HelsingborgsLiv

I ett halvår har jag varit inne och sprallat i bloggvärlden. Jag började i stor stil, men har i allt mindre grad lyckats uppfylla mina ambitioner med bloggandet. Därför är det dags att sätta punkt.
Detta är mitt sista inlägg.
Jag ser mitt bloggande som en rolig resa. Några av er var med mig från början, andra tittade in nu och då. Under de sex månaderna har jag haft 38 992 så kallade unika besökare, eller medresenärer. Ni har varit med mig i genomsnitt åtta minuter varje gång och lämnat 609 kommentarer till det jag skrivit. Det tycker jag är fantastiskt.
Om någon vecka försvinner min blogg från hd.se, men den kommer alltid att finnas kvar på sin internetadress. Som ett rymdskepp som svävar omkring i cyberspace.
Jag vill gärna se livet som en spännande resa. Men måste också erkänna att det ibland bara är en halvtradig transportsträcka. Det gäller att inspireras av dem som ständigt lyckas skapa ny energi i sin livsresa.
Nu längtar jag efter att bli privat och bara flyta omkring i den sköna sommaren utan att behöva redogöra för vad jag tycker, tänker eller upplever.
Jag har snöat in på Bob Dylan på sistone och vill att en strof från hans ”Mr Tambourin Man” ska avsluta mitt bloggande. Den låten beskriver på ett fint sätt en inre och yttre resa:
”Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free…”
Det ska jag försöka göra i sommar.

Jag hittar en artikel jag skrev i Helsingborgs Dagblad i augusti 1995. Den har rubriken ”Oändlig värld som skrämmer och lockar” och handlar om det relativt nya fenomenet internet.
På Stadsbiblioteket i Helsingborg fanns då tre datorer som var kopplade till internet. Man fick boka sig på en lista, minst en vecka i förväg för att sedan fritt kunna använda datorn i högst två timmar. Varje onsdag eftermiddag fanns en handledare tillgänglig som kunde lotsa in en i denna nya spännande värld.
I artikeln kan man läsa att närmaste server fanns på Helsingborgs Energi AB och där var 500 nordvästskåningar anslutna. Min beskrivning av internet löd så här för knappt 13 år sedan:
”Internet är lek och allvar. Internet är vardag för vissa och utopi för andra. Internet är ännu ett av dessa nutidsfenomen som delar upp befolkningen, som får vissa att känna sig dumma och får andra att lystet ta för sig av den nya tekniken. Internet tar hem hela världen till din lilla dator – men vad spelar det för roll om du inte känner att du har någon nytta av det.”

Klockan var halv åtta på kvällen i fredags. Jag var på väg hem från jobbet efter en sju dagar lång arbetsvecka.
Hjärnan var grötig, men jag hade en bra trötthetskänsla i kroppen. Arbetet hade flutit väl och stressen inte blivit övermäktig.
Nu var jag nästan hemma och såg att det var ett vackert ljus över himlen i väster. Så jag svängde ner till stranden, gick ur bilen och drog några djupa andetag frisk havsluft.
Nu är det söndag förmiddag och vi har ätit långfrukost i den gassande solen på verandan. Livet pendlar mellan intensiva perioder och avslappning.
Så ska det vara. Då trivs jag.

Historielektion 13
Det guldsmyckade monumentet vid Hamntorget påminner om att det var här Jean Baptiste Bernadotte först landsteg i Sverige 1810. Då fanns här en brygga av sten som efterhand blev en del av stadens första riktiga hamn. Den invigdes av Karl XIV Johan, det namn som Bernadotte fick som kung av Sverige.
Jean Bernadotte föddes i Frankrike, som son till en advokat. Han gjorde karriär inom armén och blev senare guvenör, krigsminister och marskalk av Frankrike.
Karl XIII fick inga egna barn som levde till vuxen ålder. Han adopterade då Karl August som tänkt tronföljare. Karl ramlade av en häst under en militärövning i Kvidinge och dog. Då var maktkampen i full gång om vem som nu skulle lanseras som kung.
Napoleon var mycket populär i Sverige och Bernadotte var den mest berömde av hans marskalker. Därför övertalades han att komma till Sverige och kandidera som tronföljare.
Han var kung i över 25 år och dog 1844, 81 år gammal. Då efterträddes han av sitt enda barn, sonen Oscar I.

