Frågan var om Hjärnarp skulle få en egen golfbana, kanske i trakten av Svenstorp. Här är en samling intresserade ute och kollar tänkt terräng då året var 1991. Om någon kan berätta mer om vad som händer på bilden, och vad som hände sedan så är Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening intresserad. De håller just nu på med Ängelholmsbokens 90-talstema. Den som vet mer kan kommentera här på hd.se/nstjouren eller mejla till nstjouren@hd.se.
Sorgen var stor när någon stal 4-åriga Rebecka Berndtssons dockvagn på Storgatan för en vecka sedan. Nu är det lite mer uppåt – hon fick en ny till skänks.
Fortfarande är det oklart vart den gamla vagnen och dockan Vila tagit vägen. En anonym tipsare ringde på fredagen och berättade att en dockvagn stått övergiven i flera dagar vid en busshållplats i Vejbystrand. När NST åkte dit var den inte längre kvar. Finns det någon som vet mer?
Så här berättar Rebeckas mamma Linda Berndtsson:
”Min 4-åriga dotter Rebecka råkade ut för en stöld för första gången i sitt liv förra lördagen då hennes dockvagn blev stulen av en okänd man på stan. Hon blev jätteledsen och vi satte oss i soffan på kvällen och skrev ett brev till NST, som publicerade en artikel i tidningen. En person som heter Ingrid Ohlsson läste artikeln och blev så arg och upprörd över att någon kunde göra så att hon ringde till tidningen och erbjöd min dotter att komma till Lekia i Ängelholm, vid Brännborns Center där Ingrid jobbar, och hämta ut en ny dockvagn alldeles gratis! Igår var vi där och Rebecka fick välja ut en ny dockvagn, rosa med vita prickar – alldeles underbar!
Vi vill säga stort tack till alla! Förutom att ni gjorde Rebecka överlycklig för att hon fick en ny dockvagn så har ni också visat henne (och alla kompisar, grannar m fl som hon berättat det för!) att det finns vuxna som verkligen bryr sig och engagerar sig när något orätt begåtts. Visst är det skrämmande för barn när de blir utsatta för en stöld men jag tror att det som för barn verkligen blir obegripligt och skrämmande är om de vuxna inte skulle orka/vilja bry sig och vara likgiltiga för allt som är utanför deras egen välfärd. Barn tolkar sådan likgiltighet som uppgivenhet. Men en sådan medmänsklighet och generositet som Rebecka fått uppleva de senaste dagarna förmedlar en uppmuntran inför framtiden – ”Det ordnar sig! Vi vuxna tar ansvar för att lämna över en bättre värld till våra barn! Vi kommer inte förhårdnas i denna hårda tid!” Återigen stort tack till Ingrid!”
Med vänlig hälsning
Rebecka och Linda Berndtsson
Tidigare har vi haft en efterlysning efter bilder och information om den konstgjorda ön Funny Island som låg vid stranden i Ängelholm i början av 1990-talet. Bland annat har Jan Franzen hört av sig till NST-jouren via mejl. Enligt honom transporterades ön efteråt upp till Stockholm. Problemet i Ängelholm lär särskilt ha varit de friska vindarna från väster men även att alla politiker inte uppskattade att ön låg där den gjorde, skriver Jan Franzen. Ön förliste dessutom i samband med en storm men kunde tätas för att därefter bogseras in i hamnen i Skälderviken. Under följande vinter låg hon utmed bryggan där sjömacken finns i dag. En vinterkväll meddelade brandkåren att hon slitit förtöjningarna, tagit med sig bryggan och knäckt förtöjningsstolparna på andra sidan mot Marinan.
”Det visade sig att flera av förtöjningarna var avhuggna – sabotage”, skriver Jan Franzen.
Johan Brinck har både bilder och tidningsurklipp om ön sparade. ”Ön innehöll servering och vattenrutschkanor. Men 1990 var en dålig sommar, det var bara fullsatt i ett par dagar, och redan efter ett par veckors drift, en vecka in i juli, bröts farkosten sönder av vågorna.”, minns han i ett mejl.
Innan ön gick sönder pågick en debatt där några var för ön medan andra var emot. Ön reste sedan till Stockholms skärgård där det ska ha blivit en sommar i drift. Enligt uppgifter från Jan Franzen ska den senare ha drabbats av ett våldsamt öde: ”En tid senare var öns öde beseglat, nära förtöjningsplatsen lågt ett behandlingshem, ön kom att bli en mötesplats för fest och romantiska möten. Vid ett sådant möte kom en tredje part till som kände sig bedragen, med hjälp av en dunk bensin lyckades han elda upp ön och kvar på fjärden guppade bara bitar av frigolit”.
Foto: Johan Brinck
Det kom ett brev till NST från 4-åriga Rebecka Berndtsson som fått mammas hjälp att skriva en efterlysning. Rebeckas docka Vila och hennes dockvagn stals utanför en butik på Storgatan i lördags.
