750 Hästar i ryggen
I går fick jag chansen att åka tre varv på Ring Knutstorp. Med Sten Jarls Dodge Viper GTS.
Nu var det inte så att jag ”bara” skulle följa med på en grym åkning. Jag skulle ta bilder oxå, under färd.
Steg ett – komma in i bilen:
När jag väl kommit på plats och tagit på mig hjälmen, som gjorde att jag inte kunde titta i sökaren, så satte sig Sten på plats och drog på sig hjälmen och ett par rejäla handskar.
- Så att man får bättre grepp om ratten, sa Sten, och jag svalde tomt. Jag tror inte att någon kunde undgå min upphetsning över att få åka med. Jag kände mig som ett litet barn som träffar Tomten på julafton, men Sten var stencool, det kändes bra.
Vipern startar med ett vrål och all normal konversation blev omöjlig. Jag fick tidigare veta att vi först skulle köra två varv i lugn takt – för att värma upp däcken och motorn – jag vet att ordet lugnt betyder olika för olika personer. Under uppvärmningen spann hjulen loss vid ett par tillfällen, naturligtvis helt medvetet, och jag kunde inte låta bli att SKRIKA -FAN VA GRYMT, MERA.
Under färden kom jag på att jag har ett uppdrag att sköta. Medan jag for omkring som en vante i det provisoriska ”passagerarsätet” skulle jag försöka ta en skarp bild av Sten, inte lätt. Jag gav snabbt upp tanken på lång slutartid och fartkänsla, här gällde det att rädda hem bilden.
Så här kan man inte ha det:
Jag bestämde mig för att säkra. Satte på blixten och ställde avståndet på en meter och tryckte kameran mot det som kunde varit ett handskfack -pang.
Så här blev det, i en kurva:
Efter att bilden var tagen så tryckte jag ner kameran mellan benen och uppvärmningen tog slut.
Sten tryckte ”plattan i mattan”, kändes det som. Om jag tidigare liknade min färd vid att kastas som en vante, så måste den fortsatta färden liknas vid känslan av att vara en av bollarna som studsar runt när de drar lottoraden.
När jag kravlat ut ur bilen känns det som att jag svävade på små lätta moln och jag antar att jag hade världens fånigaste leende över hela ansiktet – det har inte smalnat av ännu.
- Jag tog det lite lugnt nu när du åkte med, körde på ungefär 50 procent av kapaciteten, sa Sten när vi fått av oss hjälmarna.
Oavsett vilket, han gjorde min dag till en av de lyckligaste på mycket länge och för det är jag honom mycket tacksam.
Tack, Sten Jarl. Som du förstår, så åker jag mer än gärna med dig fler gånger !
