Lars Johansson

Fotbollen har aldrig varit särskilt mån om att odla sina presskontakter. Sportjournalistkåren minns fortfarande med fasa hur den behandlades under VM i Tyskland/Österrike 2006.  En luttrad kollega till mig sa att det var det värsta han varit med om under 40 år som journalist. Det var något bättre under EM i Schweiz/Österrike 2008.

Lillebror gör som storebror. Så nu går Djurgården i Svenska fotbollförbundets fotspår och stänger ute all skrivande press från matchen Djurgården-Helsingborgs IF på måndag söndag. Motivet är att Djurgårdens dömts att spela premiärmatchen hemma inför tomma läktare efter skandalen i samband med kvalmatchen mot Assyriska i fjol.

Det är inget annat än kvalificerat skitsnack. Att jämställa arbetande journalister med publik är ju löjligt och luktar 3-åringstrots lång väg. Av en händelse som ser ut som en tanke tillåts de journalister som arbetar för kanalen med tv-rättigheterna att se matchen.  Money talks.

Man kan ifrågasätta Aftonbladets prioriteringar. Först var tidningen beredd att betala flyg för Pernilla Wahlgren så att hon skulle hinna till sin brors, Niclas Wahlgrens bröllop med Laila Bagge.  Det blev en storm bland webbkommentarerna. Nu har tidningen skickat reporter och fotograf till Aruba i Västindien för att skriva om parets bröllopsresa. Det resulterade i ett bilduppslag i tidningen igår. Även på webben ligger artikeln ute, men man får betala extra för att se ett bildspel från stranden.

En av mina vänner på Facebook skrev:

”Trodde inte mina ögon, finns det ingen på Aftonbladet som är nykter? Exklusivt: Laila och Niclas heta kärlekssemester Bara på Aftonbladet: Paradiskyssen Se de heta bilderna från Lailas och Niclas bröllopsresa i Aruba, Västindien.”

Andra kommentarer:

”AB arbetar efter principen: överskatta aldrig dina läsare, de är idioter allihop.”

”Man kan inte tro att det är samma tidning som avslöjade Ove Rainers skatteplanering eller avslöjade asbestens farlighet, för att ta några journalistiska framgångar. AB gör ett kommersiellt misstag som överskattar allmänhetens intresse för detta par.”

Jag har aldrig fått så många reaktioner på något jag skrivit i Helsingborgs Dagblad som på det jag skrev om prinsessbröllopet i min lördagskrönika. Uppskattningsvis 90 procent av dem som hört av sig är positiva. Det verkar vara många som är lika trötta som jag på både Vilks och bröllopshysterin.

Jag blir inte provocerad av Lars Vilks. Jag struntar helt i hans konst. Jag förstår heller inte hur någon kan bli upprörd över hans taffliga streckgubbar. Som Stig Malm och Barbro Hedvall uttryckte det i TV:s morgonsoffa i går: Han gör konst för medierna inte för publiken.
Betydligt vardagligare saker provocerar mig. Som att en del hundägare fortfarande inte plockar upp bajset efter sina hundar. Eller att inte ens träden får vara i fred för klottrarna i Slottsparken i Helsingborg. Jag hoppas bara att klottrarna som smyger omkring i våra parker trampar i bajshögarna när de är ute om nätterna.
Med risk för att jag får åtminstone halva läsekretsen emot mig måste jag också erkänna att jag blir provocerad av hysterin kring det stundande prinsessbröllopet. Som många andra är jag smått schizofren i mitt förhållande till monarkin. Jag tycker att den är djupt odemokratisk, men jag kan ändå leva med att vi har ett kungahus. Det är lismandet och svassandet kring hovet jag har svårt för. Behandla kungafamiljen som de statstjänstemän de är. Statsanställda som på många sätt gör ett bra jobb.
Den distans som hovet vill hålla till folket inbjuder till den sämsta sortens skvallerjournalistik. Ni vet den där nästan alla uppgifter är obekräftade och där artiklarna innehåller fraser som ”säger en nära vän till prinsessan X” eller ”enligt uppgifter från en person med insyn i hovet”. Och jag förstår inte den överdrivna förtjusning Public Service SVT tycks hysa inför det stundande bröllopet.
Det här är min personliga åsikt. Men att vara chefredaktör är också att vara pragmatisk. Jag inser att många tycker helt annorlunda och vill läsa om kungen, prinsessorna och herr Daniel Westling. Så jag får stå ut med att bli anklagad för att kasta sten i glashus när jag kritiserar mediebevakningen. Jag hoppas dock att vi för egen del kan hålla den på en rimlig nivå. Vi har en bröllopssajt, hd.se/brollopsyra, och vi kommer att täcka bröllopet på plats i Stockholm 19 juni.
Däremot får vi ingen egen intervju med kronprinsessparet före bröllopet. Jag fick ett negativt besked av hovet i veckan. ”Kronprinsessparet önskar göra ett fåtal framträdanden före sitt bröllop. Jag måste därmed tyvärr meddela att Kronprinsessparet tackar nej till att medverka i intervju”. Undertecknat av någon på hovets informationsavdelning.
Synd om våra rojalistiska läsare och provocerande för mig som skattebetalare att våra offentliganställda inte vill möta pressen.

