Det kändes ironiskt att klimatkonferensen i Köpenhamn avslutades vinterns kallaste dag då många av oss antagligen tänkte på annat än den globala uppvärmningen.
De senaste dagarna har varit en prövning i kylan både för delegater och demonstranter. Och journalister.
Vår man utanför Bella Center, Ulf Kristiansson, ringde i onsdags och beklagade att han glömt långkalsongerna hemma. Till skillnad från fotografer har reportrar aldrig förstått att klä sig. Så var det långt innan klimatförändringarna gjorde det onödigt (?) att ha pjäxor och långkalsonger i garderoben.
Uffes samtal fick mig att minnas en ubåtsjakt utanför Sundsvall för 25 år sedan. Jag jobbade som kvällsreporter på Östgöta Correspondenten i Linköping när larmet gick om en främmande ubåt på svenskt vatten. Mitt i natten skickades jag till Sundsvall för att följa jakten. Jag lämnade våren i Östergötland och landade mitt i vintern i mellersta Norrland.
Var jag klädd för det? Nej.
Men min kollega från Kvällsposten, Gösta Backlund, nu tv-chef i Malmö, var snäppet värre. Jag tror han kom direkt från något journalisthak i Stockholm. Jag minns att han hade kavaj och vita loafers på sig när vi i 60 centimeter djup snö försökte plumsa oss fram till en minstation någonstans ute på Alnön.
Vi hittade aldrig den där ubåten. Men som ung och hungrig nyhetsreporter var jag ändå nöjd med resan. Den kvalificerade mig för medlemskap i Sjunk, Svenska journalisters ubåts- och nyhetsjaktklubb. För att få bära klubbnålen krävdes att man bevakat minst två ubåtsjakter. Min första var Karlskrona, med den påstådda grodmannen på land, året innan.
Kylan håller i sig idag och i morgon. Jag kanske ska göra ischoklad som vi gjorde förr, innan vi hade frys. Vi lät chokladen stelna i en kastrull på balkongen. Sedan fick vi frysfack i källaren i hyreshuset där jag växte upp. En frysfacksförening bildades med ordförande och allt. Fast vi tonåringar hade frysrummet som samlingsplats för diverse aktiviteter såsom tjuvrökning och mellanölsintag.
Ja, kylan väcker nostalgiska minnen till liv. Kanske man också skulle ta ut mattorna och låta dem suga in lite ren snö, precis som mamma gjorde med våra mattor varje vinter när jag bodde hemma. Är det någon som gör så fortfarande? Undrar vad hustrun säger om jag föreslår det.
Långkalsongerna är i alla fall framtagna. De har några år på nacken. Men det är inte för sent att önska sig nya i julklapp. Även om klimatrapporterna är dystra hoppas jag verkligen att jag får användning av långkalsonger även i framtiden.
Till sist vill jag önska alla läsare en God Jul. Min krönika återkommer 9 januari.