”Jag heter Rebecka Berndtsson, är 4 år, och bor på Storgatan. I lördags var jag på stan i Ängelholm med min mamma och vår vän Gunilla. Jag hade min dockevagn med mig och i den satt min docka Vila. Vi gick in på Tebönan på Storgatan och jag parkerade min dockevagn precis utanför dörren till Tebönan. När vi kom ut igen efter bara några minuter var dockvagnen och dockan försvunna! Vi började se oss omkring och en man frågade vad vi letade efter. Han sa då att han hade sett när en man lyfte upp dockvagnen och bar iväg den längs Storgatan. Jag och mamma och Gunilla sprang då neråt Storgatan för att leta efter mannen och dockevagnen men vi hittade inte dem. Dockevagnen var en Brio sittvagn, mörkblå o rosa, och dockan har varit min kusins och jag har ritat på dockans huvud.
Till mannen som stal min docka o dockevagn vill jag säga att jag vet att du skäms och kommer att ha svårt att sova i natt, för man sover inte gott när man har dåligt samvete. Så här får du aldrig göra mer, för vet du, det är ett barns dockevagn och jag blev jätteledsen och dockan längtar efter mig nu.”
Rebeckas mamma Linda kan nås via NST.
En konstgjord ö kan väcka minnen. Inte minst hos jourhavande reporter som mycket väl kommer ihåg sommaren (eller var det flera somrar?) som denna skapelse fanns nära stranden. Bilden var publicerad den 22 maj 1990 i NST och fotografen var Görgen Persson. Nu efterlyser Ove Torgny och Ängelholms lokalhistoriska förening mer information och fler bilder på ön, gärna i färg och med om möjligt namngivna badande människor. Ängelholmsboken som Ove Torgny och föreningen arbetar med för tillfället handlar om 1990-talet. Funny Island var, om jourhavande reporter inte minns fel, en grön konstgjord ö för lek som fanns i vattnet vid stranden. Tidningen skrev en del om denna men är det någon som vet mer? Varför togs den bort och var hamnade den efter gästspelet i Ängelholm? Den som vet mer och eventuellt har bilder kan skicka dem till nstjouren@hd.se kommentera gärna här på bloggen.
Visst händer det att besökare glömmer saker på exempelvis Järnvägsmuseet i Ängelholm men att någon glömmer sina vigselringar utan att sedan efterlysa dem hör inte till vanligheterna. Den 7 december hittades ett par ringar i museet, antagligen förlovnings- eller vigselringar. Från museets sida är man förvånade att ingen har frågat efter dem. Nu gör man ett försök att efterlysa ringarnas ägare genom jourhavande reporter. Ringarna återfås mot beskrivning. Just 7 december förra året var en onsdag. En dag då museet hade så kallat Loklekis. På plats fanns cirka 70 besökare varav många var familjer med barn.
Någonting hände på Stortorget, men vad? Efterlysningen kommer från Ove Torgny och Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening som undrar om någon vet mer om händelsen då bilden togs.
”En svartvit bild som jag inte vet mer om än att den föreställer en samling Ängelholmare på Stortorget, med orkester kring podiet framför rådhuset, en talare finns med, nästan alla herrar och damer bär hatt. När kan bilden ha varit tagen och i vilket sammanhang? Någon äldre Ängelholmare kan tänkas ha varit med vid tillfället, som barn. Det vore roligt att få en historia till bilden”, skriver Ove Torgny.
Finns det någon äldre Ängelholmare som faktiskt var med när bilden togs eller finns det någon annan som vet mer om sammanhanget och när bilden är tagen? Hör av er till NST-jouren.
Det sägs att skånes sista varg sköts 1858 och att en skallgångskedja på inte mindre än 900 personer hjälpte till. I våra trakter ska en kvinna i Tockarp ha dödats av vargar 1848. På gränsen mellan Våxtorp och Hasslöv ska ytterligare en kvinna ha blivit ihjälbiten 50 år tidigare.
Vad är sant och vad är skröna?
Det vore roligt att skriva ett reportage om hur det var en gång när vargen fanns i våra trakter på riktigt. Men var hittar man informationen. Kom med tips ni som vet mer om vargens tid i vår del av Sverige.
Även om det inte är många veckor sedan årets Ängelholmsbok lämnade tryckeriet är Ove Torgny och Ängelholms lokalhistoriska förening igång med 2012 års Ängelholmsbok. Precis som tidigare vill Ove Torgny och föreningen gärna ha hjälp av läsarna. Den här gången handlar det om 1990-talet och även 1700-talet.
Det var 1992 som Bertil Palmgren hittade två målningar vid en renovering av ett hus på Bruksgatan. Husets ingångar har nummer 26 och 28 och ligger nära korsningen med Sandvångsgatan. Målningarna hittades i källaren.
– Bertil Palmgren var projektledare för renoveringen och den som tog bilderna. Vi undrar om någon vet vem som står bakom målningarna, säger Ove Torgny.
Om någon vet mer om målningarna går det bra kommentera här eller mejla till nst@hd.se.
Ängelholmarna dissade Pyttevalet. Bara 34,26 procent av de röstberättigade valde att rösta i folkomröstningen. Bland de som trots allt intresserade sig för planerna på en trafikled genom Pyttebroområdet var det nej-sidan som vann en klar seger. 6 305 personer röstade nej till trafikleden – 58 procent av de röstande.
För trafikled röstade 4 148 personer – 38,2 procent av de röstande.
2,71 procent kryssade i avstår-rutan.
Drygt en procent lämnade ogiltiga röster. Dessa röster kommer att gås igenom under måndagen. Antagligen kommer huvuddelen av dessa 119 röster att kunna godkännas efter kontroll.
hd.se
