Lars Johansson

Det vilar ett askmoln över Sverige. Det vilar också ett stoiskt lugn över landets medborgare.  Vi tar vulkanutbrottet med jämnmod. Några av oss har för första gången fått tränga ihop oss på en långfärdsbuss. Värre än så drabbas vi inte.
Vi behöver inte ängslas för jordbävningar, missväxt, torka eller extrema översvämningar. Naturen ändrar inte våra livsbetingelser över en natt. Det är ytterst sällan vädret eller naturkrafterna handlar om liv eller död, som i Mexiko, Haiti, Rio de Janeiros kåkstäder eller Bangladeshs slättland. Kontrasten blev rätt tydlig när morgon-TV intervjuade en drabbad svensk som inte kom iväg på sin golfresa till Spanien.
I landet lagom är en lagom naturkatastrof ändå nyttig som påminnelse om vår sårbarhet. I vårt genomorganiserade och rationella samhälle finns det faktiskt sådant vi inte kan påverka. När det händer gäller det bara att gilla läget. Och visst är det påfallande med vilket gott humör de flesta strandsatta människor har funnit sig i situationen. Jag tror att det beror på att vi i dag lever i ett informationssamhälle utan motsvarighet i världshistorien. Folk har fått information och också haft redskap att agera, boka om biljetter, kolla tågtider eller hyra bilar. Hur hade det sett ut på Kastrup och Stockholms central för 20 år sedan när nästan ingen hade mobil och internet var helt okänt?
I den relativt lindriga nöd som vi får uppleva kanske vart tionde år i Sverige uppstår också energi och kreativitet. Det verkar som om det tar fram det bästa hos de flesta människor. Som under stormen Gudrun i Småland för fem år sedan.
Eller i Östergötland 17 november 1995 när den värsta snöstormen i mannaminne lamslog i stort sett allt. Jag var ledig den dagen för att vara med dottern i skolan. När vi plumsat dit på oplogade gångvägar fanns det inga lärare i skolan. Så jag fick ta hand om undervisningen de första timmarna innan de ringde från jobbet och bad mig komma. Ingen som bodde utanför stan kunde ta sig till jobbet. Vägarna var oframkomliga och kollektivtrafiken utslagen.
Mitt i alla detta fick vi bevis för tidningens betydelse. Ovanligt många människor var insnöade och tvungna att stanna hemma. Några av dem ringde ändå och klagade på att de inte fått någon tidning. De kunde inte själva ta sig ut men förväntade sig att tidningsbuden skulle leverera tidningen som vanligt före sex på morgonen.
Hur som helst, askmolnet från Island är i alla fall bra nyhetsstoff, som en fotograferande kollega uttryckte det.

Inlägget skrevs den 17 april, 2010 klockan 8:07 och har etiketten Chefredaktörens krönika. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.