Lars Johansson

Fegt av fyran att inte ta spökdebatten

Jag tror inte på spöken. Jag tycker att medier, seanser och annat trams är just trams. Men jag kan stå ut med att det görs tv-program med människor som tror på det. Dock inte i kanaler som är beroende av statliga sändningstillstånd. Som TV4+.
Och jag kan heller inte acceptera arbetsmetoderna som produktionsbolaget Nordisk film använder. I Uppdrag granskning i onsdags beskrevs hur en mamma som mist två döttrar i en obotlig sjukdom blev uppringd av redaktionen för ”Det okända”. Den som ringde påstod att ett av hennes avlidna barn spökade i ett grannhus. Och nu ville redaktionen att mamman skulle vara med i TV. Hon blev chockad och avböjde. Ändå sände TV4+ inslaget i programmet.
Snacka om cynism och oetiska arbetsmetoder.
Jag kan heller inte acceptera att cheferna på TV4 inte ville svara på frågor om ”Det okända”. Fegt! Det minsta man kan begära av ett medieföretag är öppenhet och att de vågar ta en diskussion.
Det pågår en debatt i medievärlden om att man även ska kunna anmäla journalistiska arbetsmetoder till Allmänhetens pressombudsman. I dag är det bara det som är publicerat som kan anmälas. Jag är emot alla sådana inskränkningar utöver den lagstiftning vi har. Men då måste vi som utgivare ta vårt etiska ansvar vare sig vi jobbar på tidningar eller TV.
Det kan vara befogat att använda okonventionella arbetsmetoder. Ändamålet helgar faktiskt medlen. Men att be en mamma ställa upp i TV för att prata om sin döda dotter, som någon skojare säger går igen… Nä, det finns gränser.
I HD:s etiska regler står det att ”Vi visar alltid brotts- och olycksoffer, polis och räddningspersonal hänsyn och respekt”. Även om den meningen gäller vårt arbete på olycks- och brottsplatser känns den relevant i det här sammanhanget.
Jag ska självkritiskt erkänna att jag bröt mot den regeln tidigt i min journalistkarriär då jag var en ung oerfaren kriminalreporter. En 17-årig flicka hittades mördad i centrala Linköping. Jag letade rätt på hennes pojkvän före polisen och fick en intervju. Tyvärr visste han inte att flickan var död, ännu mindre än att hon blivit mördad. Det var jag, journalisten, som gav dödsbudet. Sedan stack vi därifrån, fotografen och jag, och lämnade grabben ensam i sin sorg. Jag önskar att jag haft någon erfaren kollega eller chef som hade stoppat mig.
På TV4 och produktionsbolaget Nordisk film saknas tydligen också erfarna kolleger och chefer med omdöme.