Lars Johansson

Det pågår en aktuell debatt i bloggosfären om journalistrollen, om transparens och öppenhet. Den är delvis föranledd av en konflikt mellan Katrineholms-Kuriren och kommundirektören i Katrineholm. Tidningen ville granska kommundirektörens användning av sociala medier och kommunens informationsstrategi. En reporter mejlade ett antal frågor med kritisk underton till kommundirektören, som svarade med att lägga ut frågorna på sin blogg. Han uppmanade till och med läsarna att ge förslag på hur han skulle svara reportern.
Detta fick Katrineholms-Kuriren att gå i taket. En annan reporter skickades fram för att ställa frågor om varför kommundirektören offentliggjorde frågorna. Det fortsatte och blev direkt pinsamt när Katrineholms-Kuriren på ledarplats ifrågasatte det lämpliga i att kommunchefen föregrep tidningens granskning när han lade ut tidningens mejlade frågor på sin blogg. Som om den som granskas inte ska ha rätt att få tala innan han är anklagad. Och som om den som granskar ska ha tolkningsföreträde före den som granskas. Journalister borde dessutom veta att mejl till kommunen är allmänna handlingar som är offentliga.
Här har de traditionella journalisterna underskattat kraften i sociala medier. De kunde ha sneglat mot Egypten för att se vad Facebook och Twitter kan åstadkomma. Ej heller har de förstått att vi lever i en medievärld där journalister inte har ensamrätt vare sig på frågorna eller svaren. De senaste årens framväxt av bloggar och av sociala medier har inneburit en demokratisk revolution utan motstycke sedan rösträtten infördes.
Trots devalveringen av journalistrollen tillhör jag dem som ändå tror på en ljus framtid för den kvalificerade nyhetsjournalistiken. De flesta seriösa bloggare kompletterar traditionella kultur- och opinionsjournalister och bidrar till en fördjupad världsbild. Men väldigt få ägnar sig åt nyhetsförmedling. Det är lätt att ha åsikter, men det tar betydligt längre tid, och kräver mer resurser, att bygga upp en trovärdig nyhetsjournalistik. Där står sig fortfarande gamla varumärken som Helsingborgs Dagblad bäst.
Men vi ska inte ha hybris. Vi riskerar att försvagas om vi inte är ödmjuka inför framtiden och våra läsares ändrade medievanor. Det är inte bara journalister som kan ägna sig åt journalistik. Och vi som är journalister bör oftare gå ur den rollen och bara vara människor.
Vi måste inse att vi inte alltid vet bäst eller har hela sanningen. De sociala medierna har gett oss bättre möjlighet att ta hjälp av allmänheten, men möjliggör också för människor att vara mer kritiska och ifrågasättande gentemot oss. Vi får fler nyanser i nyhetsrapporteringen. I grunden är det en positiv utveckling.
Debatten om konflikten mellan Katrineholms-Kuriren och kommundirektören hittar ni bland annat på Sofia Mirjamsdotters blogg http://samesamebutdifferent.se

Inlägget skrevs den 12 februari, 2011 klockan 8:10 och har etiketten Okategoriserade. Du kan följa inläggets kommentarer genom att prenumerera på RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar, eller pinga inlägget från din egen sajt. Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.