Debatten går ofta het på hd.se om streetrace. Läs här vad folk tyckte efter att vi tagit upp det i en artikel den 10 april. Då handlade det om streetrace på Mellersta Stenbocksgatan.
En film som nyligen lagts ut på Youtube beskriver en streetrace-tävling i Helsingborg den 4 april.
Kolla in och bilda er en egen uppfattning om denna illegala tävlingsform som lockar många åskådare.

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=pO3pahINk2c]

Idag sken solen och jag var ledig eftersom jag jobbar helg.
Jag passade på att vara turist i min egen kommun. Det är billigt och man inser snart hur många fina miljöer man aldrig sett.
Jag tog bussen till Viken och vandrade längs kusten mot Helsingborg. Drygt tre timmar senare nådde jag Vikingstrand. Det var en underbar tur. Vill ni testa en kortare variant så gå mellan Domsten och Hittarp, det är den finaste biten.
Hela turen beskriver jag i bilder på min Sundsblogg.
Det är inte bara naturen man kan njuta av utan också några spektakulära mångmiljonbyggen. Största huset i Hittarp ägs av HIF-ordförande Sten-Inge Fredin. Det ser ut såhär.

Jag frågade en Hittarpsbo:
- Är det Fredins hus?
- Ja, svarade hon.
- Det är stort, sa jag.
- Stort och fult, svarade hon. Det ser ut som en bunker och passar inte alls in.
Ja, ni för döma själva.
Vid stranden nedanför Sofiero finns ett annat mångmiljon-projekt. Det är den gamla Hovmarskalksvillan som håller på att rustas upp. Här sparas inte på slantarna, huset köptes för 13 miljoner och tornet har bland annat återfått sin spira och spetsiga tak.

Havet var också vackert. Kolla här.

The Tivoli har tagit över det som tidigare var Ångfärjan. Den ungdomsverksamheten har flyttat till Jutan på Gåsebäck.
Nu bygger man om, allt ska vara klart till den 6 september.

Tre tjejer som anser att det behöver inte vara gassande sol för en picknick på bryggan i Norra hamnen.
Se några fler bilder från idag på min Sundsblogg.

Sedan något år tillbaka har HIF profilerat spelare och tränare inför matcherna. Fräcka, lite kaxiga bilder har fyllt annonser och reklamtavlor.
Nu är Rene Makondele (för det är väl han?) ute som en tjuv om natten med något halmtjosan under armen. Trögtänkt som jag är fattade jag först ingenting. Sedan gick det upp ett ljus!
Bock. Halmbock. Julbock!
HIF ska möta Gävle, där brukar en halmbock på Slottstorget eldas upp varje jul.
Men varför knycker Makondele halmbocken, varför eldar han inte upp den? Det hade blivit en riktigt tuff bild.
Då följer en liten kunskapsfråga: Brann julbocken i Gävle förra julen, eller klarade den sig?
Svaret finns här.

När solen och värmen kommer, då börjar människorna ta tillbaka sin stad. Under många trista vintermånader har vi bara skyndat från en plats till en annan. Vi har inte kunnat njuta av staden.
Nu poppar människorna fram överallt likt vårblommor som skjuter upp ur myllan. Och som vanligt är det ungdomarna som främst tar för sig.
Jag har tidigare skrivit om hur härligt det är med alla skolor som flyttat in i olika byggnader i innerstan. Det har satt en fräsch och ungdomlig prägel på city.
Kolla bilden, gator och torg ska vara som vårt vardagsrum. Då lever staden.