Gluggen

Ibland blir det inte så bra. Bilden från konserthuset där Wieselgrensskolans musikklass sjöng Majas alfabetssånger blev så liten i papperstidningen att man behöver förstoringsglas för att se barnen.

Hoppas det går att urskilja vem som är vem här. I alla fall om du klickar upp den större.

Anders Malmberg

Idolfinalisterna spelade för fullt av kids och andra på Familia i Hyllinge. Först drog Minnah Karlsson ett par låtar. Sedan slog hon sig ner på golvet bredvid scenen och lyssnade på Jay Smith när han uppträdde.

Köpcentrum är väl inte gjorda för konserter, men nog kändes det aningen torftigt med ett kallt stengolv att sitta på. Även om hon bara blev tvåa i Idol.

Anders Malmberg

Har haft en helt osannolik vecka. Fotograferat världsstjärnor, sett Rögle BK både vinna hemma och förlora borta i Karlskoga. Träffat två spelare i Färjestads BK i Karlstad, en handbollstjej i Skövde. Varit på danstävling i GA-hallen och konsert i Lund med Håkan Hellström. Sett FCH vända och vinna mot Storvreta. Fotograferat två läkarstuderande till familjesidan. Kört säkert 150 mil sen i måndags.

Den här veckan blir svårslagen, avslutar den med julskyltning på Råå. Börjar i och för sig nästa vecka med att träffa en världsmästare. Ska till Halmstad och träffa Jörgen Persson. Som i december kommer till Helsingborg för att möta Rekord i bordtennis.

Topp den här veckan var absolut Zlatan Ibrahimovic och Lady Gaga. Visst ja Henrik Larsson satt på läktaren på IH när FC Helsingborg spelade.

Britt-Mari Olsson

Var på Malmöfestivalen på söndagskvällen och lyssnade på Lars Winnerbäck. Hela Stortorget var smockat med människor och eftersom jag kom precis när konserten började kom jag inte så långt fram.

Det tog ett tag innan jag fick syn på en liten prick långt bort som var artisten. Många plåtade med sina mobilkameror och jag tänkte att det är väl ingen idé. Kolla bara på min bild som jag tog för att visa Gluggenläsarna att antingen får man tränga sig lång fram i publikhavet eller ha ett rejält objektiv.

Men flera av de som stod med sina mobiler spelade in och då är det ju en annan sak förstås.

Anders Malmberg

På de allra flesta konserter är det lätt att fotografera artisterna. Man får stå längst fram de tre första låtarna. Sen kan man oftast med lätthet ta bilder utifrån publikhavet. Två gånger har jag smugglat in kameran på konsert. Första gången var i Köpenhamn på en Prince konsert 1986. Där hade bara de jättestora bildbyråerna fått tillstånd att fotografera. Inte lilla Helsingborgs Dagblad.

Andra gången var Bob Dylan-konsert på Sofiero 2001. Där var det totalt fotoförbud. Ingen fick ta med kamera in. Varken publik eller press. Jag hade packat min gul randiga kylväska med filt och lite fika., under det låg kameran med ett 300 mm objektiv. Vid ingången frågade vakterna om man hade kamera med. De frågade personen framför mig och reportern Göran Holmquist som gick bakom mig. Men inte mig. Så jag behövde aldrig ljuga. Innanför entrén fanns ett bord där väskor genomsöktes. De två personer som hade hand om genomsökningen, visste mycket väl att jag är fotograf på HD. De jobbade även på Olympia. De var just när jag passerade fullt upptagna med att leta igenom väskor och såg inte mig. Jag var jättenervös och trängde mig in i det täta folkhavet längst framför scenen. Packade upp min kamera, tog snabbt som tusan en rulle film, ner i fickan. Tog en rulle till. Sen kunde jag slappna av. Göran Holmquist sa att Dylan log en enda gång under den konserten. Jag hade tur. På vägen ut från konserten hälsade jag på tjejerna från Olympia.

Britt-Mari Olsson

Nu börjar snart alla utomhuskonserter. Oftast finns det regler, som att bara fotografera under de tre första låtarna. Då får man vara längst fram innanför staketet. Efter det brukar det vara tillåtet att ta bilder utifrån publikhavet. Någon enstaka gång har det varit totalt fotoförbud. Men det är ovanligt. Utländska artister, framför allt från USA, kommer stickande med papper som man ska skriva på och frånsäga sig rätten till sina bilder.

Detta hände senast förra sommaren på Sofiero. Artisten var Lenny Kravitz.  Jag var ackrediterad. Redan tidigt på eftermiddagen ringde någon ansvarig. Jag fick en tid när jag skulle infinna mig.  När jag kom till avtalad plats kom de med ett kontrakt som fotograferna skulle skriva på. Där vi avsade oss rätten till våra bilder.

-Aldrig i livet , sa jag. Kommer inte på frågan. Berättade att jag har inga som helst problem med att vi bara har bilder på Eric Gadd som var förband och publiken  i Helsingborgs Dagblad/NST. Det är mest ert problem.

Tog mina bilder på Eric Gadd och åkte därifrån. Hann precis tillbaka, när telefonen ringde.

Samma ansvarig i luren igen.

-”Nu har jag pratat med bolaget i USA. Du får fotografera utan att skriva på.”

Jag var fortfarande arg. Men jag åkte tillbaka. Lenny Kravitz var trots allt huvudartisten som vi skulle recensera.

Britt-Mari Olsson