Sören Karlsson

Diskussionens vågor går höga sedan min förra postning om kommentarsfunktionen på hd.se. Inlägg från intresserade läsare finns både här i bloggen och i anslutning till artikeln ute på sajten. I centrum för diskussionerna: varför ”censurerar” vi vissa inlägg?

Först: Vi har yttrande- och tryckfrihet i det här landet. Det betyder att vi är garanterade i grundlagen att få säga och skriva vad vi vill (inom lagens råmärken). Detta betyder dock inte att hd.se måste publicera allt som någon vill att vi ska publicera. Faktiskt är det precis tvärt om: den som ger ut en tidning, driver en nyhetssajt eller  en databas är personligt ansvarig för innehållet.

Tryckfriheten garanterar dock att vem som helst själv ska ha rätten att publicera sig (ge ut en tidning, starta en blogg, trycka flygblad, etc). Med den nya tekniken (bloggar) har det blivit dramatiskt mycket lättare för vanliga människor, som inte äger någon tryckpress, att utöva sin lagliga rätt att uttrycka sin åsikt och får spridning. Som hd.se-besökaren säkert märkt försöker vi bjuda in den stora mängden nya bloggskribenter genom att länka tillbaka till dem som bloggar om något på hd.se (se Twingly)

OK, men vad är det som hindrar hd.se från att publicera alla kommentarer?

Jag som ansvarig utgivare har ett ansvar för och en idé med hd.se. Ansvaret är juridiskt och idén är publicistisk. Den bärande tanken bakom kommentera-funktionen är att tillföra något mer till våra artiklar genom att presentera våra läsares kommentarer i anslutning till artiklarna. Utgångspunkten är alltså inte att vara ett allmänt klotterplank där allt får plats, oavsett nivå, språk eller ton. Här är det självklart att det blir ett visst mått av godtycke från vår sida – det ska jag inte sticka under stol med.

Det ligger i sakens natur att den som får sitt inlägg raderat tycker att vi gör fel. Det är inte så mycket att göra åt. Vi kan inte heller i varje enskilt fall föra en detaljerad diskussion med alla skribenter om hur det kommer sig att just deras inlägg inte fick stå kvar – antalet kommentarer är alldeles för stort för det. Det här är ingen perfekt ordning, det inser även jag. Men det är hästlängder bättre än den gamla analoga tiden då den här typen av möjligheter helt saknades.

Uppdaterad 13:45: Gotlandstidningarnas sajt helagotland.se har just nu stora problem med innehållet i sina läsarkommentarer och har stängt sitt debattforum.

Hur mycket fattar våra folkvalda politiker egentligen om yttrande- och tryckfrihet? Den något provocerande frågan ställde moderatorn och utgivaren för branschtidningen Medievärlden Anders Ahlberg vid ett frukostseminarie i Stockholm på fredagsmorgonen.

Anledningen var resultatet från den årliga attitydundersökning som branschorganisationen Tidningsutgivarna genomför bland riksdagens ledamöter, som precis offentliggjorts. Undersökningen visar att fler och fler av våra folkvalda kan tänka sig inskränkningar i dagens yttrande- och tryckfrihet.

68 procent tycker att det är bra att poliser inte ska få läcka information från en förundersökning. I praktiken innebär det att meddelarskyddet inte ska gälla för poliser eller att sekretessen stärks. Frågan är inte om läckor från polisen kan skada en polisutredning – det kan de så klart – utan om vi i lag ska förbjuda en hel yrkeskår att larma pressen.

59 procent av ledamöterna vill förbjuda sexistisk reklam i lag. 68  procent tycker inte att det ska vara tillåtet att fotografera kändisar i privata sammanhang (skydd för privatlivet). Ett ljus i mörkret: en klar majoritet anser åtminstone att det inte ska vara förbjudet att publicera bilder eller teckningar som ”kränker religiösa grupperingar”.

