Av någon anledning får jag tidningen Affärsvärlden sänd till mig varje vecka. I senaste numret låg två inbjudningar till seminarier i Stockholm. Det ena hette ”Bank & Finance Outlook” och det andra lite mer folkhemskt ”Finansdagarna 2010″. Så handlade det sistnämnda också om finansfrågor i den offentliga sektorn.
Bägge inbjudningarna illustrerades av porträttbilder och presentationer av föreläsare och debattdeltagare. 22 män och fem kvinnor i ena fallet, 32 män och åtta kvinnor i det andra. En 80-procentig dominans av män. Men det vet vi ju att kvinnor inte förstår sig på ekonomi…
Jag blir upprörd över att vi 2010 inte kommit längre trots att kvinnorepresentationen i till exempel börsstyrelser ständigt diskuteras.
Med tanke på hur sakta det går på det här området ska man kanske inte vara förvånad över att en flicka, våldtäktsoffret, och en pojke, gärningsmannen, behandlas så olika i Bjästafallet. Det handlar inte bara om ett svek från vuxenvärlden utan också om en snedvriden syn på könet, där kvinnan i allmänhetens ögon får skylla sig själv och pojken är ursäktad på grund av…ja vad? Att han är pojke?
Jag har själv en kvinnlig bekant som för en tid sedan blev våldtagen, men tog tillbaka sin anmälan efter första förhöret hos polisen. Hon kände sig misstrodd och förnedrad av den manlige polis som tog emot anmälan. Så mönstren finns kvar lite överallt.
Jag gillar inte att diskutera gruppers kriminalitet, det är det så många andra som gör. Jag hävdar att det alltid är en enskild individ som begår ett brott, inte grupper som raggare, invandrare, bilister, unga etc.
Men jag tycker att det är konstigt att så lite diskuteras kring mäns kriminalitet. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, var 82 procent av alla som dömdes för brott 2008 män. För grova brott, mord, rån, misshandel och sexualbrott, var siffran 88 procent. Ja för sexualbrott 99 procent.
Jag tog reda på det efter att ha sett huliganattacken mot Rögles avbytarbänk i torsdags. Inte en kvinna i bild vad jag kunde se. Någon som hört talas om kvinnliga huliganer? Av de bortåt 100 mejl jag fick efter min kritik mot Djurgårdens ledning i förra veckan var inget från en kvinna. Mejlen och kommentarerna var i och för sig inte olagliga, men i många fall fanatiska och i några fall hotfulla.
Jag är övertygad om att om någon annan grupp vore så kraftigt överrepresenterad i brottsstatistiken skulle vartenda debattprogram i tv handla om det. Och den ena statliga utredningen efter den andra skulle tillsättas.
Frågan vi borde ställa oss är: Vad är det egentligen för fel på så många män?

Varför ska man vara med på Facebook? Helsingborgs Dagblads expert på sociala medier, Sandra Jakob (bilden), lyckades nästan övertyga Annika Lantz i P4 om vitsen med det i dagens direktsändning. Missade du den kan du lyssna här. Följ även Sandra Jakob på bloggen.

Hd.se passerade för första gången en kvarts miljon unika besökare förra veckan. Och för första gången var min blogg med på 20-i-topplistan över mest det mest klickade. Detta tack vare, eller på grund av, mitt inlägg om Djurgårdens beslut att utestänga journalister från matchen mot Helsingborg. Det blir nog svårt att behålla den platsen. Om jag inte skriver något om AIK-sfansens skandalösa beteende under och efter Röglematchen förstås.

Vår sportkrönikör Marjan Svab (Årets fotbollskrönikör 2009) har tröttnat på att blogga. En av anledningarna är hatet som finns i många kommentarer – ofta substanslöst, sällan konstruktivt. Jag förstår honom. Bloggen är en fantastisk diskussionskanal, men också ett medel för läsarna att ge snabb respons på det vi gör. Vi använder våra bloggar för att bli mer ”genomskinliga”, det vill säga vara öppnare än någonsin tidigare med varför vi skriver, eller hur vi resonerar när vi publicerar eller inte publicerar. Men ingen, inte ens sportkrönikörer eller chefredaktörer, ska behöva stå ut med både hot och hat för sina åsikters skull. Varumärket ”blogg” är skadeskjutet. Ska bloggandet verkligen betyda något måste respekten för andra människor öka. Det borde gå att debattera utan oförskämdheter och hat. Annars tillför inte bloggen och kommentarerna någonting.

