Kyrkan, Internationalen och isterbanden
I morgondagens helgbilaga har vi ett stort reportage från Pingstkyrkan i Helsingborg. Våra reportrar och fotografer berättar om den speciella stämning som råder i en frikyrka. Jag har själv gjort reportage från Pingstkyrkan och minns hur märkligt det kändes att som icketroende, observerande, reporter plötsligt upptäcka att bänkgrannarna talade i tungor. Jag visste inte hur jag skulle bete mig. Lika märkligt var det den gången jag bevakade arbetarkommunens möte i en mindre bruksort och alla ställde sig upp, greppade varandras händer (även mina) och sjöng Internationalen. Som oberoende reporter vill man inte vara med i ett händelse utan bara observera den. Antagligen tog sossarna för givet att jag som utsänd reporter från en s-märkt tidning var en av dem.
I Helg kan ni också läsa om den underskattade isterbanden. Jag ska väl inte göra reklam, men smaka Hugos isterband från Örserum i Småland. Eftersom våra textreklamregler säger att ett företag inte ensidigt ska gynnas nämner jag också isterbanden från Sörensens charkuterifabrik i Sävsjö. Hoppas bara att den finns kvar. Deras isterband var bäst när jag var barn
