Dramatisk katträddning i Kärreberga
En katt som dumpats i Kärreberga blev föremål för en ovanlig räddningsaktion på torsdagskvällen. Högst upp i en svajig grantopp satt missen och jamade hjärtskärande.
KÄRREBERGA. Susanne Müller från Djurskyddet Landskrona kom för att hämta en dumpad sommarkatt i Kärreberga, men den planerat snabba insatsen blev en spännande räddning på hög höjd. Katten satt i toppen av en 15 meter hög gran och var för trött för att ta sig ner själv. Troligen hade den suttit fastklamrad där i mer än ett dygn.
— Min kompis såg att det kom en silverfärgad bil med en kattbur i måndags vid 9.30-tiden. Hon tänkte "de kan väl inte vara på väg att släppa en katt här". Magkänslan fick henne att vända tillbaka. Då var bilen borta men katten kvarlämnad, berättade Monika Freij som bor i Kärreberga stugby.
Hon matade själv den tama kissen tidigare i veckan och kompisen kontaktade Djurskyddet. När hämtningen väl skulle genomföras på torsdagen var katten försvunnen, tills upptäckten gjordes.
Räddningstjänsten kom ut med sin 27-meterslift på eftermiddagen, men nådde inte fram till trädet. Susanne Müller tog då telefonkatalogen till hjälp, hittade JSE Skogsentreprenad och trädfällaren James Andersson ryckte snabbt ut.
Dessvärre kunde inte heller han få ner katten.
— Granen är för klen för att klättra i, konstaterade han, men visste på råd. Han ringde konkurrenten Jonas Helgesson på Helgessons trädtjänst som hade en lift på larvfötter.
Några timmar och otaliga desperata jamanden senare anlände räddaren med sin röda lift. Jonas Helgesson fick klippa upp ett staket och långsamt manövrera sin maskin över stock och sten. När den kommit på plats dök James Andersson upp klädd för räddningsuppdraget med långärmat och handskar. Utrustar med en transportbur for de till väders och kunde efter ett par minuter undsätta den utmattade katten.
— Det blev en märklig dag, jag hade ju bara tänkt komma hit och hämta den, den var ju så tam, sa Monika Freij, glad över det lyckliga slutet.
Susanne Müller gav genast katten mat och vatten, den var tydligt uttorkad men för övrigt i gott skick.
Kissen visade sig vara en rejält stor herre, lätthanterad och kärvänlig.
— Han är dessutom kastrerad, så någon har tydligen brytt sig så pass..., sa Susanne Müller. Men innan hon och katten styrde kosan mot det väntande jourhemmet hade hon ytterliga ett uppdrag till räddarna:
— Ni får döpa honom!
— Jag är ingen kattmänniska..., funderade Jonas Helgesson.
— ... men Kotten blir väl bra, han satt ju i en gran!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus