Lars Johansson

Hur mormor, mor och andra har känt har mig i historisk tid och nutid har mig veterligt inte fått svenska tidningar att generellt undvika att publicera all sköns provocerande ”konst”. Varför just muslimernas mormödrar och mammor skulle kräva större hänsyn kan vi ju alla fundera över. Är det verkligen muslimska mormödrar och mödrar som massmedia under senare år så ömt värnat?

Om man skall vara snäll kan man kanske säga att det varit för att inte ytterliggare piska upp hatstämningar i samhället och därmed få lugn och ro i en redan infekterad invandringsdebatt. Men nog har det också känts obehagligt för ansvariga utgivare och ledarskribenter att utsätta sig för ökad personlig risk enbart för att hävda provocerande konstnärers lek med den eld, som dessa kanske aldrig varit riktigt medvetna om att den existerade när ”konstverken” skapades.

Nu lever vi ju emellertid i en demokrati med yttrandefrihet, som helst inte borde beskäras mer än vad den redan gjorts genom speciallagstiftning. Därför är det ett klokt beslut av HD att överge den apeacementpolitik, som massmedia oftast och hittills varit anhängare av.

Muslimerna skall naturligtvis få ha sin religion i fred för både konstnärers och massmedias klåfingrighet och själva utföra det moderniseringsarbete av tolkningen av Koranen och religionens övriga skrifter som krävs i ett västerländskt samhälle, men i slutändan är det Sveriges Rikes lag, som bestämmer vilka budskap, som prids i moskéerna på svenskt territorium. Därvid kan inte muslimerna räkna med några undantag.

Jag tycker det är riktigt vettigt resonerat Lars.

Sen måste jag också hålla med Lennart N.
Hur många djupt troende kristna var det inte som tog riktigt illa vid sig av den famösa ”Ecco Homo”-utstälnningen häromåret, men enorm uppmärksamhet i medierna fick den allt.

Det är tur att Per Örnell också hjälper till att fylla kommentarerna både på ledarbloggen och här på Lars Johansson blogg med små korta inslag.

Det verkar annars inte vara så stort intrese av att debattera Muhammed hunden och Lars Vilks provokationer om man inte kan skriva under signatur.

Nu har jag fått ihop ytterliggare en och bättre underbyggd reflextion, som Lars Johansson får ta del av efter mitt val mellan ledarblogg och Lars Johansson. Kanske skulle den passat bättre på Kultur-Sörens blogg men där verkar det dött för tillfället.

Efter att ha lyssnat på inslaget i TV4 play ”Debatt efter tio” där rubriken efter Nalins Pekguls debattinlägg lyder ”Lars Vilks sparkar nedåt” så gör jag ett par reflexioner.

Nalin Pekgul argumenterar efter demokratiska principer, som hon säger sig hylla. Samtidigt står hon inför dilemmat att hon vid sitt uttalande om att ”Lars Vilks sparkar nedåt” tar de troende muslimernas ståndpunkt och går till försvar för dessa genom att hänvisa till att de utgör en minoritetsgrupp i det svenska samhället, som ständigt utsätts för angrepp. Hon hävdar vidare att man ger de fundamentalistiska krafterna och terroristerna förnyad näring.

I det senare uttalandet har hon säkert rätt. Fundamentalisterna får det lättare att finna argument för att uppvigla ärligt troende muslimska ungdomar till våldshandlingar till försvar av den religion de växt upp med och säkert kommer att fortsätta att hålla fast vid långt upp i mogen ålder. Något, som naturligtvis ytterliggare förstärks av det hot de känner från krafter inom det sekulariserade Sverige.

I det första yttrandet nämligen att ”Lars Vilks sparkar nedåt” är det svårare att ge Nalin Pekgul rätt. Lars Vilks avsikt har säkert inte i första hand varit att sparka på den invandrande muslimska gruppen i Sverige. Där till är Lars Vilks säkert för klok.

Däremot är det säkert så att de troende muslimerna anser och starkt upplever att Lars Vilks gjort just detta genom att teckna en hund med Muhammeds ansikte. Hunden är som bekant ett orent djur i den muslimska världen.

Lars Vilks har naturligtvis varit ute efter själva religionen och den makt över människorna religionen representerar. I detta ligger också själva felet både med Lars Westergaards och Lars Vilks konstverk.