Vi namnger den allsvenska fotbollsspelaren Yannick Babupa som dömts till två års fängelse för våldtäkt. Det är inget självklart beslut. Hur pass offentlig person är en allsvensk fotbollsspelare, som dessutom inte är lokal? Bapupa spelade senast i Gefle , men värvades i höstas till Kalmar FF. Våldtäkten begicks i Gävle.

Jag ser två skäl till att han ska namnges. Allsvensk fotboll är en stor publiksport. Hundratusentals människor följer matcherna och allt runt omkring. De kommer att stå frågande inför den allsvenska starten när en av fjolårets stora värvningar inte finns med i laguppställningen.

Det andra skälet är att det inte finns någon anonymitet att skydda. Själv lade jag ihop 1+1 redan när han greps på uppgifter som presenterades i olika medier. I dag har dessutom alla stora medieföretag gått på namngivningslinjen. Även om varje utgivare fattar självständiga beslut  skulle det vara löjligt och meningslöst att hålla fast vid en icke publiceringsprincip i det här fallet.

Jag skrev ett ett vänligt, på gränsen till underdånigt, brev till hovet och bad om en intervju med H.K.H. Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling inför bröllopet. Jag hänvisade till våra läsares stora intresse och anknytningen till Helsingborg med dels Sofiero, dels 200-årsjubileet av Jean-Baptiste Bernadottes landstigning på svensk mark.  Han som 1818 blev kung Karl XIV Johan.

Idag kom svaret:

” Bäste Lars,

Tack för Ert brev med vänlig förfrågan om möjlig intervju med H.K.H. Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling inför Kronprinsessans bröllop.

Kronprinsessparet har fått många förfrågningar med önskan om intervju. Kronprinsessparet önskar göra ett fåtal framträdanden före sitt bröllop. Jag måste därmed tyvärr meddela att Kronprinsessparet tackar nej till att medverka i intervju.

Med vänlig hälsning

Ulrika Näsholm

Informationsavdelningen

Kungl. Hovstaterna”

När Jyllands-Posten publicerade Muhammedteckningarna följde vi upp detta på vår kultursida med en diskussion om konsten som  provokation. I samband med det publicerade vi också ett par av teckningarna.

När Lars Vilks som uppföljning ritade något som han påstod var Muhammed som rondellhund avstod vi från att publicera bilden. Den motivering jag hade då är fortfarande relevant. Jag tyckte att Vilks teckning var en ganska platt provokation med hög grad av effektsökeri, där tidningen riskerade att bli en del av konstverket.  En banalitet vars värde blev extremt uppförstorat.

Jag skrev också att yttrandefriheten är en självklar rätt som ska försvaras, men att vi för den skull inte har någon skyldighet att publicera bilder som många människor upplever som kränkande. Det är demokrati att Vilks får uttrycka sig precis som han vill, men också att vi kan välja att publicera eller avstå.

