Stäng

Dagens datum: Torsdag 24 maj 2012

Tjänstgörande webbredaktör:

nattredaktionen Helsingborgs Dagblad AB Vasatorpsvägen 1 Helsingborg, 251 83 Sweden 56.06314, 12.71498


5000 kronor för
bästa nyhetstips

tipsa hd

Länkar till annonsering, prenumeration och medlemskap



Sidkarta

A-Ö

2

a

b

c

d

e

f

g

h

i

j

k

l

m

n

o

p

q

r

s

t

u

v

w

x

y

z

å

ä

ö

Skribenter

a

b

c

d

e

f

g

h

i

j

k

l

m

n

o

p

q

r

s

t

u

v

w

x

y

z

å

ä

ö



Mer om tips och kontakt

Såg du rånet. Har du bilder på branden?

Hör av dig till hd.se. Vi vill ha dina tips.
Vi betalar 5000 kronor för bästa nyhetstips eller nyhetsbild varje månad. Läs mer om villkoren och om hd.se här!

Telefon:
020 - 100180 Gratisnummer
E-post:
tipsa@hd.se

Kontakta hd

Personal:
Söker du någon speciell person?
Kontor:
Här hittar du oss och våra kontor
Läsarbilder:
Har du bilder som du vill ska publiceras på hd.se bland våra läsarbilder? Skicka dem direkt till:
lasarforum@hd.se
Stäng Tipsa

Sören Karlsson

Hur mycket är en unik besökare värd, egentligen?

22 mars, 2010

Alldeles för lite, har svaret hittills varit i mediebranschen. Den här tabellen från den amerikanska branschsajten Silicon Alley Insider visar hur stora intäkter webbens giganter har från varje unik besökare – och det är verkligen blandad kompott. Inga traditionella tidningssajter med jättepublik, som New York Times eller brittiska The Guardian, finns tyvärr med i tabellen. Men den är intressant ändå.

Föga överraskande är det Google som lyckas tjäna mest pengar på sin trafik, över 18 årliga dollar per månatlig unik besökare. AOL (America Online) tjänar 12 dollar, men här störs jämförelsen av att AOL också säljer internetabonnemang. Yahoo! tjänar 6 dollar, Facebook 3 och Twitter inte ens en dollar årligen per månatlig unik besökare.

Slutsatsen? Sök betalar sig bäst, därefter displayannonsering (banners) och svårast att tjäna pengar är det på sociala sajter. Hur ligger hd.se till i den här jämförelsen? Sämre än Google, men bättre än Yahoo! och Facebook, så Silicon Alley Insiders analys tycks stämma någorlunda. Med deras sätt att räkna skulle hd.se:s intäkt hamna någonstans runt 10 dollar per unik månatlig besökare.

Betalt för nyheter på internet lösningen på krisen?

13 maj, 2009

Papperstidningen är till råttorna och det går inte att ta betalt för nyheter på nätet.

Det är mycket förenklat slutsatserna från två av de tyngsta debattörerna om internetutvecklingen just nu, sociologen Clay Shirky och journalistikprofessorn Jeff Jarvis. Tror fan att traditionella medieföretag i hela västvärlden slår ifrån sig, vägrar köpa läget och letar efter alternativ – allt medan tidningskris och lågkonjunktur gräver stora hål i resultaträkningarna.

Så nu ställer sig världens mediekoncerner i rad och deklarerar att man ska sluta ”skänka bort” nyheter på nätet. Det är slut med gratis, som News Corp-VD:n Rupert Murdoch uttryckte saken i en intervju i brittiska The Guardian nyligen. Det som har fungerat i så många år i papper ska fås att fungera också på nätet; läsarna ska betala för redaktionellt innehåll.

Till och med The Guardian själva, som varit mycket progressiva på nätet, hakar på tåget, rapporterar tidningen Journalisten.

Vad är detta? Tillnyktring eller desperation?

Murdoch anser att han har fog för sin analys att det går att ta betalt för innehåll på nätet. Hans affärstidning Wall Street Journal har lyckats sälja abonnemang som ger tillgång till affärsdata, senaste nytt, uppdateringar och scoop (unika nyheter) på wsj.com, för 2 dollar i veckan. Och nu rapporteras det om planer på att införa så kallade microbetalningar för enstaka artiklar.

I Sverige jublar branschtidningen Medievärldens chefredaktör Anders Ahlberg och kallar beslutet ”rätt”. I Danmark hakar ekonomiskt pressade JP/Politiken på betaltåget.