I dagens tidning skriver vi om risken att ha ett företag som Kemira så nära bostadsbebyggelsen som vi har i Helsingborg. Under ogynnsamma förhållanden skulle ett stort utsläpp av svaveldioxid få katastrofala konsekvenser. Detta framgår av företagets egen riskanalys som lämnats in till Miljödomstolen.

Artikeln har kommenterats på hd.se och flera kommentatorer tycker att det är fel av oss att skriva om detta och göra människor oroliga.

Jag förstår inte den synpunkten. Det är i högsta grad av allmänintresse. Människor som bor i Helsingborg, eller som planerar att bosätta sig här, har rätt att få veta vilka riskbedömningar som gjorts, även om sannolikheten för en olycka är liten. Media spelar här en viktig roll för att genomlysa förslag och diskussioner innan beslut fattas. Utan att veta har människor ingen möjlighet att delta i debatten eller bilda opinion.

SJ, SJ, gamle vän. Det är inte lätt att vara vän med dig längre. En arbetskamrat till mig planerar en Stockholmssemester i juli. Tillsammans med sin fru vill han åka ett tidigt morgontåg från Ängelholm på måndagen och ett sent tåg hem på fredagskvällen.  Det kostar allt mellan  5078 och 5 740 kr tur och retur för två och tar drygt fem och en halv timme. Med flyget är han i Stockholm på en timme för under 2 000 kronor tur och retur. Men bilen tar det längre tid, men han kommer undan med dryga tusenlappen i bensinkostnader. Miljömedvetenhet kostar både tid och pengar.

Jag har suttit i juryn för Bonniers stora journalistpris där en av klasserna är ”Årets avslöjande”. Där betonade vi just avslöjandet. Det är något som nästan slumpmässigt kan ramla över en journalist, men som när det publiceras får stor påverkan på samhället eller samhällsdebatten.  Slump skrev jag, men jag tror att duktiga journalister oftare är utsatta för slumpen, ungefär som en bra hockeymålvakt oftare har tur.

Föreningen Grävande journalister, FGJ, har sin Guldspade som föräras journalister som genom uthålligt och metodiskt arbete gräver fram material som tidigare var okänt, eller i varje fall inte sammanställt. Efter helgens prisgala undrar jag om inte FGJ har hamnat snett.  Att Jan Guillou hade kontakter med KGB är ett avslöjande, liksom att Gotlands landhövding inte behandlade alla människor lika. Även i andra klasser känns avslöjandefaktorn större än grävfaktorn.

Jag tycker att Stora journalistprisets prisnämnd har varit bättre på att hålla isär begreppen än åtminstone årets Grävjury.

Kära kommentatorer, jag gör ett sista försök att förklara varför jag tycker att Djurgårdsledningens beslut att utestänga pressen, sig själv och fotbollförbundets representanter från söndagens match mot Helsingborg är barnsligt.

De flesta av er har kommenterat Svenska fotbollförbundets dom att Djurgården ska spela sin första hemmamatch inför tomma läktare, inte det faktum att Djurgården inte ens släpper in skrivande journalister.

Mitt blogginlägg vände sig mot det sistnämnda. När det gäller domen kan jag bara konstatera att detta är en sanktionsmöjlighet som förbundet och Riksidrottsnämnden har. Dessa regler har Djurgården accepterat när de ställt upp med lag i seriesystemet. Förmodligen har representanter för Djurgården direkt eller indirekt också medverkat till reglernas utformning.

Djurgården har utnyttjat sin rätt att överklaga så långt det går. Men nu står beslutet fast. Då tycker jag att det hade varit mer rakryggat av ledningen att offentligt gå ut och säga att man accepterar domen istället för att på ett barnsligt sätt fortsätta trotsa den.

Istället för att återigen kraftigt ta avstånd från händelserna efter matchen mot Assyriska underblåser man stämningen bland svansen, att det är Djurgården mot resten världen.  Solidariskt borde man istället stötta fotbollförbundets arbete för att komma till rätta med problemen.

Några av er har fått för sig att jag själv skulle gå på matchen. Det är inte aktuellt. Faktum är att mitt fotbollsintresse är i dalande, dels på grund av allsvenskans dåliga kvalitet, dels på grund av den fanatism som några av er ger uttryck för. För mig är fotboll en lek där man respekterar, inte hatar,  motståndarlaget och dess supportrar.

En till som tycker Djurgårdens ledning beter sig barnsligt.

http://blogg.kristianstadsbladet.se/chefredaktoren/