Ogräset frodas på Björnekulla kyrkogård

Ovårdade häckar, ogräs, skeva och nedvälta gravstenar har fått besökarna att reagera över skötseln på Björnekulla kyrkogård.

– Det är ogräs och oklippta häckar, gravstenar som står och lutar, vissna blommor och allmänt dålig skötsel. Jag undrar om det verkligen får se ut på det viset, säger Kenneth Ehk, som besöker anhörigas gravar på Björnekulla kyrkogård regelbundet.

Han säger att området sett ovårdat ut under ett halvårs tid och att det gör många av de människor han själv träffar på kyrkogården illa till mods.

– Det är många äldre som blir ledsna av att se sina respektive ligga där. Det är förskräckligt, så ska de inte få känna, säger Kenneth Ehk.

En annan besökare, som tidningen träffar på bland gravarna, berättar att hon alltid undviker en del av kyrkogården.

– Det ser bedrövligt ut, man blir deprimerad om man går ner där.

Att skötseln varit eftersatt under sommaren beror, enligt kyrkoherde Pierre Sönnerstam, på att kyrkorådet beslutat att inte ta in några semestervikarier för vaktmästarna.

– Den tiden det är som mest arbete har de varit underbemannade. Det märks, för vaktmästarna ska sköta både kyrkogården och göra i ordning kyrkan för begravningar, säger han.

Ett annat problem är att man inte hittar innehavarna till flera av gravarna. Det är deras ansvar att se efter sina gravar om man inte har lejt ut skötseln till kyrkan, men eftersom många gravar missköts efterlyser församlingen gravrättsinnehavarna.

– Det finns avtal om gravar som vi ska sköta och i första hand måste vi naturligtvis sköta dem. Men det är inte bra när det växer ogräs på de andra gravarna, säger Pierre Sönnerstam.

Från och med i måndags har församlingen anställt en vikarie som ska hjälpa vaktmästeriet och Pierre Sönnerstam säger att besökarna snart kommer att märka skillnaden. Men högsta prioritet är att ta hand om de gemensamma ytorna och de gravar som sköts av församlingen. Först när det finns tid över snyggar man till övriga gravar.

På flera ställen på kyrkogården ser man gravstenar som ligger ner, en säkerhetsåtgärd när det finns risk för att stenen ska ramla omkull. Så länge gravrätten ägs av privatpersoner kan kyrkan inte besluta om att ta bort en sten.

– Vi har fått väldigt många återlämnade gravar i år, så det kommer att bli bättre. De har varit skyltade i tre år innan vi kan besluta om att de ska återtas av församlingen, men man försöker först hitta anhöriga som kan vara intresserade av att överta graven, säger Pierre Sönnerstam.

Kyrkorådets ordförande Ulla Persson säger att alla församlingar har samma problem med misskötta gravar där man saknar innehavare.

– Man sköter bara de gravar man har avtal att sköta. När folk klagar beror det ofta på att de inte vet varför gravarna är misskötta.

Men om miljön på kyrkogården gör att de som kommer dit blir ledsna?

– Då får man förklara varför det ser ut som det gör, så löser det sig, säger Ulla Persson.

Vaktmästarna brukar hinna med den normala skötseln av kyrkogården, men efter en vår med ovanligt många begravningar har tiden inte räckt till. Ulla Persson säger att underbemanningen under sommaren är en kostnadsfråga.

– I måndags blev det aktuellt att sätta in en extra och nu ska hon göra så mycket hon hinner. Så här är det varje år, vi säger att vi klarar oss utan vikarier, men sedan har vi ändå alltid satt in någon.

Borde ni inte vara bättre förberedda om det är samma sak varje år?

– När man gör en budget måste man få det att gå ihop. Ska man ha någon där hela sommaren är det en stor kostnad, vi gör det bästa vi kan, säger Ulla Persson.

Bodil Axelsson, ordförande för kyrkofullmäktige, berättar att när församlingen mötte Åstorpsborna på Torparedagarna var det flera som hade synpunkter på kyrkogården.

– Vi har problem eftersom vi inte hittar flera gravrättsinnehavare, men vi får göra en skötselplan för gravarna så att det inte blir någon maskrosodling. Vi ska diskutera i kyrkorådet hur vi går tillväga, säger hon.

Emelie Malmros
emelie.malmros@hd.se