Lars Johansson

Det är okej om staten vet allt om dig, men farligt och kanske till och med kriminellt om en journalist – eller du som privatperson – försöker ta reda på något. Det är min något hårdragna tolkning av alla nya lagar och lagförslag som kommit på integritetsområdet de senaste åren.
Tidningsutgivarnas VD och Journalistförbundets ordförande gjorde gemensam sak i en debattartikel i HD/NST i går där de räknade upp en rad förslag som hotar den personliga integriteten men också inskränker yttrandefriheten. Vid årsskiftet infördes en ny kreditupplysningslag som försvårar all ekonomisk granskning och i sommar ska det så kallade datalagringsdirektivet träda i kraft, som innebär att all mejl-, telefon- och internettrafik ska lagras i ett halvår. Staten ska ha koll på vem du skrivit till, vem du pratat med och var du befann dig när du gjorde det.
Det sistnämnda är inte bara ett allvarligt ingrepp i vår privata sfär. Det luckrar också upp den grundlagsskyddade friheten att anonymt kunna tipsa en redaktion.
Och så kom i veckan lagförslaget som bland annat ska förbjuda smygfotografering ”i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme”…”eller annan bildupptagning som, oavsett plats sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet”. Citaten är hämtade ur justitiedepartementets sammanfattning av promemorian som beskriver lagförslaget.
Det är naturligtvis rimligt att kriminalisera smygfotografering i provhytter och omklädningsrum. Men även om lagen i första hand är riktad mot bilder som inte ska publiceras i traditionella medier riskerar den att begränsa möjligheten till en fri nyhetsförmedling. Något som jag tycker att lagstiftarna tar lite för lätt på. Fokus flyttas från vad som publiceras till hur det anskaffas. Ansvaret går från ansvarig utgivare, som i efterhand kunnat besluta vad som kan publiceras, till den enskilde fotografen på fältet, som bara har någon sekund på sig att fatta beslut. Risken finns att vi självcensurerar oss.
Kommer det till exempel att vara tillåtet att ta en bild in genom en öppen dörr i Rögles omklädningsrum när någon gråter över en förlust? Är det en kränkande fotografering? Ingen vet.
Kommer det att vara tillåtet att ta en bild in i en lägenhet där två partiföreträdare från olika partier har ett hemligt möte? Ingen vet.
Jag är normalt sett inte det minsta konspiratoriskt lagd, men jag kan inte helt frigöra mig från tanken att ett par smygtagna bilder som drabbat den politiska eliten åtminstone har haft en perifer påverkan vid utformningen av lagförslaget. Jag tänker på Ulrika Schenström som var på krogen med en journalist när hon hade regeringsjouren och Sofia Arkelsten som grät när det blåste som värst kring hennes bjudresor.

Tidningen är näst intill unik. Finns det någon annan produkt som man är beredd att betala för utan att veta vad man får för pengarna? Helt sant är det förstås inte. Jag tror att ni som är prenumeranter betalar för förväntningar. Förhoppningsvis får ni dem infriade och på köpet en mängd överraskningar som ni inte hade räknat med.
Ni vet i stort vad en tidning innehåller, opinionsmaterial, lokalt, inrikes, utrikes, kultur, nöje, sport, serier, insändare, familjenyheter, tv-tabåer etc. Men ni har ingen aning om detaljerna. Vad ska vi skriva om i Landskrona? Vilka människor ska porträtteras i Helg? Vilka avslöjanden kommer på Skånesidorna?
Tidningen är sig lik varje dag – men ändå inte.
Det slog mig när branschsajten medievarlden.se bad oss skicka in tre artiklar från HD/NST från veckan som gått. De skulle helst ha olika karaktär.
Vi valde inte utifrån bäst, mest angelägen eller störst nyhetsvärde. Istället ville vi visa spännvidden i lokaltidningens innehåll. Och gärna artiklar av det ovanligare slaget, just för att visa att tidningen innehåller långt mer än det förväntade.
Det blev ett referat från skid-DM i Margretetorp där OS-guldmedaljören Marcus Hellners syster Anna segrade. Överraskande att Hellners syster bor här och ovanligt att skid-DM kan genomföras i Skåne, även om det gått två snörika år i rad nu.
Det blev det fina helgporträttet av Majvor Massa Eriksson, bosatt i Helsingborg och ordförande i Samer Syd, en förening vars existens var okänd för mig. Hennes berättelse om den hårda uppväxten i norr fick mig att reflektera över min egen relativt bekväma barndom.
Det blev beskrivningen av dödsolyckan där en kvinna spetsades av den egna bilens nackstöd. Med hjälp av informativa illustrationer kunde vi förklara det osannolika händelseförloppet.
Som bonus skickade vi med webb-TV-inslaget om Rååbadarnas 40-årsjubileum där vår reporter Anders Högmark gör en minnesvärd ståuppa ibland isflaken. Rååkallt, men roligt.
Naturligtvis arbetar vi kontinuerligt med förbättringar, men ibland tar vi också större grepp. I början av mars byter vi logotype och rubrikstil. På begäran av våra läsare flyttar vi också radio&tv-sidorna till C-delen.
Den kommande veckan tar vi på nytt hjälp av våra prenumeranter. Ett 40-tal läsare kommer att delta i så kallade fokusgrupper som ska diskutera tidningens innehåll och utseende. Det är ett led i vår strävan att ständigt förnyas och bli bättre.
Förhoppningsvis får alla ni andra 190 000 dagliga läsare se några av gruppernas idéer förverkligas i tidningen under våren. Tidningen kommer att vara sig lik – men ändå inte.

