Lars Johansson

Eftersom jag gnällde på ”På Spåret”-deltagarnas bristande geografikunskaper förra veckan får jag i ärlighetens namn erkänna att jag blev imponerad i går av Filip&Fredrik. De övertrumfade till och med en besserwisser som mig.

Det kändes ironiskt att klimatkonferensen i Köpenhamn avslutades vinterns kallaste dag då många av oss antagligen tänkte på annat än den globala uppvärmningen.
De senaste dagarna har varit en prövning i kylan både för delegater och demonstranter. Och journalister.
Vår man utanför Bella Center, Ulf Kristiansson, ringde i onsdags och beklagade att han glömt långkalsongerna hemma. Till skillnad från fotografer har reportrar aldrig förstått att klä sig. Så var det långt innan klimatförändringarna gjorde det onödigt (?) att ha pjäxor och långkalsonger i garderoben.
Uffes samtal fick mig att minnas en ubåtsjakt utanför Sundsvall för 25 år sedan. Jag jobbade som kvällsreporter på Östgöta Correspondenten i Linköping när larmet gick om en främmande ubåt på svenskt vatten. Mitt i natten skickades jag till Sundsvall för att följa jakten. Jag lämnade våren i Östergötland och landade mitt i vintern i mellersta Norrland.
Var jag klädd för det? Nej.
Men min kollega från Kvällsposten, Gösta Backlund, nu tv-chef i Malmö, var snäppet värre. Jag tror han kom direkt från något journalisthak i Stockholm. Jag minns att han hade kavaj och vita loafers på sig när vi i 60 centimeter djup snö försökte plumsa oss fram till en minstation någonstans ute på Alnön.
Vi hittade aldrig den där ubåten. Men som ung och hungrig nyhetsreporter var jag ändå nöjd med resan. Den kvalificerade mig för medlemskap i Sjunk, Svenska journalisters ubåts- och nyhetsjaktklubb. För att få bära klubbnålen krävdes att man bevakat minst två ubåtsjakter. Min första var Karlskrona, med den påstådda grodmannen på land, året innan.
Kylan håller i sig idag och i morgon. Jag kanske ska göra ischoklad som vi gjorde förr, innan vi hade frys. Vi lät chokladen stelna i en kastrull på balkongen. Sedan fick vi frysfack i källaren i hyreshuset där jag växte upp. En frysfacksförening bildades med ordförande och allt. Fast vi tonåringar hade frysrummet som samlingsplats för diverse aktiviteter såsom tjuvrökning och mellanölsintag.
Ja, kylan väcker nostalgiska minnen till liv. Kanske man också skulle ta ut mattorna och låta dem suga in lite ren snö, precis som mamma gjorde med våra mattor varje vinter när jag bodde hemma. Är det någon som gör så fortfarande? Undrar vad hustrun säger om jag föreslår det.
Långkalsongerna är i alla fall framtagna. De har några år på nacken. Men det är inte för sent att önska sig nya i julklapp. Även om klimatrapporterna är dystra hoppas jag verkligen att jag får användning av långkalsonger även i framtiden.
Till sist vill jag önska alla läsare en God Jul. Min krönika återkommer 9 januari.

Jag kör min tredje Saab. Men redan före nedläggningsbeskedet hade jag bestämt mig för att byta till Volvo. Jag har pendlat mellan dessa märken i snart 40 år. Min första bil var en Saab 93, 2-takt, 62 års modell. Jag och brorsan köpte den ihop för 800 kronor 1973. Den höll för en bilsemester till Skåne den sommaren.

Det blir också min tredje Volvo, men jag har aldrig varit riktigt märkestrogen. Jag har kört Ford Mondeo,  VW Passat och favoriten nummer ett: Mitsubishi Lancer. Och jag gillar verkligen vår andrabil , den lilla bensinsnåla Citroen C1.

Morgondagens förstasida i Helsingborgs Dagblad är fortfarande ett stort frågetecken. Blir det något klimatavtal eller inte? Vi funderar faktiskt på att låta ettans bärande illustration vara just ett frågetecken. Skulle det rätas ut under kvällen får vi tänka om när det gäller bildsättningen.

Nyss kom beskedet: GM lägger ner Saab Automobile. Saab försvinner som bilmärke. Påpassligt nog handlar en stor del av vår helgbilaga i morgon om Trollhättan. Rubriken på förstasidan lyder ”Bilstaden som blickar mot nya tider”. ”Tvingas blicka mot nya tider” skulle man kunna tillägga.

Helgbilagan trycks på fredagsförmiddagarna. Lördagens bilaga var alltså redan tryckt när nedläggningsbeskedet kom. Innehållet är dock i högsta grad relevant. Vad ska hända med människorna i Trollhätan, staden som under så lång tid präglats av den stora bilfabriken?

Ta det försiktigt på vägarna. Hustrun ringde nyss och berättade att det tagit henne 1.40 att köra från Center Syd till Helsingborg. Glashalt på E6.

Svea hovrätt har beviljat Tomas Quick resning för mordet på  den israeliske turisten Yenon Levi, ett av de mord som Quick erkänt och dömts för. Efter att ha sett Hannes Råstams dokumentärer om polisutredningen och åtalet mot Quick har jag förståelse för att Quicks resningsansökan beviljas. Journalisten Hannes Råstam har gjort jobbet som Quicks tidigare försvarare Claes Borgström borde gjort.

För en vecka sedan bloggade jag om hur tagen jag var efter att ha läst en artikel i Skånska Dagbladet om en mobbad 11-åring som tog livet av sig i ”Årets skolkommun” Lomma. I går ägnade Lennart Ekdal en stor del av Kvällsöppet åt detta tragiska fall. Skolispektionen har konstaterat att nio av tio skolor har brister i sina planer mot mobbning. Många sopar problemen under mattan. Läs mer på http://www.skanskan.se/article/20091216/LOMMABURLOV/712159830 och hela Skånskans serie om mobbning här http://www.skanskan.se/article/20091216/NYHETER/912119961

De etablerade medieföretagen är fortsatt de stora makthavarna även på nätet. Bloggare, i egenskap av kollektiv, har makt men den är underordnad traditionella medier så här långt.

Det konstaterar Michael Karlsson, fil dr och forskare vid Karlstads universitet, i en artikel i Mediestudier. Karlsson har studerat en rad amerikanska undersökningar på området. I en av dem slås fast att mer än hälften av alla länkar på de 18 populäraste politiska bloggarna i USA går till traditionella medier som Washington Post och New York Times.

Hoppas att ni alla kommit fram till era jobb eller vart ni skulle i morse. Själv gjorde jag det vanliga misstaget att inte lyfta de fastfrusna torkarbladen innan jag satte på bilmotorn. Nu funkar inte torkarna. Antagligen är det bara säkringen som gått. Jag försökte pilla ut den ur säkringsdosan med mina små frusna fingrar, men det gick inte. Fick låna en tång på jobbet eftersom  jag inte kom inte kunde forcera den likaledes fastfrusna bagageluckan och komma åt bilens verktyg. Lyckades till slut få bort säkringen, men den slant ur tångens grepp och lade sig bakom batteriet. Svordomar. Men nu har jag fått fram säkringen och ska bege mig till verkstaden för att köpa en ny.