Gluggen

Bröllop och bebisar. Två olika anledningar till att plocka fram kameran och fylla minneskortet som aldrig annars.

Här delar jag med mig av två tips som jag fått av Marika.

Snygga och ovanliga bröllopsbilder tar fotografen Jonas Peterson som 2004 flyttade från Sverige till Brisbane i Australien.

I bloggen En bulle ur ugnen, som först hette i ugnen istället för ur, finns det många häftiga bebisbilder.

Kolla och låt dig inspireras.

Anders Malmberg

I debatten om pervot som smygfotograferat tjejer på stränderna och lagt ut bilderna på internet har det tillkommit en annan pinsamhet.

När Svenska Fotografernas förbundsordförande, Pelle Kronstedt intervjuas i HD som representat för stora delar av sveriges fotografer. Ja, då slutar det med att han är en paranoida förälder som blivit rädd för att fotografera sina barn.  http://hd.se/skane/2009/07/22/vaexande-misstro-mot-fotografer/

”— När min son var fem år fotade jag honom på lekplatser. Det skulle inte gå i dag. Så fort man tar upp kameran ser folk snusk, det behöver inte vara nakna barn.”

Herregud kom igen!! Hur många föräldrar är rädda för att fotografera sina barn på en lekplats. Ok, Pelle Kronstedt, men förutom du.?  Tänkte väl det…

Att HD väljar att lyfta fram hans privata problem gör inte saken bättre.

Ni hobbyfotografer och föräldrar behöver inte oroa er. Så länge man har ett gott samvete, är ärlig och öppen i sitt fotograferande så är det fortfarande inga problem.

Mvh   Stefan Ed

Återigen har Carlssons ur på Kullagatan utsatts för rån. Två maskerade personer slog sönder montrar och roffade åt sig klockor. Jag har stor medkänsla för personal och kunder som på nytt utsätts för detta.

Några dagar efter förra rånet fick HD ett tips om att en privatperson hittat föremål på en bakgård som troligen kunde vara en del av bytet. Jag och en reporter stack ner direkt för att undersöka om det var klockorna dom hittat. Det var det inte. Det var en cykelpump. Alla kan vi göra misstag.

På tal om misstag… När undertecknad fotograf i förmiddags var ute och sprang längs med Sofierovägen begicks ett nytt misstag. Eller snarare en förväxling. Mitt i slutspurten stoppas jag av en polisbil och dom två poliserna förhör mig om vem jag är och vad jag håller på med osv.

Jag fick lämna mina uppgifter så att dom kunde kolla upp mig. Efter en liten stund står det ganska klart för dom då välvilliga konstaplarna att jag trots mitt identiska rånarsignalament inte var någon gangster. Då jag var klädd i svarta träningskläder, svart keps och svarta solglas, dessutom springandes, anser jag att polisen absolut gjorde rätt som stoppade mig. Att rånarna sedan var i 20-årsåldern får jag ta som en komplimang.

Denna bild tog jag en tid efter första rånet. Inga klockor hade hittats och polisen ville nå ut till allmänheten för att få in tips om var dom kan finnas. Några dagar senare hittade en privatperson påsen med halva rånarbytet i.

Tobias Andersson

Tänk dig att du kommer körande i en varm bil på en enslig väg i Louisiana i den amerikanska södern. På avstånd ser du en risig bondgård. Majsfälten gungar sakta fram och tillbaka av kvällsbrisen. Hundar skäller och du behöver fråga efter vägen till närmsta bensinmack…

Nej, det är inte på riktigt. Bara en känsla jag drömde mig bort i när jag kom körande utanför Eslöv i går kväll och såg huset med den skrikiga färgen. Och förresten har jag bara varit i Florida, det räknas knappast till den djupa södern.

Anders Malmberg

På den tiden när kamerorna innehöll film och inte minneskort så blev det alltid två-tre bilder på varje rulle som såg ut ungefär som denna.

Anledningen var att när en ny film sattes i kameran så tryckte man fram några rutor för att inte riskera att de första negativen skulle vara ljusskadade. Då blev det ofta bilder från bilens bagage eller ens egna fötter som syntes på laddafilmen-bilderna.

Varför jag tryckte av en ruta i min bil nu var för att jag ville testa blixten som jag hade haft problem med.

Och för den som undrar så kan jag berätta att halva garderoben ofta ligger i bilen. Allt från stövlar, regnkläder och långkalsonger till keps, badbyxor och handduk.

Anders Malmberg

Var och plåtade på Arildsdagen där det bland annat var loppmarknad. Många trängdes för att fynda men det var en liten tjej som gjorde det största.

Ella Sandberg hittade en så stor nalle att hon knappt syntes bakom den…

Anders Malmberg

 Måste bara visa denna fantastiska (!) annonsbild.

Det är en firma i Åstorp som hyr ut takboxar med obegränsade möjligheter. Ett företag som tar photoshop-verktygen till en högre nivå.

Sjukt och sjukt roligt.

Stefan Ed

Är det bara jag som ser det skräckfilmsliknande scenariet i denna bild?

Till alla er som nu sitter med kalla kårar längs med ryggraden kan jag berätta att dom inspärrade barnen till slut blev utsläppta. Inga barn skadades vid fototillfället.

Tobias Andersson

På de allra flesta konserter är det lätt att fotografera artisterna. Man får stå längst fram de tre första låtarna. Sen kan man oftast med lätthet ta bilder utifrån publikhavet. Två gånger har jag smugglat in kameran på konsert. Första gången var i Köpenhamn på en Prince konsert 1986. Där hade bara de jättestora bildbyråerna fått tillstånd att fotografera. Inte lilla Helsingborgs Dagblad.

Andra gången var Bob Dylan-konsert på Sofiero 2001. Där var det totalt fotoförbud. Ingen fick ta med kamera in. Varken publik eller press. Jag hade packat min gul randiga kylväska med filt och lite fika., under det låg kameran med ett 300 mm objektiv. Vid ingången frågade vakterna om man hade kamera med. De frågade personen framför mig och reportern Göran Holmquist som gick bakom mig. Men inte mig. Så jag behövde aldrig ljuga. Innanför entrén fanns ett bord där väskor genomsöktes. De två personer som hade hand om genomsökningen, visste mycket väl att jag är fotograf på HD. De jobbade även på Olympia. De var just när jag passerade fullt upptagna med att leta igenom väskor och såg inte mig. Jag var jättenervös och trängde mig in i det täta folkhavet längst framför scenen. Packade upp min kamera, tog snabbt som tusan en rulle film, ner i fickan. Tog en rulle till. Sen kunde jag slappna av. Göran Holmquist sa att Dylan log en enda gång under den konserten. Jag hade tur. På vägen ut från konserten hälsade jag på tjejerna från Olympia.

Britt-Mari Olsson

I lördags kväll kom det en liten befjädrad besökare till HD huset. Han var märkbart förbannad över att det satt såna där glasrutor som man inte kan gå rätt igenom vid entrén, han hade liksom glömt sitt passerkort hemma.

Efter ett tag så kom Mamma/Pappa fågel och gav honom en avhyvling som hördes till, tja andra sidan byggnaden säkert. Något som den fjuniga ynglingen inte kunde bry sig ett dugg mindre om.

Efter ett tags sparkande på rutan tröttnade han i alla fall och drog iväg och var han är nu det vete fåglarna.

Emil Langvad