Mediegranskningen har nog aldrig varit så intensiv som nu. Det pågår debatter, inte minst på tidningars kultursidor, om journalistik och mediemakt. De traditionella medieprogrammen i radio och tv har också kompletterats med mediebloggar och mediesajter.
En av dem är Second opinion, som ”granskar nyhetsflödet och erbjuder plats för alla som vill komplettera eller korrigera nyheter. Vår vision är att definiera ett nytt sätt att göra nyheter i nätverk där de som har den bästa kunskapen medverkar. Vi vill vara den kräsne nyhetskonsumentens hjälp att få en bättre bild av vad som verkligen händer. På Second opinion granskas också medier och dålig journalistik avslöjas”.
Citatet är hämtat från Second opinions idé och vision. Second opinion har en egen oberoende redaktion som granskar eller på annat sätt skriver om medier. Man kan också som privatperson bidra med material eller beställa granskningar i sett specifikt ämne.
Då och då begär Second opinion uppgifter om hur vi har bevakat ett ärende eller våra bevekelsegrunder för olika publiceringar. Men de gör också egna medieundersökningar. I veckan fick jag en enkät om vilka trender som kommer att prägla mediebranschen 2011, när det gäller innehåll, finansiering, arbetssätt, etik, teknik etc.
För Helsingborgs Dagblad, som är ett regionalt mediehus med betald papperstidning, gratistidning och webb, ser jag bland annat följande trender:
Inslagen med rörlig bild kommer att öka på hd.se. Webben går mer och mer från att ha varit ett textmedium till ett filmmedium. Det har blivit mycket lättare för både journalister och privatpersoner att bidra med rörliga bilder. De filmade inslagen gör att webbesökarna stannar längre på sajten.
De nya smarta telefonerna och handhållna datorerna förnyar de journalistiska arbetssätten. Nu kan vi verkligen vara mobila och rapportera i realtid ute från fältet med både text, stillbild och rörlig bild.
En tredje trend som pågått länge är den allt viktigare kommenterande journalistiken. Människor vill pröva sina egna åsikter mot andras. Skribenter blir sina egna varumärken, ibland kanske större än sina uppdragsgivare. Jämför Zlatan och fotbollslandslaget.
Second opinion undrade också om den grävande journalistiken kommer att öka och om Wikileaks publiceringar innebär att jakten på information blir svårare?
Jag har svårt att se att Wikileaks påverkar den lokala journalistiken. Här oroas vi mer för att politikerna ska begränsa möjligheterna att till exempel fotografera på allmän plats eller att jobba med dold identitet. Det finns krafter som vill lagstifta mot paparazzis, men det skulle kunna få konsekvenser även för det seriösa nyhetsarbetet.
Jag tror på en ljus framtid för den grävande journalistiken. Den är en viktig framgångsfaktor för den lokala morgontidningen. Medan webben tar hand om det vi har behov av att veta här och nu blir papperstidningens uppgift att vara framåtsyftande, gräva i det underliggande, förklara skeenden.

Nyss inkommen från hundrundan där jag hjälpte två insnöade bilar att komma loss från gatuparkeringen i området där jag bor. Det bästa är att låta bilen stå om man inte är absolut tvungen att ge sig ut. Tyvärr måste en del flytta sina bilar på grund av parkeringsbestämmelserna. Vore det inte en god gest av Helsingborgs kommun att utärda en parkeringsamnesti ett par dagar framåt, åtminstone tills man hunnit röja gatorna? Gatan där jag bor har inte plogats en enda gång i vinter. Näst intill omöjligt att ta sig fram och ännu värre att parkera. Så vart ska man ta vägen när man flyttar bilen?