Åstorp vilar tryggt ovan gruvgångarna
Åstorps kommun har låtit analysera riskerna med de miltals gruvgångar som samhället bokstavligen vilar på. Ingen behöver vara orolig för markkollapser, men i fortsättningen blir det nej till bergvärme.
Bildmaterial
Otto Wichmann arbetade i Nyvångs gruva mellan 1951 och 1964. Som pensionär guidar han på Nyvångs Gruvmuseum.
Arbetet i gruvan var farligt och mindre olyckor inträffade dagligen.
Lagren med kol i marken kallas flöts.
Trästämpor stabiliserade gruvgångarna och de finns kvar där än i dag.
ÅSTORP. På mellan 60 och 110 meters djup ser stora delar av Åstorps kommun ut som en schweizerost. 50 mil gruvgångar urholkar marken i ett sinnrikt system, byggda för att bärga den värdefulla stenkol som förra seklets gruvor i Nyvång och Hyllinge byggde sin verksamhet på.
– Där ligger en hel värld under mark, säger kommunalrådet Ronny Sandberg (s), som också är Nyvångsbo och engagerad i gruvföreningen.
När Lena Rönning tillträdde som stadsarkitekt i kommunen väckte hon tankar kring gruvgångarna. Kunde de utgöra en säkerhetsrisk för fortsatt byggnation? Bygg- och miljönämnden beställde en undersökning av konsultföretaget WSP Samhällsbyggnad, och nu är deras rapport klar.
– Den avfärdar en massa eventualiteter, men det finns en del vi måste tänka på, säger Lena Rönning.
Merparten av gruvgångarna är i dag vattenfyllda eftersom grundvattennivån ligger närmare markytan. Större delen av brytningens restmaterial ligger kvar i tunnlarna som utfyllnad och trästämpor förstärker konstruktionen på flera håll.
– WSP har titta på berg och jordarter, och studerat gamla gruvkartor noggrannt och genom dem tagit reda på vad som är stämpat med trä och har naturlig bärighet, säger Lena Rönning.
Resultatet är en kartläggning av kommunens förkastningszoner där risken för sättningar i marken på grund av kollapsande gruvgångar bedöms vara störst. Förkastningar innebär att berggrund och kollager, så kallade flöts, förskjuts i förhållande till varandra. Lagrena kan skifta i höjd upp till ett tiotal meter.
Åstorps förkastningszoner löper diagonalt över Södra industriområdet och Dala med en spets upp till återvinningsgården i Nyvång.
– I de zonerna finns en minimal risk att det kan bli sättningar, säger Lena Rönning.
– Där kan eventuellt bli underjordiska vattenfall som drar med sig jordmassor och urholkar underifrån. Det är ju inte så att det blir ett hål ner, utan marken kan sjunka någon decimeter. Det har bara inträffat en gång sedan gruvan stängde 1966, säger Ronny Sandberg.
Kommunen ser därför ingen anledning till oro men kommer att uppmärksamma zonerna i fortsatta byggplaner.
– Man bör ta det i beaktning vid stora etableringar inom exempelvis processindustrin, säger Lena Rönning.
– Det har inte att göra med trycket uppifrån, så man kan bygga hur tungt man vill. Ingen ska vara orolig för att deras hus ska ramla ner i ett hål, säger Ronny Sandberg.
Både järnvägen och väg E4 går över förkastningszonerna, och WSP föreslår att dessa kan övervakas med rörelsemätare som kopplas till räddningstjänsten. Vidare avråds kommunen från installationer av bergvärme, vilket kommer att efterföljas.
– Man kommer inte att bevilja bergvärme i det här området, säger Ronny Sandberg.
– Man borrar ju ner i gångarna och släpper in luft och då kan trästämporna ruttna vilket kan påverka stabiliteten, säger Lena Rönning.
Som en extra säkerhetsåtgärd har kommunen planer på att göra årliga grundvattenmätningar i förkastningszonerna.
– Vår ambition är att våra medborgare ska kunna känna sig trygga. Vi ville stämma av det här med vetenskapen och tror att vi gör framtiden en tjänst, säger Lena Rönning.
– Vi är nöjda med utredningen och kan nu vidta åtgärder för att förebygga den ytterst lilla risk som finns, säger Ronny Sandberg.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus