Att det dessutom finns just en sådan trapphiss ända upp till fjärde våningen i nästa port gör avslaget än mer anmärkningsvärt. En vanlig installation kostar cirka 100 000 kronor.

Socialförvaltningen har fått möjlighet att kommentera, men den person kommunen anser ska prata har inte gått att nå.

Anders Davidsson
anders.davidsson@hd.se 0431-842 69