Lars Johansson

Jag hatar nedskräpning och klotter. Jag har ingen förståelse för människor som förstör och förfular. Men när det såg ut som det gjorde på Gröningen, Råå vallar och i Laröd i påskhelgen blir jag också beklämd över den utbredda ”det är inte mitt bord-mentaliteten”. Ansvariga för städningen skyller i efterhand på varandra.
Jag förstår inte bristen på handlingskraft under påskdagarna. Jag menar, någon chef på Peab, stadsbyggnadskontoret eller någon annanstans i den kommunala hierarkin borde väl ha besökt Gröningen privat de här dagarna och sett eländet.  Jag är övertygad om att så var fallet. Och då borde denne någon ha sett till att det städades. Det personliga ansvaret kan inte avtalas bort. Min egen brist på ansvarstagande kan inte skyllas på systemfel eller organisationsbrister.
Vi har tyvärr sett det alltför ofta inom exempelvis omsorgen, där människor lämnats skadade eller till och med döda när ingen öppnat dörren. Jag har själv en svärfar som får mat tre gånger om dagen via omsorgen (inte i NV-Skåne), men där personalen bara ställer maten utanför dörren om han inte öppnar. Ingen försäkrar sig om att han mår bra. Eller som i fallet med 23-åringen som dog när han inte fick ambulans. Larmoperatören gjorde ett obegripligt fel, men också läkaren som inte brydde sig när 23-åringen inte svarade i telefon.
Och när felet väl är begånget är det så ohyggligt svårt att erkänna det. Det är alltid någon annans fel, eller som sagt fel i rutinerna eller på systemet.
Om ni såg Debatt i torsdags försökte både Ingvar Oldsberg och Jan Svanlunds dotter att få ansvariga läkare att erkänna att fel hade begåtts. Men de vred sig som maskar på kroken. Vi journalister har också svårt att erkänna fel, liksom poliser och andra grupper med stark kollegialitet. Jag tror att vi som granskas noga, känner oss utsatta och vars fel kan få allvarliga konsekvenser, har en extra stark försvarsmekanism.
Det är inte heller så lätt för en chef att offentligt medge att medarbetare har gjort fel. Chefen riskerar att bli beskylld för dåligt ledarskap, eftersom alla medarbetare förväntar sig fullständig lojalitet av sin chef. Det kan till och med bli en facklig konflikt.
Jag skriver de här raderna med en kaffekopp framför mig. Det står ”ansvar” på den, just för att påminna om det personliga ansvaret. Ansvar är ett av våra värdeord på HD. De andra är mod, respekt och nyfikenhet.

I morgon kommer årets tjockaste HD/NST ut, 152 sidor. Vi tror själva att det är den tjockaste tidning som vi har gjort sedan övergången till tabloidformat. De 152 sidorna innehåller A+b+C-delar som vanligt, men också D-delen Helg och E-delen Hemma. Den sistnämnda kommer redan i morgon lördag eftersom det är tidningsfri dag på söndag 1 maj.

Just nu annonserar vi efter 15 nya medarbetare. Fyra till papperstidningen och hd.se, och elva till vår satsning på rörlig bild. I oktober drar NV-Skånes egen tv-kanal igång i Helsingborgs Dagblads regi.

En av Sveriges största idrottsstjärnor genom tiderna, höjdhopparen Patrik Sjöberg, anklagar i boken ”Det du inte såg” sin tränare och styvpappa Viljo Nousiainen för sexövergrepp. Övergreppen ska ha inletts när Sjöberg var elva år. Nousiainen dog 1999 och kan inte försvara sig mot anklagelserna. Ändå väljer vi att namnge honom. Det gör vi av fem samverkande skäl:

1. Det finns ingen anledning att betvivla Patrik Sjöbergs uppgifter. De är detaljerade och känslomässigt beskrivna. De styrks dessutom av flera andra som haft Nousiainen som tränare, bland annat Sveriges kanske mest framgångsrike tränare i dag, Yannick Tregaro, som vittnar om liknande upplevelser.

2. Den som är det minsta idrottsintresserad vet vem som var Sjöbergs tränare under större delen av hans karriär. Det vore rätt meningslöst att bara beskriva honom som ”tränaren”.

