Därför publicerar vi namn
Varför publicerar vi inte namn på mördare, våldtäktsmän och bankrånare, men däremot på personer som misstänks för ekonomisk brottslighet? Den berättigade frågan ställs i flera kommentarer till artikeln om de båda bröderna som åtalas för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll, grovt brott.
Min grundprincip är att så mycket som möjligt ska redovisas, men kom ihåg att det är människor vi skriver om. När människor drabbas av en publicering måste allmänintresset vara så stort att det överväger.
Inställningen till namnpublicering varierar över tid. För 100 år sedan publicerade till exempel Helsingborgs Dagblad namnen på alla som tagit in på hotell i Helsingborg. När det gäller brottslingar namngavs de långt in på 1950-talet, även för småbrott. Sen kom vänstervindarna på 1960- och 70-talen. Kriminalvården humaniserades och fokus flyttades från straff till återanpassning. I takt med det namngavs allt färre brottslingar i våra tidningar.
Från sent 80-tal och fram till nu har pendeln slagit tillbaka en aning. Det är vanligare att brottslingar namnges. Den utvecklingen kommer troligen att fortsätta eftersom i stort sett allt går att hitta på nätet idag. Samtidigt tror jag att ni läsare vill att tidningen ska ha en högre etisk ledstjärna än sajter som publicerar obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen.
Tidningar är inte domstolar. Vår uppgift är inte att späda på straffen som utdömts i domstol. Istället ska vi informera om sådant som människor i ett demokratiskt samhälle har rätt att få veta. Brottslingar är heller inte offentliga personer som har samhälleliga uppdrag likt politiker, företagsledare och myndighetsföreträdare.
Politiker och höga tjänstemän räknas normalt till offentliga personer eftersom de handskas med våra skattepengar och har makt över människor. Jag anser att företagsledare måste räknas in i den kategorin. Åtminstone om de leder eller äger större företag.
Bröderna som nu åtalas är majoritetsägare i bolag som, enligt moderbolagets hemsida, tillsammans omsätter cirka 900 miljoner kronor, ungefär dubbelt mot Helsingborgs Dagblad. Företagen har 400 anställda. Några av bolagen, Konstruktionbakelit i Örkelljunga och Dogman i Åstorp, är mycket välkända och viktiga arbetsgivare i sina respektive kommuner.
Om åklagaren får sin vilja igenom och bröderna beläggs med näringsförbud får det naturligtvis stora konsekvenser för bolagen. Kommunföreträdare, affärspartners och inte minst de anställda har rätt att få veta. Det är därför vi publicerar namnen.
