Vilket bra jobb ni har. Åka runt och se er omkring. Föga förstår vännerna hur det går till när man är ute på resa, om den än bara har gått till Göteborg. HIF skulle upp till IFK och plocka hem ett gäng poäng. Det var väl den optimistiska tanken. Sen att det blev 0-0 och en pinne var väl egentligen rätt ok. Det var kallt som satan. Man satt ute på planen och förbannade att man redan stoppat in vintervantarna i sommarförvaringslådan. Det regnade visst lite också.  Men då hade de riktiga problemen inte ens börjat. Att fotografera en 0-0 match är tråkigt. Inget mål och inte ens jubel. Bara sparka-och-spring-bilder. Ja, det är ju verkligheten det också.

Domaren sätter pipan i munnen och blåser av matchen strax före kl 21. Nu är det bråttom. Texter och bilder ska vara hemma till alla editioner om en dryg timme.

Marjan Svab, Walle Holmberg och jag kopplar in våra datorer i eluttaget. Det är den enda service som finns på Gamla Ullevi. Inga telefonjack, inget bredband och inget trådlöst nätverk. Walles dator startar inte.

Han försöker ett par gånger innan han och Marjan rusar iväg på presskonferensen med tränarna. Själv har jag nästan tittat igenom alla bilder när de är tillbaka. Walles dator startar fortfarande inte. Han ska skriva två texter. Lite frustrerat ringer han sporten och helpdesken på HD. Sliter ur batteriet och i med det igen. Får konstiga uppmaningar via telefonen som att banka på batteriet. Inget hjälper. Jag har snart gjort klart mitt. Ska bara skicka hem bilderna. Sen får han skriva på min dator.

Walle skriver en text. Tar över Marjans dator. Jag packar ihop mina grejer och lastar in i bilen.

Då lägger även Marjans dator av. 

Walle var nästan klar med huvudtexten från matchen. Nu var allt bara borta. Ja, ja, du kan skriva på min säger jag lite kaxigt trots att det inte är en mac. Den fungerar ju. Vi börjar köra mot Helsingborg. Walle skriver i bilen. LP editionen har gått åt helskotta. TT text fick det bli. 

Vi hinner knappt ut ur Göteborg, när även min burk talar om att batteriet snart är slut. Detta är bara inte sant. Den ska ha batterikapacitet för tre timmar. Nu fattar vi, det fanns inte ens ström i eluttagen på GAMLA Ullevi. Påhejad av oss andra uppmanar vi Walle att var tionde minut se till att spara texten.  Jag trampar extra på gasen. Nu måste vi snabbt som fasen hitta en öppen mack.  Vid Fjärås ser vi en

Shellstation. ”Vår vän på vägen”. In rusar vi alla tre. Walle med datorn i famnen. Jag med strömsladden slängande utmed benen.

- Vi behöver ström.

Det är någon halv timme kvar till stängningsdags. Mannen som håller på att skura golven tror nog att han ska bli rånad. För han stammar fram att han bara har el bakom disken och där får inte vi vara. Men utanför, snett ovanför dörren, finns ett uttag. Det tar vi och Walle skriver klart sin text för andra gången. Den kommer hem lagom till HD. Och allt såg ut som det skulle i den tidningen. Ingen kunde ana att detta var något långt utöver det vanliga.

Visst ja, vi fick i alla fall kaffe och halv ostfralla i halvlekspausen.

Britt-Mari Olsson