HelsingborgsLiv

I ett halvår har jag varit inne och sprallat i bloggvärlden. Jag började i stor stil, men har i allt mindre grad lyckats uppfylla mina ambitioner med bloggandet. Därför är det dags att sätta punkt.
Detta är mitt sista inlägg.
Jag ser mitt bloggande som en rolig resa. Några av er var med mig från början, andra tittade in nu och då. Under de sex månaderna har jag haft 38 992 så kallade unika besökare, eller medresenärer. Ni har varit med mig i genomsnitt åtta minuter varje gång och lämnat 609 kommentarer till det jag skrivit. Det tycker jag är fantastiskt.
Om någon vecka försvinner min blogg från hd.se, men den kommer alltid att finnas kvar på sin internetadress. Som ett rymdskepp som svävar omkring i cyberspace.
Jag vill gärna se livet som en spännande resa. Men måste också erkänna att det ibland bara är en halvtradig transportsträcka. Det gäller att inspireras av dem som ständigt lyckas skapa ny energi i sin livsresa.
Nu längtar jag efter att bli privat och bara flyta omkring i den sköna sommaren utan att behöva redogöra för vad jag tycker, tänker eller upplever.
Jag har snöat in på Bob Dylan på sistone och vill att en strof från hans ”Mr Tambourin Man” ska avsluta mitt bloggande. Den låten beskriver på ett fint sätt en inre och yttre resa:
”Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free…”
Det ska jag försöka göra i sommar.