Slutord om Djurgården
Kära kommentatorer, jag gör ett sista försök att förklara varför jag tycker att Djurgårdsledningens beslut att utestänga pressen, sig själv och fotbollförbundets representanter från söndagens match mot Helsingborg är barnsligt.
De flesta av er har kommenterat Svenska fotbollförbundets dom att Djurgården ska spela sin första hemmamatch inför tomma läktare, inte det faktum att Djurgården inte ens släpper in skrivande journalister.
Mitt blogginlägg vände sig mot det sistnämnda. När det gäller domen kan jag bara konstatera att detta är en sanktionsmöjlighet som förbundet och Riksidrottsnämnden har. Dessa regler har Djurgården accepterat när de ställt upp med lag i seriesystemet. Förmodligen har representanter för Djurgården direkt eller indirekt också medverkat till reglernas utformning.
Djurgården har utnyttjat sin rätt att överklaga så långt det går. Men nu står beslutet fast. Då tycker jag att det hade varit mer rakryggat av ledningen att offentligt gå ut och säga att man accepterar domen istället för att på ett barnsligt sätt fortsätta trotsa den.
Istället för att återigen kraftigt ta avstånd från händelserna efter matchen mot Assyriska underblåser man stämningen bland svansen, att det är Djurgården mot resten världen. Solidariskt borde man istället stötta fotbollförbundets arbete för att komma till rätta med problemen.
Några av er har fått för sig att jag själv skulle gå på matchen. Det är inte aktuellt. Faktum är att mitt fotbollsintresse är i dalande, dels på grund av allsvenskans dåliga kvalitet, dels på grund av den fanatism som några av er ger uttryck för. För mig är fotboll en lek där man respekterar, inte hatar, motståndarlaget och dess supportrar.








Pingback: Slutsnackat – det ska spelas en match också - Sportbloggen
Pingback: Djurgården gav klick - Lars Johansson
Pingback: Vad är det för fel på många män? - Lars Johansson