Istället för att som i ett kristet religiöst samhälle väcka tankeverksamheten hos de, av kristna Guds företrädare på jorden, nedtryckta massorna har deras konstverk av de troende muslimerna upplevts som ett hot utifrån mot den tro de ärligt och uppriktigt lärt sig vörda och bekänna sig till efter en mer än tusenårig indoktrinering.

En indoktrinering, som precis när det gällde den kristna kyrkan utnyttjats, av Guds företrädare på jorden och med dem allierade stater, för att påtvinga underlydande tankar och handlingar, som deras ledare haft nytta av för att erövra och behålla makten. Makten inte enbart över det egna landets befolkning utan även över grannländer, som de varit i konflikt med om naturrikedomar.

Muslimskt troende kan alltså inte tvingas till omtanke genom provokationer av sekulära västerländska konstnärer. Muslimerna måste själva i ett västerländskt samhälle ha modet och viljan att själva reformera sin tro och därmed också inse att deras tro inte enbart är en tröst för själen men också utnyttjas för att förtrycka deras möjligheter att utvecklas till självständiga och kritiskt tänkande människor i ett västerländskt samhälle.

Lars Vilks och andra konstnärer skall inte sluta att provocera enbart för Malin Pekguls mors skull. Konstnärerna skall sluta att provocera därför att provokationen är kontraproduktiv.

Malin Pekguls mor och hennes muslimska trosfränder blir kränkta, men detta leder inte till förändring av deras tro. Debatten måste istället föras inom demokratins ramverk och som en filosofisk fråga där hela gudsbegreppet oavsett religionstillhörighet ifrågasätts och analyseras utifrån de förutsättningar människan fått vid sin skapelse och möjligheterna att leva efter dessa förutsättningar i ett demokratiskt västerländskt samhälle.

Tron bör vara den enskildes möjlighet till inre tröst och inte förtryckande levnadsregler, där en överhöghet profiterar på människans livsångest.

Men alla skriver förstås inte så kort och kärnfullt som jag….

Det kan förstås också vara så att alla helt enkelt har tröttnat på dig och mig Lennart….

Ja så kan det vara Per Örnell, men det värsta är att jag snart också tröttnat på att fylla bloggarna på HD med minst en kommentar.

Då får HD försöka locka med något annat.

De med kommentarer som är undertecknade med ”alias” tycks i varje fall inte ge upp.

Vem är då alla dessa med så många åsikter som de vill man skall tro på och framför allt lita på? För att inte tala om dem som förväntas uppfylla deras önskningar.

Oj oj oj…enkelt sagt: Vilks borde inte trampat på den religion detta gäller. Man visar respekt och hänsyn till religiösa personer eller skrifter. Det tycker jag hör till svenskt hyfs! ”konst” i all ära men detta är bara ett fult knep .

Go for it, Sweden

Jag kan ju i sammanhanget tipsa om en text som Lars Vilks själv har skrivit om hotet mot honom.

Kolla in: http://audita.se/cgi-bin/db.pl?template_file=artikel.html&text=133

Det kanske kan vara intressant att höra vad han säger, och inte bara vad folk säger OM honom…

Om Lars Vilks konst och provokationer kan man naturligtvis ha åsikter. Åsikter ÄR bra så länge de får ventileras fritt, och utan inskränkthet av hot och fördommar. Åsikter är som en katalysator för demokrati och ska så förbli.

Vad som är så skrämmande i hela denna historien är att vissa fanatiska muslimer tycks tro att de står över samhället med vår demokrati och yttrandefrihet.
Jag tycker att nu får det vara nog med undfallenhet och meseri. Nu är det tid att markera tydligt mot dessa element som försöker skrämma oss till underkastelse och tystnad.

Kanske tar vissa illa vid sig av dessa teckningar etc. Men jag tar oerhört illa vid mig att en svensk medborgare inte ska kunna uttrycka sina åsikter och sitt konstnärskap utan att bli hotad och överfallen.

Nu är det tid att visa civilkurage, sätta ner foten och stå upp för den demokrati och åsiktsfrihet vi tycks ha tagit för given allt för länge.

Jag är inte intresserad av Lars Vilks konst. Men vad gäller hans civilkurage och mod är jag beredd att ta hatten av för honom alla dagar i veckan. Där är han en stor människa värd all beundran.

Thomas Olsson