Ridning som terapi

Några frågor till Anna-Sofia Bengtsson, 27, från Båstad som jobbar som volontär på en skola för barn med funktionshinder i Trichy i södra Indien.

Varför åkte du till Indien?

– Jag kom hit för att jobba med ridterapi på en skola som heter Intact. Det är ett projekt som drivs av en svensk vänförening, Intacts vänner. Jag är arbetsterapeut i grunden och dessutom har jag ridit sedan jag var liten. Jag stöttar upp projektet, hjälper till med ridterapin och med att träna hästarna, för just det är de inte så bra på här.

Är de inte bra på hästar?

– Jag är mitt ute på landsbygden och det är ingen som har hästar här. Ridning är en rikemassport, ingen hobby för vanliga indier.

Hur kan ridterapi hjälpa barn med funktionshinder?

– Man märker skillnad redan efter några veckor. De barn som har fysiska funktionshinder och inte kan gå själva rider på hästen i skritt och då blir det som att de går. Roligast att se är de autistiska barnen som brukar hjälpa till att borsta hästarna. En tjej började plötsligt sjunga, hon är ganska innesluten annars men hon sjöng i två timmar utan avbrott när hon var med hästarna.

Du har varit där i tio veckor, vilka lärdomar har du fått med dig hittills?

– Det jag blev positivt överraskad av var hur fantastiska indierna är, hur duktiga de som jobbar på skolan är med barnen. Och man kan se att de äldre barnen hjälper de yngre, barnen tar verkligen hand om varandra.

Du stannar till januari. Hur firar man jul i Indien?

– Jag vet inte, det är det som är så fascinerande. Det finns så många religioner här, det märker man på skolan. De är muslimer, kristna och hinduer, det finns många helgdagar och då är alla lediga. Även om religionen är väldigt närvarande så accepterar man alla som de är, man ber tillsammans men på sitt sätt.

Emelie Malmros
emelie.malmros@hd.se