Jag dansade aldrig med delfinerna
Barnen simmade med delfinerna. Hustrun och jag stod vid bassängkanten och tittade på. Antagligen var det för att spara någon tusenlapp.
Jag är glad för barnens skull, delfinerna drog dem genom vattnet och dansade med dem. Det blir ett minne för livet.
Som förälder hamnar man lätt i en betraktande, övervakande roll. I stället för att ge sig hän i äventyret tillsammans med de små. Jag och hustrun ångrade oss efteråt att vi inte också passade på, när vi fick denna ”once-in-a-lifetime” chans.
Det finns en känd dikt där en 85-årig kvinna ser tillbaka på sitt liv. Med bland annat dessa rader:
”Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag försöka begå fler misstag i nästa. Jag skulle inte försöka vara så perfekt, jag skulle slappna av mer.
Jag skulle ta fler risker, resa mer, se på fler solnedgångar, bestiga fler berg och simma i fler floder.
Om jag kunde leva igen skulle jag resa lättare.
Om jag kunde leva igen skulle jag börja gå barfota i början av våren och fortsätta med det till slutet av hösten.
Jag skulle åka mer karusell, se på fler soluppgångar, och jag skulle leka med fler barn, om jag återigen hade livet framför mig.”
Läs hela dikten här.









22 december, 2007 kl 17:02
Varför 85-årig kvinna?
Report this comment
24 december, 2007 kl 21:52
[...] här helsingborgaren kan inte sätta gränser. Vad tänkte hans barns egentligen? – Jag vill bada. Fast inte ensam. Nej, [...]
Report this comment
25 december, 2007 kl 13:48
Jag klickade in på Barczyks blogg. Underligt resonemang, om man inte är nöjd att bada med plastankor är man en bortskämd unge och jag är en farsa som inte kan sätta gränser.
Tvärtom tycker jag vi ska ta för oss och njuta av livet inom de gränser var och en av oss har. Jag har hela mitt liv hellre spenderat mina pengar på upplevelser istället för prylar.
Report this comment