– Vi måste inse att det inte är hållbart i längden att ge bort dyrt producerade nyheter, säger VD Lars Munch till nyhetsbyrån Ritzau.

Det är kanske sant. Men mycket talar för att det inte är priset (gratis) som är fel, utan produkten (dyrt producerade nyheter). Missförstå mig rätt – jag har verkligen inget emot tidningar, journalister eller god/dyr journalistik. Men jag fruktar att min bransch är på väg in i ett kollektivt önsketänkande, som mer har att göra med oförmåga att förändras i en ny situation än en realistisk analys. Vi är mitt uppe i en informationsrevolution, men medierna vill/kan inte byta affärsmodell.

Det är lika bra att jag säger det direkt: jag har inte lösningen på hur medierna ska kunna tjäna lika mycket pengar på nätet som man traditionellt gjort i sina papperstidningar. Mycket talar för att det inte finns en sådan lösning; åtminstone inte en enda och absolut inte en färdig och klar. Det är så det är i en revolution, i ett paradigmskifte. Ingen vet faktiskt hur det kommer att bli och det är inte alls säkert att det blir ”bättre” än idag. Clay Shirky har skrivit en mycket läsvärd text om den saken på sin blogg.

Round and round this goes, with the people committed to saving newspapers demanding to know “If the old model is broken, what will work in its place?” To which the answer is: Nothing. Nothing will work. There is no general model for newspapers to replace the one the internet just broke.

Huvudargumentet för att ta betalt för nyheter på nätet är därför beklämmande ofta att ”det inte är hållbart” med gratis, att innehållet ”är värt att betala för” eller att annonsintäkter på nätet inte kan försörja en riktig redaktion och seriös journalistik. Detta må vara sant, men det är inte mycket att lägga i botten av en affärsplan.

Sanningen är ju att den brist på information (innehåll) och annonsutrymme som var ett faktum innan informationsrevolutionen satte igång idag är förbytt i sin motsats. Vi lever i en värld med ett enormt informationsöverskott och på internet finns det i princip obegränsat med annonsplats. Detta är ingen kvalitativ värdering av detta innehåll eller dessa annonsplatser, men normala lagar om tillgång och efterfrågan trycker effektivt ned både annonspriserna och betalningsviljan för redaktionellt innehåll.

Eftersom det inte längre finns någon bristsituation, utan tvärtom ett överflöd, blir det i princip omöjligt att ta betalt.

Men Wall Street Journal, då? Ja, finansiell information av högsta världsklass är förmodligen en av de få saker som människor faktiskt kan tänka sig att betala för. Det är talande att världens kanske bästa dagstidning New York Times lagt ned sitt betalförsök Times Select. Det drog visserligen in ett antal tiotals miljoner dollar (sajten har tiotals miljoner besökare i veckan), men ledningen gjorde trots det analysen att man skulle tjäna bättre på att släppa materialet fritt och sälja annonser på trafiken. (Fast nu är man visst där i tankarna igen, pressade av krisen.)

Det finns funktioner som tidigare låg i papperstidningen som människor gladeligen betalar för, men inte lika mycket och inte på samma sätt. Vill man sälja sina prylar funkar Blocket bättre än den gamla radannonsen och det är värt 20 kr. Aftonbladet gjorde en community av sin bantningsjournalistik och fick folk att betala för viktklubb.se.

Att utveckla nyttiga tjänster ur den befintliga verksamheten kan alltså vara en modell, och här måste tidningshusen i Sverige in och utveckla på allvar. De flesta lokala och regionala tidningar har trots allt ett hyfsat gott grepp om sin egen lokala marknad – än så länge.

Men att få folk att börja betala för nyheter och reportage på nätet? Nej, det tror jag alltså inte.

Det gör inte PricewaterhouseCoopers heller.

Arianna Huffington på Huffingtn Post sågar också idén, men har en del andra.

Och hos Per-Åke Olsson kan man läsa om vad Steve Rubel på PR-byrån Edelman i New York berättade på konferensen Disruptive Media i Stockholm nyligen.

Hur tänker internetgenerationen på begreppet nyheter och är det ens ett begrepp som de bryr sig om. Steve Rubels synpunkter rimmar bra med hur min 18-åriga bonusson tittar konstigt på mig när jag frågar om han tror att han kommer att betala för att ha en papperstidning eller för att ta del av nyheter. För honom är frågan bara konstig.

