Lars Johansson

Anna Anka vann mediekampen mot budgeten. Över 1 400 artiklar skrevs om henne i september jämfört med 1 350 om budgeten.
Ska man bli upprörd? I så fall på vad? På oss i media som tycker att Anna Anka är viktigare än budgeten?
Det tycker vi inte, men det som är viktigt är inte alltid det som blir läst.
Göteborgs universitet ställde frågan för några år sedan vad det är viktigt att en tidning innehåller: Ledarsidan hamnade högt på viktighetsskalan. En av tre uppgav att de brukade läsa ledaren. På frågan om de gjorde det igår svarade hälften av denna tredjedel ja. Men vad den handlade om kunde bara åtta procent uppge. Men tro för den skull inte att jag vill avskaffa ledarsidan. Opinionsmaterialet blir bara viktigare och viktigare för tidningens profil. Och jag vet att Helsingborgs Dagblads ledarsida har betydligt fler läsare än åtta procent. Både det viktiga och det som det snackas om måste rymmas i en tidning.
Ni som upprörs över mediernas förkärlek för Anna Anka måste rannsaka er själva. Vem har varit det stora samtalsämnet de senaste veckorna? Har ni inte själva pratat om henne? I alla sammanhang har hon kommit på tal. I HD:s styrelserum, på golfbanan, i affären, i fikarummet, hemma i kvällssoffan, på krogen, ja överallt.
Bjuvsingen (jag älskar ordet) gick rakt igenom rutan. Hon är betydligt roligare än alla budgetsiffror i världen.
Är Anna Anka ett tecken på att vi går mot någon sorts Berlusconivärld av ytlighet? Nä, inte det heller. Man kan vara seriöst intresserad av samhällsfrågor – och tycka att Ankan är kul. Samtidigt. De flesta av oss är inte antingen eller. Vi är både och.
Det viktiga kan också bli läst, om det skrivs och presenteras på rätt sätt. Vår granskning av Vuxenförvaltningen i Landskrona och socialbidragstagarna som jobbat gratis hos chefer är ett bra exempel. Den har blivit en stor snackis, även utanför Landskrona. Idag avslöjar vi att det inte finns något regelverk för dessa praktikplatser.
I samma tidning har vi ”oviktiga” nyheter som ”Jakten på den perfekta surdegen” i Helg. Förhoppningsvis har vi också den ”oviktiga” seriesidan med också. Den missades i gårdagens tidning. Om inte förr så förstod då vi hur viktiga serierna är för många av er läsare.
Den perfekta tidningen är en blandning av sött och salt, som Lasse Berghagen skulle ha uttryckt det. För min egen del får den också vara nyttig som en fullkornslimpa. Eller varför inte motvals som Anna Anka ibland?

Inlägget skrevs den 17 oktober, 2009 klockan 8:00 och har etiketten Chefredaktörens krönika. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.