Sören Karlsson

Papperstidningen är till råttorna och det går inte att ta betalt för nyheter på nätet.

Det är mycket förenklat slutsatserna från två av de tyngsta debattörerna om internetutvecklingen just nu, sociologen Clay Shirky och journalistikprofessorn Jeff Jarvis. Tror fan att traditionella medieföretag i hela västvärlden slår ifrån sig, vägrar köpa läget och letar efter alternativ – allt medan tidningskris och lågkonjunktur gräver stora hål i resultaträkningarna.

Så nu ställer sig världens mediekoncerner i rad och deklarerar att man ska sluta ”skänka bort” nyheter på nätet. Det är slut med gratis, som News Corp-VD:n Rupert Murdoch uttryckte saken i en intervju i brittiska The Guardian nyligen. Det som har fungerat i så många år i papper ska fås att fungera också på nätet; läsarna ska betala för redaktionellt innehåll.

Till och med The Guardian själva, som varit mycket progressiva på nätet, hakar på tåget, rapporterar tidningen Journalisten.

Vad är detta? Tillnyktring eller desperation?

Murdoch anser att han har fog för sin analys att det går att ta betalt för innehåll på nätet. Hans affärstidning Wall Street Journal har lyckats sälja abonnemang som ger tillgång till affärsdata, senaste nytt, uppdateringar och scoop (unika nyheter) på wsj.com, för 2 dollar i veckan. Och nu rapporteras det om planer på att införa så kallade microbetalningar för enstaka artiklar.

I Sverige jublar branschtidningen Medievärldens chefredaktör Anders Ahlberg och kallar beslutet ”rätt”. I Danmark hakar ekonomiskt pressade JP/Politiken på betaltåget.

– Vi måste inse att det inte är hållbart i längden att ge bort dyrt producerade nyheter, säger VD Lars Munch till nyhetsbyrån Ritzau.

Det är kanske sant. Men mycket talar för att det inte är priset (gratis) som är fel, utan produkten (dyrt producerade nyheter). Missförstå mig rätt – jag har verkligen inget emot tidningar, journalister eller god/dyr journalistik. Men jag fruktar att min bransch är på väg in i ett kollektivt önsketänkande, som mer har att göra med oförmåga att förändras i en ny situation än en realistisk analys. Vi är mitt uppe i en informationsrevolution, men medierna vill/kan inte byta affärsmodell.

Det är lika bra att jag säger det direkt: jag har inte lösningen på hur medierna ska kunna tjäna lika mycket pengar på nätet som man traditionellt gjort i sina papperstidningar. Mycket talar för att det inte finns en sådan lösning; åtminstone inte en enda och absolut inte en färdig och klar. Det är så det är i en revolution, i ett paradigmskifte. Ingen vet faktiskt hur det kommer att bli och det är inte alls säkert att det blir ”bättre” än idag. Clay Shirky har skrivit en mycket läsvärd text om den saken på sin blogg.

Round and round this goes, with the people committed to saving newspapers demanding to know “If the old model is broken, what will work in its place?” To which the answer is: Nothing. Nothing will work. There is no general model for newspapers to replace the one the internet just broke.

Huvudargumentet för att ta betalt för nyheter på nätet är därför beklämmande ofta att ”det inte är hållbart” med gratis, att innehållet ”är värt att betala för” eller att annonsintäkter på nätet inte kan försörja en riktig redaktion och seriös journalistik. Detta må vara sant, men det är inte mycket att lägga i botten av en affärsplan.

Sanningen är ju att den brist på information (innehåll) och annonsutrymme som var ett faktum innan informationsrevolutionen satte igång idag är förbytt i sin motsats. Vi lever i en värld med ett enormt informationsöverskott och på internet finns det i princip obegränsat med annonsplats. Detta är ingen kvalitativ värdering av detta innehåll eller dessa annonsplatser, men normala lagar om tillgång och efterfrågan trycker effektivt ned både annonspriserna och betalningsviljan för redaktionellt innehåll.

Eftersom det inte längre finns någon bristsituation, utan tvärtom ett överflöd, blir det i princip omöjligt att ta betalt.

Men Wall Street Journal, då? Ja, finansiell information av högsta världsklass är förmodligen en av de få saker som människor faktiskt kan tänka sig att betala för. Det är talande att världens kanske bästa dagstidning New York Times lagt ned sitt betalförsök Times Select. Det drog visserligen in ett antal tiotals miljoner dollar (sajten har tiotals miljoner besökare i veckan), men ledningen gjorde trots det analysen att man skulle tjäna bättre på att släppa materialet fritt och sälja annonser på trafiken. (Fast nu är man visst där i tankarna igen, pressade av krisen.)

Det finns funktioner som tidigare låg i papperstidningen som människor gladeligen betalar för, men inte lika mycket och inte på samma sätt. Vill man sälja sina prylar funkar Blocket bättre än den gamla radannonsen och det är värt 20 kr. Aftonbladet gjorde en community av sin bantningsjournalistik och fick folk att betala för viktklubb.se.

Att utveckla nyttiga tjänster ur den befintliga verksamheten kan alltså vara en modell, och här måste tidningshusen i Sverige in och utveckla på allvar. De flesta lokala och regionala tidningar har trots allt ett hyfsat gott grepp om sin egen lokala marknad – än så länge.

Men att få folk att börja betala för nyheter och reportage på nätet? Nej, det tror jag alltså inte.

Det gör inte PricewaterhouseCoopers heller.

Arianna Huffington på Huffingtn Post sågar också idén, men har en del andra.

Och hos Per-Åke Olsson kan man läsa om vad Steve Rubel på PR-byrån Edelman i New York berättade på konferensen Disruptive Media i Stockholm nyligen.

Hur tänker internetgenerationen på begreppet nyheter och är det ens ett begrepp som de bryr sig om. Steve Rubels synpunkter rimmar bra med hur min 18-åriga bonusson tittar konstigt på mig när jag frågar om han tror att han kommer att betala för att ha en papperstidning eller för att ta del av nyheter. För honom är frågan bara konstig.

Steve Rubel kallar det selektiv ignorans. Nyhets- och informationsflödet är så kompakt att det kräver hård prioritering och det kräver väldigt mycket innan vi aktivt söker upp något. Om något viktigt händer räknar man med att man får reda på det ändå, via vänner eller på något annat sätt.

Pay wall, någon?

Inlägget skrevs den 13 maj, 2009 klockan 12:41 och har etiketten hd.se. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.