3. Nousiainens namn är spritt i vida kretsar i och med att Dagens Eko namngett honom i radio.

4. Boken får en stor spridning till allmänheten och därmed sprids även namnet.

5. Det är svårt att se att någon kommer att lida publicitetsskada på grund av namngivningen.

Spelreglerna för press, tv och radio, är grundbulten i vårt etiska förhållningssätt. På Helsingborgs Dagblad har vi kompletterat reglerna med egna etiska regler. I vissa fall är det mer riktlinjer som ger utrymme för tolkningar. Etik är som konståkning, en bedömningssport där vi alla kan ha olika åsikter.
Så är det till exempel kring textreklamen, där portalparagrafen i spelreglerna lyder: ”Det är viktigt att värna mediernas trovärdighet och integritet. Detta kräver att medierna står fria och är självständiga i sin medierapportering”.
Med detta menas till exempel att en stor annonsör inte ska kunna utöva påtryckningar mot oss eller kräva att behandlas positivt redaktionellt. Vi ska heller inte otillbörligt gynna ett särskilt företag eller en produkt.
I våra egna regler om textreklam skriver vi: ”Alltför rigid inställning till textreklam står i strid med vårt uppdrag att vara nyttiga för läsarna. Relevant journalistisk information ökar nyttan av tidningen. Det kan vara relevant att ange pris och inköpsställen, liksom att tala om var och när ett arrangemang genomförs. Det viktiga är att ingen läsare ska kunna misstänka att vi ensidigt gynnar ett enskilt företag”.
Vi hade en intern diskussion kring detta i veckan sedan hd.se publicerat en artikel om H&M:s lansering av de exklusiva träskorna Hasbeens i 150 utvalda butiker i världen, bland annat i en butik i Helsingborg. Artikeln byggde på ett pressmeddelande. H&M vet att de får redaktionell publicitet gratis om de samarbetar med designers som Stella McCartney och Karl Lagerfeld. Nu försökte de skapa en likande hype kring Hasbeens.
Vi är förstås medvetna om att vi på sätt och vis går H&M:s ärenden när vi skriver om detta. Samtidigt vet vi att dessa skor är otroligt heta bland unga kvinnor i dag. Det finns alltså ett stort läsarintresse. Det här blir ett allt vanligare dilemma för oss. Vad är textreklam och vad är relevant information? Alla förhandsartiklar om Rögle och HIF är ju reklam inför matcherna. Eller? Hur är det med våra biltester? Och kan vi skriva vilka artister som kommer till The Tivoli, Ekebo eller Sofiero utan att det blir reklam för konserten? Och hur ska vi göra med Välas utbyggnad? Nog vill ni som läsare veta vilka affärer som ska etableras där?
För mig är det självklart att vi ska skriva om alla evenemang som drar mycket folk. Vi ska vara där ni kära läsare är och vi ska vara nyttiga för er. Det handlar mer om hur vi skriver och hur texterna uppfattas. Uppfattar ni dem som ren reklam har vi gjort fel. Uppfattar ni dem som nyttig information har vi gjort rätt.

Jag är inte bara stadsbo och hundvän. Jag är vargkramare också. Förmodligen hör det ihop. Det är vi som bor i städerna som är mest positiva till en ökad vargstam. Och som hundägare har jag respekt för vargen som hundens nära släkting.
Men jag är journalist – också. Därför var det självklart för mig att vi skulle anstränga oss för att fånga vargen på bild när den besökte Helsingborg. Vår fotograf Niklas Gustavsson kom tillräckligt nära för att ta unika bilder på vargen i stadsmiljö.
Så långt allting gott.
Men så skulle bilderna publiceras. Intresset var enormt. Bara på hd.se hade vi fram till i går 48 873 unika klick på artiklar om Skånevargen.
Vargnyheten kolliderade med första publiceringsdagen för vår granskning av parkeringseländet i Helsingborg. I HD lyckades vi inte välja vilken nyhet som var störst utan delade förstasidan i sann svensk kompromissanda. I NST däremot dominerade den extrema närbilden på en ilsken varg som visar tänderna. Ilsken förresten, stressad och pressad är nog lämpligare ord.
Bilden satte i alla fall igång diskussioner på nätet. Bidrog valet av bild till att stigmatisera vargen som ondskefull och blodtörstig?
Jag kan förstå kritiken, men på insidorna hade vi fem-sex bilder till som nyanserade intrycket. En bild säger mer än tusen ord. Många bilder säger mer än en bild.
Men när det gäller parkeringsfrågan räcker det med en bild. Jag har inte träffat någon som förstår skyltningen som vi hade på bild på förstasidan i onsdags. Den ska hjälpa (!) människor att parkera rätt på Drottninggatan, men inte ens parkeringsövervakarna begriper den.
Överhuvudtaget saknas det logik och enhetlighet i parkeringsbestämmelserna i Helsingborg. Inom 50 meters radie från mitt hem finns det fyra olika regler att följa på de två gatorna. Parkeringsförbuden, som i sig är svåra att förstå, gäller 8-17, 6-18, 7-18 eller var tredje tisdag 8-12. Det finns ingenting som motiverar skillnaderna mellan klockan 6, 7 och 8, eller mellan 17 och 18. Och varför kan inte parkeringsförbudet för gatusopningen gälla första tisdagen i månaden i stället för tredje så att det är lättare att komma ihåg?
Nej, när det gäller parkering verkar rättesnöret vara att göra det så svårt som möjligt för oss bilister att göra rätt.
Det går inte att frigöra sig från tanken att det egentligen inte handlar om att underlätta trafiken och beivra uppenbara felparkeringar, utan om att kommunen sett p-avgifter och p-böter som ett bra sätt att få in pengar vid sidan av skatteintäkterna. Därför inger det hopp att politikerna nu lovar att se över hela systemet.

