Förståelse för djuren viktigast

För drygt ett år sedan gjorde Peter Adbro sig av med sina får. Men det har inte hindrat honom från att fortsätta träna vallhundar. Det viktigaste i träningen är förståelse för djuren, menar han.

Familjen hade inte djur när Peter Adbro växte upp, men runt omkring honom fanns det ändå gott om inspiration för ett framtida liv som fårägare.

– Jag hade släktingar som hade gårdar och många kompisar som var bonnapågar. Jag hade större intresse för djuren än de flesta kompisarna, för dem var det mer ett tvång, berättar Peter Adbro.

Fram till mitten av 70-talet var det dock varken får eller hundar som dominerade djurintresset. Istället var det hästar och Peter Adbro var jockey fram till 1975, men hade en tanke om att börja jobba med något annat. Då kom han in på fotografyrket.

– Sedan har jag kommit in mer på det grafiska och gör bildbehandlingar, original och repro, säger han.

Peter Adbro har aldrig haft fåren som heltidssysselsättning, men sedan 80-talet när han bodde utanför Klippan, har det varit ett fritidsintresse. Efter att ha sett SM i vallning 1982 väcktes tanken på att använda hundar för att flytta djuren. 1984 skaffade han första vallhunden.

– Innan dess fick vi ta hjälp av alla grannarna när vi skulle flytta får. Sen gjorde jag precis som alla andra, tog första bästa hund utan att ha så mycket kunskaper, säger Peter Adbro.

Sedan dess har han lärt sig mer och är engagerad i vallhundsklubben. Dessutom är han domare vid vallningstävlingar. Men han är tydlig med att för honom kom fåren först.

– Det finns en fara i att se det här bara som en hundsport. Om man inte har botten i djurnäringen och har inställningen att vallningen är till för hundarna tappar man förståelsen för djuren. Man måste hela tiden ha respekt för att fåren är den enda parten i vallningen som inte ställer upp frivilligt. Vi har en skyldighet att behandla dem väl, berättar Peter Adbro.

Vallningstävlingar går till på samma sätt som när en djurägare vallar sina får på riktigt, fast i miniatyr. Det handlar om kanske fyra eller fem får som ska flyttas och så ska den tävlande kunna visa att hunden kan dela på flocken.

– Det kan behövas till exempel om en tacka är sjuk eller skadad. Då behöver man inte flytta hela flocken för att kunna ta in och hjälpa, berättar Peter Adbro.

Nu har han två äldre hundar, Simson och Mufasa, och håller på att träna upp sin unghund Cox.

– Jag har aldrig sett en hund som är på det viset. Vi har bara vallat i några månader och det finns inget annat i skallen i dag. Jag kan knappt ha honom lös hemma, då börjar han valla hästarna. Jag tror att det blir en riktigt bra hund när han är färdigtränad, skrattar Peter Adbro.

Emma Lind
emma.lind@hd.se 0431-843 03