Jag såg socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul i morgon-TV i morse. Hon berättade hur både hon och hennes djupt troende mamma tagit illa vid sig av dessa teckningar. Den  reaktionen står inte i konflikt med att man samtidigt försvarar yttrandefriheten och fördömer fanatism i alla dess former.

På hd.se idag länkar vi till Vilks hemsida där man kan se hans omstridda teckning. Vi kommer också att publicera  en bild i morgondagens tidning. De senaste dagarnas händelser, som i och för sig fortfarande reser många frågetecken, gör det nyhetsmässigt motiverat. Vi gör det inte för att provocera utan för att våra läsare har rätt att få veta vad det är som upprör en liten klick extremister så till den milda grad att de smider mordplaner för några futtiga strecks skull.

Jag hade tänkt skriva en krönika om att det gnälls för mycket. Samma allmänhet som tycker att tidningen har för många negativa nyheter tipsar oss nästan aldrig om något positivt. En stor del av kommentarerna på hd.se är också negativa, oftare emot än för. Och oftast är det män som gnäller.
Själv har jag också varit en riktig gnällspik till och från. När jag jobbade natt var det fel på dem som jobbade dag. När jag var reporter klagade jag på dem som satte rubrik på mina artiklar. Och när jag själv blev redigerare med ansvar för rubrikerna gnällde jag på reportrarnas sätt att skriva.
Jag önskar att jag under min mest gnälliga period hade ramlat över citatet jag såg häromdagen: ”Jag klagade på att jag inte hade några fina skor tills jag mötte en man utan fötter”.
Tänker på det när jag läser dagens artikel i helgbilagan om Martin Larsson, som blev förlamad under en hockeymatch för 18 år sedan. Han var 21 år när olyckan inträffade och hade hela livet framför sig. Ändå säger han att han är lyckligt lottad. Om jag varit i hans situation är jag inte säker på att jag kunnat se livet från den ljusa sidan.
Men det finns förstås grupper som borde klaga mer högljutt. Kvinnorna i Helsingborg till exempel. Inför Kvinnodagen på måndag publicerar vi i morgon en granskning av vilka som sitter på makten i Helsingborg. Vi har tittat på kommunens förvaltning, rättsväsendet, näringslivet och idrotten. Av 58 makthavare är 46 män och tolv kvinnor! Så illa ser det ut 2010, trots att flickor sedan länge har bättre studieresultat och att fler kvinnor än män skaffar sig högre utbildning.
Så vad är det för fel?
Jag tror att vi äldre män sitter fast i gamla stukturer och värdesätter samma egenskaper som vi själva gjort karriär på. Vi förstår inte värdet av andra erfarenheter och letar inte aktivt efter duktiga kvinnor när viktiga tjänster och styrelseposter ska tillsättas. Många av oss får inte upp ögonen för detta förrän våra egna duktiga döttrar behandlas orättvist.
Men det är inte bara i toppen som jämställdheten saknas. Idag avslöjar vi att kvinnor inom den kommunala vården i Örkelljunga får städa sina lokaler och tvätta sina arbetskläder själva. Män i mansdominerade yrken får sina lokaler städade och kläderna tvättade – av kvinnor förmodar jag. Och det ser lika illa ut i flera andra nordvästskånska kommuner.
Det finns alltså gnäll som är befogat. Om jag vore kvinna tror jag att jag oftare skulle se ett glas som halvtomt istället för halvfullt, om ni förstår vad jag menar.

Tidningsutgivarnas jurist Per Hultengård har skrivit  en intressant debattartikel om SMHI:s kommersialisering. SMHI tar bra betalt för att du ska få väderprognoser i HD. Men borde inte sådan viktig samhällsinformation vara gratis? Och borde inte väderprognoserna betraktas som allmänna handlingar? I Norge har man insett hur viktigt det är att allmänheten kan hålla koll på vädret.  Där är informationen numera gratis.

Det är med stolthet vi kan presentera tre nya bloggar på hd.se idag.  De heter Uppkorkat, Taggat och Bröllopsyra. Uppkorkat handlar om vin, Taggat om livet i de sociala medierna och Bröllopsyra om prinsessbröllopet och andra bröllop. Se presentationsfilmen där journalisterna bakom bloggarna presenterar sig.