Lars Ander, koncernchef i NWT-koncernen som är hälftenägare av HD/NST, mottog igår Kungliga patriotiska sällskapets medalj för framstående entreprenörskap. Priset delades ut av prins Carl Philip.

För att förekomma eventuell kritik mot vår vargbevakning vill jag berätta om hur det gick till när Niklas Gustavsson tog sina fantastiska bilder.

Att vi på något sätt skulle försöka fånga vargen på bild var givet. Det hade ju spekulerats i flera dagar om det verkligen var en varg som setts i vår del av Skåne. När den så dök upp på Berga industriområde i Helsingborg åkte vi dit. Där var redan många andra människor som studerade vargen på håll. Niklas anslöt sig till dem och började fotografera.

Bilden där vargen visar tänderna är tagen på mycket nära håll när vargen försökte gräva sig ut. Niklas står  i vägen på andra sidan staketet ambitionen att hindra den från att krypa under staketet. Han gör det för att han i det läget vill hjälpa personalen från Skånes djurpark underlätta för att  söva vargen ska kunna sövas. Samtidigt tar han förstås en närbild på vargen som visar tänderna när den känner människolukten.

Just den bilden har vi diskuterat på redaktionen. Stigmatiserar den vargen som ett farligt rovdjur? Kanske. Det är viktigt att komma ihåg att vargen i det läget är mycket pressad. Vi publicerade också många bilder för att ge en mer nyanserad bild av händelseförloppet.

Sövningsförsöket misslyckades. Vargen smet ut i alla fall. Nu hoppas jag att den slipper kontakt med människor och söker sig till skogen igen. Vi kommer inte att följa den om den inte tar sig in i bebyggda områden igen.

Idag har vi haft en diskussion på redaktionen om nyhetsvärdering. Vilken nyhet ska få mest utrymme på förstasidan i morgondagens HD, varg på besök  eller en egen granskning av parkeringsövervakningen i Helsingborg?

Trots att vargen är dagens stora samtalsämne och att det är unikt att en varg visar sig inne i Helsingborg, kommer parkeringsgranskningen som det ser ut nu att vara vår huvudgrej på förstasidan. Det är första avsnittet i en serie artiklar som vi publicerar under flera dagar. Vi är säkra på att även de kommer att bli stora snackisar.

Redaktionens ambition är att ta fram fler egna, unika, nyheter för papperstidningen. P-jobbet faller klockrent in under den målsättningen. Det är en journalistik som på något sätt gör skillnad och som inga andra medier gör i samma utsträckning som vi i NV-Skåne.

Hd.se är istället den snabba kanalen för nyheter som är allmänt kända, som vargen i Helsingborg. Nyheten om vargen har varit mest klickad på hd.se under hela dagen och den kommer att vevas i både radio och tv innan tidningen kommer ut i morgon. Därför är den inte vår förstanyhet i morgondagens HD. Men redan nu kan ni titta på Niklas Gustavssons unika vargbilder här.

Apropå Stenbocksgatan. I morse lade de ett par asfaltsklickar vid övergångsstället i korsningen med S:t Pedersgatan. Avstängda trafikljus och blockerade filer i värsta morgonrusningen. Bästa tidpunkten för det arbetet? Nja…