Piratjägare pausar i Hallavara
På sin lediga tid bekämpar han hellre ogräs än pirater. Mikael Lilja passar på att njuta av Sommarsverige under sin korta respit innan det bär iväg till Adenviken igen.
Bildmaterial
Örlogskapten Mikael Lilja njuter av sin semester i Sverige men snart bär det iväg till Adenviken igen.
Örlogskapten Mikael Lilja njuter av sin semester i Sverige men snart bär det iväg till Adenviken igen.
Hallavara. Örlogskapten Mikael Lilja har glidit fram på främmande vatten i två månader med uppgift att förhindra sjöröveri.Från Adenvikens stora blå till den grönskande trädgården i lilla Hallavaraär han åter tillbaka, och delar med sig till HD/NST om erfarenheterna från livet ombord. På fartyget rör sig Mikaels liv i cykler, med dygnet uppdelat i sex timmars jobb jämte sex timmar ledigt. De flesta befälen delar tvåmannahytter och under ledigheten passar han på att äta, vila och träna lite. Krafterna sparar han åt vaktpasset, då han är ansvarig som ställföreträdande vaktchef.
— Det är mycket ansvar men det är spännande, säger Mikael Lilja, och beskriver hur adrenalinet höjs när någonting tycks vara på gång.
Men än så länge har det inte hettat till på riktig, det är bara systerbåten Malmö som har fått rycka in på allvar. Och om det väl händer något är det en specialstyrka som ska rycka in.
— Det är ett gäng på 15 stycken, vi kallar dem VPD, det är de som rycker in och bordar det andra skeppet. De har inga egna sängar utan sover faktiskt på golvet i vår mäss, säger Mikael Lilja.
Ibland fungerar fartyget som en ledsagare till matförsändelser som skeppas, men den mesta av tiden spenderas med att sondera en avgränsad area i Adenviken.
— Där har vi också som uppgift att interagera med lokalbefolkningen. Uppdraget är då att sprida information om vad vi gör men också för att få en bild av det aktuella läget, säger Mikael och berättar att befolkningen hitintills har visat en positiv inställning till deras arbete.
Men trots ett ansträngande arbetsschema uppskattar han inte landpermissionerna i staden Djibouti.
— Nej, inte direkt. Det är alltid skönt att komma in i hamn men Djibouti är en jättelik hamnstad med mycket kreaturstrafitk. Dromedarer, getter och kor finns på kajen och ofta ligga där också djurkadaver. Det luktar fruktansvärt illa och är obehagligt att se, säger Mikael.
— Det är fattigt och mycket annorlunda.
När HD/NST träffar Mikael Lilja har han en kort semester på åtta dagar som han tillbringar i sitt hus i Hallavara, helst påtandes ute i den idylliska trädgården.
— Det är faktiskt en riktig semester. Jag och min fru har haft som en andra smekmånad här.
Men snart bär det i väg igen, för Mikael har två månader kvar på sin utlandstjänstgöring, något som han mycket väl kan tänka sig göra fler gånger.
— Nu är batterierna laddade, det känns bra att åka tillbaka igen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus