Han håller tvättgrytan kokande

I mer än 100 år har den gamla tvättstugan i Norra Vram skötts av Inge Olofssons familj. Och än i dag porlar vattnet genom sköljbassängen.

Doften av rök från kaminen och ljudet av porlande vatten visar vägen in i en svunnen tid. Filebräda, klappeträ, tvättgryta och sköljbassäng är inte begrepp man förknippar med en tvättstuga i dag, men i det gamla bykhuset i Norra Vram gnäller ingen över ludd i torktumlaren. Eventuell tvätt torkas på klädstrecket på gården, men först måste den klappas.

– Det är ju centrifugens föregångare, säger Inge Olofsson med ett klappträ i högsta hugg.

Det händer fortfarande att han tvättar mattor i tvättstugan på somrarna, men i övrigt används den inte längre annat än för visningar.

– Det hänger tvätt ute i dag men det är faktiskt gjort i maskinen, säger Inge Olofsson och pekar ut genom fönstret mot kläderna som torkar i solen.

Men han har eldat på under den gamla tvättgrytan och visar hur tygerna brukade kokas, skrubbas och sköljas.

– Det här är den äldsta modellen, den är av glas, sedan kom den här i plåt, säger Inge Olofsson och gnuggar tvätten mot den räfflade tvättbrädan, "filebrädan".

I början av 1900-talet kom folk från de kringliggande gårdarna med sin tvätt i stora träkar på hästvagnarna. Tvättstugan byggdes av en andelsförening i byn 1906. Tillgången på vatten var bra på platsen och i stället för att tvätta i bäckar kunde man klappa tvätten med tak över huvudet.

– Jag har provat när jag var liten att hoppa i vattnet, men det var inget nöje precis, säger Inge Olofsson

Hans familj har skött om den gamla byggnaden i generationer och bykhuset fortsätter locka besökare.

– Det är folk lite överallt ifrån som kommer hit, flera hembygdsföreningar och pensionärsföreningar. Många ringer och frågar om de får komma hit och en del bara kommer.

Han tog över sitt föräldrahem 1986, och med det tvättstugan. Genom sköljbassängen rinner vattnet precis som förr i tiden, men så har det inte alltid varit. På 90-talet, när kommunen tog upp vattenborror i området, sinade källan. Sedan han fått kommunalt vatten kunde han hålla tvättstugan i gång då och då, men under flera år var vattenförsörjningen ett problem.

Tidigare var det skyltat till tvättstugan från vägen, men i dag vill det till att besökarna vet vart de ska. När Inge Olofsson kände att han inte fick någon hjälp från kommunen tog han bort skyltarna.

– Jag ville inte visa det här när de inte ville hjälpa till, så jag ringde och frågade om jag fick skruva ner dem.

Sedan några år tillbaka är borrorna stängda och vattnet rinner som förr igen. Inge Olofsson lovar att fortsätta hålla tvättgrytan kokande så länge han kan och orkar.

– Jag vet inte hur det blir med släkten, men jag hoppas att det finns någon som vill ta över sedan, säger han.

Emelie Malmros
emelie.malmros@hd.se