Steve Rubel kallar det selektiv ignorans. Nyhets- och informationsflödet är så kompakt att det kräver hård prioritering och det kräver väldigt mycket innan vi aktivt söker upp något. Om något viktigt händer räknar man med att man får reda på det ändå, via vänner eller på något annat sätt.

Pay wall, någon?

På jakt efter en affärsmodell

15 januari, 2009

Expressen.se:s chefredaktör Thomas Mattsson skriver idag ett intressant inlägg på sin blogg om svårigheten med att ta betalt av användarna på internet. Han drar en intressant parallell med Expressens pappersupplaga, som numer säljs med hjälp av dvd-filmer och böcker, alltså olika tilläggsprodukter. Expressen.se gav nyligen bort 2000 Spotify-abonnemang, men de gjorde det gratis.

En annan slutsats är att vi nu ser början på något nytt – nämligen tilläggsprodukter på nätet. Som är gratis.

Men journalistik är inte gratis och här ligger mediabranschens största utmaning just nu: att orka och våga affärsutveckla digitalt så att bra journalistik kan finansieras även i framtiden. För att ta betalt av användarna fungerar inte, konstaterar Mattsson:

Alla försök att ta betalt för allmänna nyheter är att dödsdömda, tror jag. Inte heller konsumenttester kommer besökarna att vilja betala för i framtiden, när konkurrensen skärps ännu mer. Krönikor, då? Tja, New York Times försökte men själva meningen med opinionsbildning är ju att man vill och ska sprida sina åsikter och på nätet finns inte betalningsviljan. Så glöm det med, vad det lider.

Och lösningen är inte heller att göra sajterna sämre än nödvändigt genom att vägra lägga ut material på nätet. För det första finns det ingen korrelation mellan höga upplagesiffror och dåliga webbsajter, för det andra gör man nätanvändarna – framtidens kunder – förbannade.

…försöken att försöka tvinga läsaren att välja en annan kanal lär knappast fungera… den genomgripande beteendeförändringen av våra medievanor är nog större och starkare än att vi, i dagstidningsbranschen, kan hejda den.

Återstår alltså fullt fokus på att hitta nya sätt att finansiera framtidens journalistik.

Den som vill läsa mer om hur etablerade mediahus sliter med internet-frågan kan fördjupa sig i den här långa artikeln i New York Magazine, som tittar in hos webbutvecklarna på världens största nyhetssajt New York Times nytimes.com. Reportaget avslutas med det här stycket, som ganska bra sammanfattar läget:

Over time, Pilhofer adds, this is the role the Times can play: exciting online readers about the value of reportage, engaging them deeply in the Times’ specific brand of journalism—perhaps even so much that they might want to pay for it. If this comes true, it would mean this terrible year was not for nothing: that someday, this hard era would prove the turning point for the paper, the year when it didn’t go down, when it became something better. Pilhofer shrugs and puts his glass back down on the Algonquin table. “I just hope there’s a business model when we get there.”

Relaterade poster:

Allt fler unga väljer internet framför tidningen

Webbransonering, en bra idé? (Mindpark)

Så ska vi tjäna pengar på nätet (Mindpark)


Annonser

Se biofilmer från SF att köpa eller reservera här

Kia Sportage 2.0 142Hk 4X4 -07 Svart 5.400 mil
Pris: 119.900 kr

Mitsubishi Outlander 2.4i CVT Business *Nav -11 Silky white 2.480 mil
Pris: 249.900 kr

Citroën C3 VTi 95 Comfort Plus *1 Ägare* -10Röd metallic 1.200 mil
Pris: 119.000 kr

Volvo V70 II D5 Summum -11 Svart metallic 10.169 mil
Pris: 279.900 kr

Honda Civic 3 DR -05 Svart 15.000 mil
Pris: 84.900 kr

Peugeot 307 SW 2,0 -03 Silvergrå met 14.200 mil
Pris: 49.900 kr

Mercedes-Benz Viano 3,0 Trend 7-sits -12 Silver 50 mil
Pris: 431.250 kr

Toyota Verso 1,8 Business -10Silvermet 3.700 mil
Pris: 179.500 kr

Volvo S80 2.4 170 Business Plus -02 Silver metallic 6.593 mil
Pris: 79.000 kr

Honda CR-V 2.2 BUSINESS SPECIAL ED AUT -12 Sparkle grey met
Pris: 289.900 kr


Copyright och information