Så, tillbaka till den inledande frågan: förstår politikerna yttrande- och tryckfrihet? Den välvilliga tolkningen av undersökningens resultat är att om våra folkvalda bara får chansen att sätta sig in i frågan skulle de inse att inskränkningar inte går att genomföra utan att åsamka yttrandefriheten i stort skada. En annan – och mer skrämmande – tolkning är att de vet precis vad det handlar om och är beredda att betala priset i form av en snävare yttrandefrihet. Kanske menar de till och med att de har sina väljare bakom sig. Har de det?

Hos Medievärlden finns mer detaljer och en del talande grafer.

Hela undersökningen kan tankas hem som pdf från Tidningsutgivarnas hemsida.

Det är något med internet som stör politiker på alla möjliga nivåer. Dess flytande, gränslösa och svårkontrollerade struktur lämnar inte våra styrande någon ro. Vi har två nyliga exempel på hur man är beredd att köra över grundläggande rättigheter och till och med sätta grundlagar ur spel i försöken att få grepp om nätet.

FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt rätt att läsa människors mejl och lyssna på deras telefonsamtal även om de inte är misstänkta för något brott, röstades igenom i riksdagen i förra veckan. En massiv kritik har riktats mot lagen, som är en av världens mest långtgående. Branschorganisationen Tidningsutgivarna varnar till exempel för att meddelarskyddet är hotat. Den som vänder sig till massmedierna kan mot sin vilja komma att få sin identitet röjd genom signalspaningen och att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen i praktiken sätts ur spel. Statens kontrollbehov före grundlagen, alltså. Mer på TU:s hemsida.

Och nu vill Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning registrera och kontrollera bloggare, vilket hd.se skriver mer om. Ochskå detta ett förslag som syftar till att öka kontrollen på det obehagligt fria och anonyma nätet. HD:s politiska chefredaktör Sven-Åke Olofsson kommenterar klokt att det är viktigt att människor anonymt kan slå larm om missförhållanden i samhället. Mer på hd.se/ledarbloggen!

Det är egentligen inte mycket mer att säga om det förslaget, annat än att vi får hoppas att det aldrig blir verklighet. Gör gärna tankeexperimentet att byta ut Sverige respektive EU mot Kuba eller Kina i de två exemplen ovan. Den kinesiska regimen vill kontrollera alla bloggar i landet? Ett steg i rätt riktning? Skulle inte tro det…

Staten är inte god. Punkt. Har vi tur är staten i händerna på någorlunda hyggliga människor, men det finns ingen som helst garanti för hur det kommer att se ut i framtiden. Så av rent principiella skäl ska staten hålla sina fingrar borta från vanliga människors kommunikation. Det bästa för demokratin är inte ökad kontroll – det bästa är fria, orädda (och om de vill anonyma) medborgare som kan kommunicera och publicera sig utan att ha staten kikande över axeln.

Nedanstående upprop skickas strax ut till Riksdagens ledamöter från Tidningsutgivarna, med anledning av det förestående beslutet om signalspaning.

TILL RIKSDAGENS LEDAMÖTER

RÖSTA INTE BORT KÄLLSKYDDET!

Försvarsutskottet bearbetar just nu det av riksdagen återremitterade förslaget till signalspaningslag i syfte att stärka integritetssskyddet.

Vi vill dock uppmärksamma dig på att hela den grundläggande problematiken kring meddelarskyddet kvarstår. Den som vänder sig till massmedierna kan mot sin vilja komma att få sin identitet röjd genom signalspaningen och att efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen i praktiken sätts ur spel.

Det hjälper då inte att avlyssningen i sådana fall skall avbrytas och insamlade uppgifter förstöras. Det ögat och örat en gång sett och hört kan inte raderas.

Detta är ytterst allvarligt. I praktiken kommer det att påverka människors benägenhet att vända sig till massmedierna och ytterst att sådant som borde komma till allmänhetens kännedom inte gör det. Meddelarskyddet blir en illusion.

Vi uppmanar därför dig som riksdagsledamot att inte rösta bort det grundlagsskyddade källskyddet. Rösta därför nej till signalspaningslagen när den tas upp i riksdagen på nytt.

Tidningsutgivarna